Välkommen 2009

Hoppas ni alla får den nyårsafton ni önskar er, glitter & glam eller lugn, och ett strålande 2009. Nu kör vi!

Minnen

Idag har jag, mamma och moster gått igenom några av de sista kartongerna med mormors saker. Det känns fint att de fortsätter att användas, även om jag inte klarar av att slänga något då allt väcker minnen. (Apropå på det borde jag maila min säljare och fråga efter måtten på köksväggen inför tapetseringen, men jag är rädd att hon kommer tycka det är jobbigt att jag ska göra om i hennes förra hem. Jag hade gjort det.) Efter ett tag kom Johan, Lena och baby Rasmus förbi och vi fikade tillsammans med morbror och hundarna och jag fick ett par julklappar till och min ensambarns-tröja har nu fått konkurens av en Lovisa-tröja. Det har varit mys att umgås så mycket med släkten, men det har också lett till att alla nu är hysteriskt förkylda, så även jag.

På eftermiddagen reashoppade jag en kaffe- och en vattenkokare och några saker inför imorgon. Ikväll har jag badat, ätit granatäpple och ska nu packa. Imorgon bär det åter till Lund.

We look so good together

Det var verkligen jättemysigt ute i skärgården. Vi lagade mat och såg på film och jag lärde Vera att använda nagellack istället för tuschpenna, känner att det ingår i min roll som ball storkusin, innan vi pratade lite om att man får gifta sig med vem man vill. Nästa morgon tog jag färjan in från en frostig ö till stan för att äta den traditionella frukosten på Egg & Milk tillsammans med darling Charlotte, lika trevligt som alltid.

Efter bagels, pannkakor och blåbärssmoothie gick jag en snabb sväng på stan innan jag åkte hem. På kvällen bjöd Felicia mig, Pegah, Karin och Karolina på middag och jag tillbringade några flamsiga och härliga timmar tillsammans med mina gymnasietjejer. Vid ett tillfälle var vi tvungna att titta i Felicias gamla album som var fullt av bilder på fester, festivaler, drinkkvällar, demonstrationer, hockeymatcher, hångel (herregud att vi seriöst fotograferade det) och fantastiska infall som jag och Felicia tänder rökelse och mediterar i skolan eller låt oss klä oss i vitt och dansa som älvor på ängen (vilket vi gjorde, gravallvarliga).

Havsluft

Nu åker jag ut till skärgården en sväng. Suss ringde och sa att Vera just nu målar sina naglar för att vara redo. Hörs imorgon!

Det finns en gata där alla kan mitt namn

Då mamma är sjuk följde jag igår med pappa som smakråd på stan och gick därefter för att titta på tapeter och svärma lite här. När jag sedan i väntan på vagnen skulle ringa Pegah för att styra upp vår dejt visade hon sig vara i närheten och vi spontanfikade i ett par timmar, mys. På kvällen träffades vi igen, då tillsammans med Felicia, Karin och Helena, för den obligatoriska ölen på Andra Lång.

Du vill inte möta oss i en mörk gränd.

Jag är en gubbe

Är som sagt i Göteborg och läser därmed GP. Som har valt att rapportera om finanskrisen på ett ganska stereotypt sätt, det vill säga med fokus på Volvo och den tunga industrin och med tystnad om varsel inom de kvinnodominerade branscherna. Idag intervjuades SKF:s koncernchef Tom Johnstone och uppslaget avslutades med att han skulle delge läsarna sina tre ljusglimtar i det finansiella mörkret. Med på listan var: Frölunda Indians är på väg uppåt och blir bara bättre och bättre. Det värsta? Att jag riktigt gubbskrockade med när jag läste det.

Annars har jag spanat in mellandagsrean med ensidigt fokus på inredning. Det känns inte riktigt motiverat att lägga pengar på kläder när det finns väggar som väntar på tapeter och färg (okej då, jag kan ha gjort ett undantag för ett litet, litet plagg) och en stuckatur som kräver sin takkrona.

Just nu ser jag på Gladiator för fjärde, femte?, gången. Motiverade det nyss för pappa och Peter med att det faktiskt ingår i jobbet att vara insatt i hur antiken har skildrats efter antiken. Om man ständigt letar efter fel blir det lätt outhärdligt att se på historiska filmer, så jag brukar försöka låta bli (om jag inte är på mitt besserwisserhumör vill säga och det är jag ju ärligt talat ganska ofta) men varje gång de skriker Roma Victor så skär det i min latinsjäl. For the love of God - kongruensböj! Hur svårt ska det vara att få rätt på två ynka ord? Sparka inte på språk som redan ligger, pls.

Lugn

Idag har jag läst, skrivit, promenerat, badat och ätit middag med föräldrarna. Det är allt.

Hoppas ni har en fin jul och att ni tindrar.

Kärlek/L.

Dagen är kommen, kärlek triumferar

Igår var det julafton och jag kände mig åter som ett barn. Jag och mamma gick, som varje år, upp tidigt för att gå till kyrkan. I Örgryte Nya noterade jag som vanligt årets största samling av minkpälsar och den gamla vanliga konservatismen (jag har konfirmerats i samma församling och vi har väl inte haft ett helt okomplicerat förhållande sedan dess). På julaftonsmorgon älskar jag ljusen, stämningen och sångerna, men jag går också till kyrkan för att lyssna till julens kärleksbudskap och bära med mig det resten av dagen. Tyvärr fick jag istället dåliga skämt om, i nämnd ordning, vegetarianer, feminister och humanister. Förlåt om jag är bitterfittig, men jag uppskattar inte att höra läser man Romarbrevet får man lära sig att bara de som är svaga i tron väljer grönsaker så gå ni hem och ät extra mycket skinka haha. Visst måste man inte problematisera det jag ofta brottas med i kristna sammanhang; att förena något så djupt omoraliskt som att äta kött med tron, i en predikan på julafton men snälla, skämta inte heller om det. Var tvungen att ägna de två kommande psalmerna åt att tänka det handlar om tradition, begreppsanvändning och tolkning för att åter bli mild.

När vi kom hem igen åt vi frukost med pappa, öppnade strumppaket och jag julbadade med en ruby red slippers (hej Annchen!) som färgar badvattnet knallrött och med vitt skum till är det som att bada i en rosendoftande tomtedräkt. Sedan åkte vi hem till farmor innan familjen traditionsenligt fortsatte hem till moster för jullunch. På eftermiddagen åkte vi alla ut till Öckerö för att involvera min kusins mans familj i julfirandet (släkten har inga problem med att flytta på sig, men det är livsviktigt att vara tillsammans. Man kan liksom inte bara få min kusin, man får oss alla, inklusive husdjur, på köpet). Ute i skärgården drack vi glögg, läste upp alla retsamma rim och öppnade paket. Av förklarliga skäl hade jag i år nästan enbart önskat mig, och fick, inredning eller köksutrustning. Tydligen, enligt rim riktade till mig, hade min önskan om att allt skulle vara blått ställt till en hel del problem då alla produkter inte kommer i den kulören (dock finns Margaretaskålar i babyblått, jag fick sammanlagt sju stycken så jag vet) och jag fick lugna alla genom att säga att jag även tycker att guld är en trevlig färg. Efter att ha fått allt från en säng till badhandukar kröp jag upp i soffan, pussade på kusinbarnen, gullade med hundarna, retades med kusinerna och gapskrattade med morbror innan jag somnade i bilen på väg hem.

Genuspedagogiken

I tisdag köpte jag mina sista julklappar till kusinbarnen. Det går ju inte att undgå att bli genusmedveten i en leksaksaffär men jag försöker att inte göra valen så värdeladdade. Genuspedagogik handlar trots allt inte om att tvinga flickor att vilja bli brandmän och pojkar att börja bära volangprydda balettklänningar, istället kan man förmedla att brandman är ett ballt yrke oavsett vem som vill bli det och att alla som vill får klä sig i volang. Även om de flesta pojkar kommer avstå från balettklänningen så ska inte han som tycker att den är härlig behöva göra det (trots att Tanja Bergkvist och flera med henne säger att det inte är problematiskt så länge pojkar och flickors olika roller värderas lika så känner sig nog inte killen som vill bära klänning sig så speciellt hjälpt av det). Därför fick Vera rosa velourbakelser och en italiensk polisbil av mig, för att hon önskade sig det. Och jag sa inte vad roligt gumman att du inte bara leker med tjejsaker. Antagligen hade hon inte förstått vad jag menade, det är ju bara en schysst bil.

Och så köket, alltså ett skönt kök, där man har liksom paketet, jag menar kökspaketet

Imorse packade jag, sedan gick jag på stan och köpte de sista Lundaklapparna och hoppade därefter på tåget som givetvis var försenat. Rusade hem för att lämna min väska med orden hej fint att se er jag är dödssen och ska träffa Moa typ nu men spillde på mig på tåget så jag måste byta om var är min svarta skjorta? Följande mening sades på ungefär två sekunder, två minuter senare var min skjorta struken och jag stod redo i hallen utrustad med ett spårvagnskort och frukt. Föräldrarutin. 

Tillbringade ett par oerhört trevliga timmar på Cigarren i sällskap med Moissima, mintchokladkaffe och framtidsplaner och jag fick ännu en födelsedagspresent i form av en julmops. Efter att ha promenerat längs en julprydd Aveny (hemma!) sa vi hejdå och jag fortsatte hem för att äta gröt och parkera mig framför Jul med Ernst. Nu ska jag bada.

Söndag

Väcktes imorse av Petters uppfordrande sms om brunch. Klädde på mig och gick över till honom (som jag kommer bo oerhört nära i framtiden, loves it. Var även tvungen att gå förbi min blivande lägenhet och gilla den från utsidan) för vad Petter brukar kalla för aktuellt skvaller och samkväm. Annars har jag mest fixat inför morgonens hemresa och styrt upp ett par saker som behövde styras upp innan årsskiftet.

Ensambarnet - The look

Ensambarnet

Igår tog jag det mest lugnt innan jag gick hem till Emma och i blåsten tänkte på hur nära vi kommer bo när jag flyttat. Hos O:et fick jag en födelsedagspresent i form av ljusblå rosenörhängen, mycket fantastiska. Därefter fortsatte jag hem till Johanna för glöggmys tillsammans med Gustav och Anna-Karin. Vi tittade på lägenheter och jag visade mig och ja, det känns surrealistiskt att jag faktiskt äger den. Surrealistiskt men bra.

Hos Nya fick jag ytterligare två födelsedagspresenter; en babyblå top med Ensambarnet tryckt i guld och en matchande kungsblå tygkasse med likadan logga. Delar av min bekantskapskrets tycker nämligen att det här med att jag inte har några syskon har givit upphov till vissa, uppenbarligen underhållande, karaktärsdrag. Även om jag vidhåller motsatsen så är mina nya produkter helt underbara. Ensambarnet - den nya Hästpojken.

Som det kommer

Fredagens ursprungsplan var drinkar på Grand med brudarna men då många var julstressade och trötta ställdes det in. Istället bestämde jag, Lina, Jacob, Johan, Kalle & Tim oss för att ta kvällen som den kom. Så här kom den: vi inledde med ett par öl på Fredmans innan vi blev sugna på Mojitos och efter att de andra handlat mynta och jag bytt om samt nostalgisms:at Annchen (mojito = Rom) drinkade vi loss. Kvällen fortsatte med vin, vattenpipa och whiskey och efter midnatt beslöt vi oss för att gå ut och dansa. Vilket vi gjorde. Mycket bra kväll.

Edit

Eftersom tydligen fler från Kansli HT än jag anade läser bloggen (hej!) så har jag meddelats att jag inte har fått dispens utan anses ha motsvarande kompetens. Så, nu är det ändrat. Egentligen borde jag kanske inte ha bloggat om (delar av) alla turer (om vilka jag misstänker att jag bara känner hälften), men det var så mycket känslor tidigare, ni får ta det för vad det är.

Efter champagne med Åsa gick vi vidare till Kårens glöggmingel där jag höll på att börja gråta i famnen på dekanen (Emofest 2008 - välkomna!). Jag blev så lättad av beskedet i förmiddags att jag knappt orkade bli glad och tårarna har bränt bakom ögonlocken hela dagen. Efter glöggen tog Petter med mig på bio, vi snyftade oss igenom Rachel getting married vilket var precis vad jag behövde.

Nu ägnar jag mig åt några av Åsas julklappar: blåbärstryffel, champagnete (något starkare hade jag nog inte klarat) och Blonde Redhead som både hon och Annchen har hyllat och två så smarta brudar kan ju inte ha fel.

14.57

Snart glöggmingel på Kåren men först champagne på Grand tillsammans med Åsa. Utan tårar i.

I know that you've been you crying, the tears in your champagne

Fram tills igår trodde jag att allt som återstod var ren formalia. Och det visade det sig vara också, men på ett helt annat sätt.

Igår var jag på Områdets julfest när jag blir hejdad av Forskarutbildningsnämndens ordförande som lovar att göra allt han kan för att rädda mig. Jag förstår inte riktigt valet av drastiskt verb innan min studievägledare kommer springande för att stödkrama mig. Då visar det sig att det som alla före mig har fått dispens för, att de bara behärskar ett av de klassiska språken, helt plötsligt inte alls är så självklart och att nämnden mycket väl kan tvingas avslå Institutionens förslag fast alla egentligen var eniga om det. Ni förstår ångesten? Liksom nej, man får inte uppfylla en dröm och sedan ta tillbaka och har jag sagt att jag har köpt en lägenhet?

Imorse vaktade Åsa (Åsa, vad skulle jag gjort utan Åsa?) utanför sammanträdesrummet och ringde så fort det var över. Nämnden hade varit enig. Om att jag har motsvarande kompetens.

Så nu är jag så röd och lättad att jag gråter.

Annchen satte fingret på det i ett sms härom natten, det här med att jag egentligen inte är en särskilt förändringsbenägen människa. Jag tycker det räcker så här, så här vill jag ha det, livet jag är nöjd. Nu pausar vi ett tag tills nästa stora förändring.

Har precis pratat med Suss om julen och vet ni hur skönt det var? Vi ska fira på samma sätt som varje år och jag längtar. En veckas retreat i Göteborg är precis vad jag behöver.

Jag undrar...

... om jag startade en trend förra året och det är därför alla har hällt så mycket glitter i sina julkortskuvert eller om jag är punktmarkerad som hämnd?

Och apropå det så kan ni ju ta det lite lugnt när ni öppnar mina.

Förställd ordning

Idag har jag översatt, pausfikat med Thomas & Gustav samt skrivit de sista julkorten. Har även varit på banken (där alla givetvis, inklusive bankmannen, pratade om vissa jordbävningar) samt köpt en pärm till lägenhetspappren. Det är som att skriva en lista när man har mycket att göra; jag förstår fortfarande inte alla ekonomiska detaljer men jag har åtminstone en pärm att sätta in mina papper i.

Forts.

Okej, alla pratar om jordbävningen, hela tiden. Jag känner mig utanför och ämnar idag enbart samtala med människor från norra Sverige.

Shake it

Om man läser skåningars bloggar och Facebook-status verkar alla ha vaknat av jordbävningen imorse. Inte så konstigt kanske då skalvet låg mellan 4.5 och 5 på Richterskalan.

Jag sov. På allvar. När alla andra larmade SOS, gick ut på gatan eller åtminstone upp ur sängen sov jag. Då mitt sömnbehov tydligen går före mina evolutionära instinkter får ni helt enkelt klara er utan ögonvittnesrapportering.

Hem

Jag har hittat min lägenhet nu. Det går emot all logik för hur ett köp ska gå till, men så här är det:

Förra veckan var jag på min första visning och blev förälskad i en lägenhet. En stor, central, etta med 3.30 i takhöjd, valvformade fönster som man kan sitta i och stuckatur i form av rosor. Köket är så stort att jag lätt kan ha tio sittande gäster, en extra kökssoffa och skrivbord. Ytan och alla förvaringsmöjligheter gör att jag och mina saker skulle få plats och lägenheten skulle verkligen klä i ljusblått. Vi passar varandra. Och då spelar det faktiskt ingen roll om det är en etta eller tvåa, en extra dörr att kunna stänga eller inte, huvudsaken är att jag trivs och känner mig lugn och trygg där jag bor.

Säljaren, som också heter Lovisa, var världens trevligaste så jag la ett bud även om jag vet att man inte ska göra det efter sin första visning och även om jag vet att man inte ska gå på säljarens trevlighet. Därefter hetsades budgivningen upp och jag kände att det började bli för mycket pengar och drog mig ur. Men igår ringde Lovisa och sa att hon ville avbryta budgivningen för min skull, för att hon helst ville sälja den till mig då hon förstod att jag skulle trivas där.

Imorse bestämde jag mig och idag har varit hysteriskt med tusen samtal, bankmän, fullmakter, handpenning, kontrakt osv osv. Kulmen nåddes ikväll då jag var med och höll i Kårens medaljeringsceremoni. Okej att jag ofta gör två saker samtidigt, men kombinationen kontraktsskrivning och medaljering har jag aldrig ägnat mig åt förrut (long story short: var tvungen att hinna få med kontraktet med posten till Stockholm ikväll). Tack Gustav som styrde upp allt när jag var lätt hysterisk.

Det känns något surrealistiskt, speciellt med tanke på hur ekonomiskt ointresserad jag är (först de senaste dagarna har jag börjat läsa ekonomidelen och Riksbanken, I love u). Men samtidigt skönt och bra. Nu har jag jobb och en lägenhet att trivas i, jag har ramarna för de kommande åren och nu är det upp till mig att fylla dem.

Och Forsberg är på Hockeykväll.

Lucia

I lördags orkade jag inte riktigt upp till Luciamorgon (vi pratar sömn först vid halv fem) men jag bjöd ju trots allt på ett spontant Luciatåg under natten. Istället gjorde jag panforte att medföra till kvällens två julfester. Först var jag hemma hos min blivande kollega Johanna i hennes fantastiska lägenhet (lägenheter = mitt största intresse just nu) och sedan fortsatte jag till Karin och Per. Båda tillställningarna var jättemysiga med trevliga människor och gott julgodis. Idag har jag mest legat i soffan med Jakob och Johan och maratontittat på Family Guy men nu är det dags för julkortsskriv.

Julbord

I fredags störtsnöade det när jag gick ner till söder (Petter säger SoTu – Söder om Tullgatan, men själv är jag nog inte riktigt där än) och jag kom i julstämning. Kvällens plan var julfirande med the homies, men strax efter sju då jag fortfarande stod i handduk ringde Petter och bad mig komma på julbord på nationen då LUS var där och hade fått ett återbud. Efter en rekordsnabb påklädning satt jag bland presidialer, snaps och julvisor. Spontant julbord kan ju bara sluta på ett sätt. Det var visserligen inte lika fabulöst som förra årets firmafest som också inleddes med julbord på nationen, men härligt ändå och efter mellanfest, rosa bubbel och dansgolv avslutades kvällen på exakt samma sätt som förra året. [Nu hade jag tänkt kommentera det genom skriva något på latin för att vara lite hemlig men insåg att det går ju inte med den här läsarkretsen så jag lämnar det därhän.]

Scenkärlek

Den här veckan har alla grupper på teatern julavslutning. Jag kan inte vara med på alla, men ikväll var jag med på en och knöt rosetter på tio fnittriga musikaltjejer. Och mindes precis hur det var att vara liten och dödsnervös och tokuppspelt på samma gång; svart scengolv, varma strålkastare och fondväggar som hotade att falla om man kom för nära. Det var på liv eller död.

Jag har bestämt mig för att jobba kvar på teatern till våren, trots doktorerandet. Det känns dumt att lämna verksamheten under året, istället vill jag bygga upp något stabilt att ge vidare till sommaren. Dessutom kan jag mycket väl behöva en motvikt till allt det akademiska och teoretiska mina dagar kommer att fyllas med, behöva fnittriga musikaltjejer och svart scengolv.

Härligheten

Ikväll hade vi styrelsemöte med teatern i Bjärred. Först åkte vi till kallbadhuset där vi bastade och badade i havet och sedan fortsatte vi hem till Elisabeth för en god middag. Jag har suttit i möten under sämre förhållande.

Nu är jag sådär avslappnad i hela kroppen som man bara blir av bastu och havsbad, framförallt havsbad. Hade en hektisk eftermiddag och sprang till bussen i smetregn, men allt bara rann av mig.

Världens bästa

De här fina har mamma precis stickat så att jag inte ska frysa när jag sitter och skriver. Till dem medföljde även en matchande börs.

Nu ska jag hoppa iväg och luncha med Petter. Ttfn!

Kongruens

Idag när jag var på Kåren för att fixa lite fick jag Harrius Potter et Philosophi Lapis av Lisa. Åh, allt detta firande, det kommer stiga mig åt huvudet. Över huvudet. Men jag förstår inte riktigt varför han heter Harrius Potter på latin. Det måste väl rimligtvis bli antingen Harry Potter eller typ Harrius Figulus. Men jag antar att kongruensen har fått stå tillbaka för försäljningssiffrorna.

Apropå kongruens har jag nu handlat vad som behövs inför årets julkort. Då jag ju lider av lätt färgasperger, även känt som synestesi, kommer alla att gå i samma färg. Färgkongruens, det är det bästa.

Vi två hör hemma i ett rum med inga andra

Ofta när jag känner mig emo lyssnar jag på Håkan. Pubertalt kanske, men det är ju så det är.

Någon annan som ibland är emo men alltid dyngbra är MCA:s husgudinna Mia Skäringer. Skit i att hon bloggar för Mama, läs henne här.

Hjärta vs. hjärna

Okej, vill man bo i en etta på perverst central adress eller i en lite mindre central tvåa?

It's the season to be jolly

Dagen har i stort liknat gårdagen. Jag har tvättat, städat (vilket i mitt fall innebär pyntat) och traditionsenligt julpysslat med sällskapet.

Lite glögg på det ja.

Buffertdag

Igår var jag i Malmö och träffade Åsa, Arvid, Lisa & Stina. Planen var först middag och sedan utgång, men det blev middag och sedan hemmavin då vi hade det så trevligt där vi satt.

Idag har jag börjat komma ikapp. Har gått på stan, tänkt köpa ett par vantar då de gamla sedan igår är spårlöst försvunna men även råkat komma hem med ett par Sherlock Holmes-rutiga shorts. Plockade upp en bok på UB och gick därefter hem och bakade focaccia.

Ikväll, efter en promenad, har jag ägnat mig åt min favoritkombo pyssel och Radiosporten (Södertälje - Frölunda 1-2. Frölunda FTW!). Jag har även lyssnat på julradio, druckit glögg och pratat med Petter medan jag satt uppkrupen i soffan, omgiven av guldglitter, tända ljus och hemkärlek.

Dagens observationer: om man lyssnar på pampig julmusik och Laibach samtidigt blir resultatet ytterst effektfullt. Milan Fras & Co borde kanske fundera på att utöka sin repertoar av covers? Och så är det med blåa stjärnor som med guldglitter; det hamnar lätt överallt.

Glada nyheter

Nu har senaste numret av Romhorisont kommit ut, med en artikel av yours truly samt fårbild på helsida. Vidare har inga av de andra sökanden kommit med invändningar och ärendet har nu helt odramatiskt gått vidare till fakulteten och idag fick jag mitt formella lånelöfte hemskickat. Jag tror på 2009.

Konsekvenser

När jag kom tillbaka igår möttes jag av ännu fler paket och kort i mitt postfack. Doktorandtjänstfirandet som övergick i födelsedagsdito börjar nu sakta förbytas till julextas och jag inser att januari kommer bli sjukt antiklimaktiskt.

Dock behöver jag redan nu börja styra upp mig själv. Imorse missade jag ett möte då jag var helt övertygad om att det skulle hållas nästa vecka. Istället gick jag glatt som planerat på seminarium och förstod inte riktigt varför jag hade så många obesvarade samtal när det var slut.

Kvalitetstid

Igår följde Suss och Baby Hjördis med mig ner till Lund för en dag av kusinkvalitetstid. Det var mycket mysigt; vi tittade på julklappar, fikade och umgicks. Hjördis (som vid jämförelse är cirka fem centimeter längre än keruben Adam i sittande tillstånd) älskade att vara hos mig då min inredning är lite som ett babygym; det är mycket som glänser, glittrar och lyser. Eller som Suss sa: du har verkligen allt man behöver utom utrymme.

På kvällen, efter att ha vinkat av mina raringar, gick jag och Emma på Historiska Föreningen och sänkte som vanligt medelåldern med cirka femtio år. Efter ett mycket intressant föredrag om folkmord, vad som karaktiserar dem och hur man egentligen bedriver forskning kring fenomenet var det eftersits med vin och quiz. Mitt lag vann, efter att en äldre man suddat ut mitt rätta svar och jag åter hade fyllt i det. Lovisa - patriarkatet 1-0. Efter att ha fortsatt ut för mer vin blev jag och Emma (inte för första gången) kollektivt uppraggade och utlovade hångel i Eslöv. Även om vi vänligast tackade nej gick min ambition om en lugn kväll hemma för första gången på en vecka om intet, men det var värt.

Fortsatt firande

Ikväll kom släkten. Jag är ju oerhört släktkär så födelsedagsmiddagen är en viktig tradition. Det var lika högljutt och härligt som alltid och jag begåvades med allt från Apicius via fler kokosprodukter och katolskt kitsch (ja, man kan ana en trend i mina presenter och jag älskar den) till Diorlipgloss och örhängen från favoriten Scout.

De här fantastiska tårtljusen fick jag av Charlotte. I'm gonna party like it's MCMXCIX!

Godmorgon!

Imorse väcktes jag för tjugofemte året i rad av falsksång (ja, det är ett släktdrag) och en ljusblå hyacint. I år kom presenterna inrullandes då en stor blå resväska ingick i dem. Roligast var att mamma och pappa missförstått varandra och båda köpt presentkort på Prickig katt, tur då att det är en av mina favoritaffärer. Morgonens finaste var att mamma gav mig mormors briljantring som hon ärvde när mormor gick bort för några år sedan. Det är det finaste smycke jag vet i hela världen och jag började nästan gråta.

Ikväll kommer släkten, det blir också fint.

Vuxen?

Imorse åkte jag åter tillbaka till Göteborg (har sedan i onsdags tillbringat ungefär fem timmar hemma hos mig själv, därav tystnaden) där jag just nu befinner mig, nybadad (återigen; jag är beredd att ge upp åtskilliga kvadrat för ett badkars skull) och nöjd. Jag och pappa hade idag ett möte med familjens personliga bankman inför ett eventuellt lägenhetsköp. Så nu har jag snart både jobb och lånelöfte och imorgon fyller jag 25.

Det känns skönt att ha allt ordnat, den eventuella vad ska jag göra med mitt liv-krisen är avblåst, det är nästan så att jag håller på att reagera tvärt om. Vuxenpoängen trillar in och jag funtar på en sista minuten till Thailand och hångel med 19-åriga backpackers som motvikt

Genius loci

Pynta orkade jag däremot igår efter att ha suttit i styrelsemöte på Historiska Museet och innan dito med sällskapet. Mötet på Historiska var som alltid givande, vi fick se de första ritningarna på det nya upplevelsecentrum i Uppåkra. De var ritade av en arkitekt som läst Antikhistoria vilket märktes. Förutom den övergripande tanken med byggnaden (tror inte att det är läge att blogga om den än) kommer antiksamlingen få en fin placering då den bildar porten till utställningen med fynd från Uppåkra, som en påminnelse om det eviga antika inflytandet. Vackert så, eller hur?

Dagen efter

I söndags, efter att ha vaknat upp i soffan omgiven av ett berg av presenter, tårta, utspillda drinkar och en riven mur, städade vi innan jag avvek för att träffa Annchen och Kicki innan de flög hem. Kom hem till Lund på kvällen, så trött att jag som sagt inte ens orkade julpynta (vilket i mitt fall säger en hel del).

Try and tears us down!

Jag inledde lördagen med en frukost på Grand tillsammans med Camilla och Therése som överlämnade de fina presenterna ljusblå Margaretaskål och arkeologiskt kit (det är typ en stor hård sandklump man kan gräva fram en dinosaurie ur. Det kommer inom kort vara sand över hela mitt golv). Därefter åkte jag till Malmö för att förbereda festen vilket bland annat innebar att bygga upp en Berlinmur av flyttkartonger, blanda drinkar i regnbågens färger och snitsa om till temaenlig outfit.

Åh, vad roligt jag hade! Och så många fantastiska (och snygga!!) vänner jag har! Hjärtat svämmar över. Ett litet extra tack till Annchen, Kicki, Elin, Charlotte och Tomas som rest långt för att vara med. För att bevisa mina vänners fantastiskhet kommer här exempel ur presentskörden:

En stor, guldmålad, kerub, ett ljusblått DIY-kit, en korg full av julgodis, choklad och verktyg (Tomas vet hur man kombinerar), armband, ringar, brosch, en tavla och ett pimpat L. Böcker om Rom, ekonomi (tack Daniel, jag förstod repliken) och sjömän (Rom, snygga män och marina motiv är ju trots allt tre starka intressen), praliner och diverse alkoholhaltiga bubblande drycker, den exklusiva Göteborgsupplagan av Monopol, en fjäderboa som även är en ljusslinga, en adventskalender och en kalender med en snygg naken vegan varje månad, en italiensk scarves, kokosprodukter från Lush, specialimporterade Jelly beans med kokossmak och en liten blå klockradio.

Efter den sista låten dansats och alla gäster gått hem hade jag ett mycket fint moment med mig själv då jag satte mig i soffan, iklädd lösögonfransar och pyjamas, och drack mjölk, åt tårta och öppnade presenter.

Titta, ett stort paket med mitt namn på!

Mitt härliga presentfönster. Tack alla, för allt!

Välkommen till världen Tage

Och det finaste; mitt under AW-ölen kom sms:et som berättade att Åsa och Martin har blivit föräldrar. Alla mina lyckönskingar! Jag lovar att alltid finnas där för Tage samt ge honom många onödiga och glittriga presenter.

FokusRom

I fredags var det alltså åter dags för ett FokusRom-semiarium. FokusRom är ett samarbete mellan Antikhistoria och Latin i Lund och Göteborg som är fantastiskt trevligt. Inte bara för att det kombinerar två ämnen och två städer som ligger mig varmt om hjärtat utan framförallt för det erbjuder en seminariemiljö utöver den vid Institutionen. Fredagens tema var Döden i Rom och fyra föreläsningar hölls. Eva Rystedt talade om Antoninus Pius och Faustinas apoteos och kejsarbegravningar som offentlig ritual (ett älsklingsämne, är mycket nöjd med att få en uppföljning på fredag), Maria Plaza om tolkningar och traditioner rörande Caesars och Catos debatt i Sallustius Bellum Catilinae följt av Arne Jönsson som talade om Aeneas besök i underjorden och romarnas syn på livet efter detta innan Ida Östenberg avslutade dagen med ett inspirerande föredrag om mordet på Caesar; knivhugg, kropp och display.

Det var idel mingel och samtal med bekanta från de olika städerna. Jag, Annchen och Sofia hade en Romåterträff tillsammans med Kick från Athen och Ragnar var där och överlämnade fina födelsedagspresenter bestående av kitschiga bokmärken och en Sokratesdocka (som för övrigt tillfälligt är inkorporerad i mitt julpynt då han bär en sådan lussig outfit. Lite glitter i håret och han är en klockren tärna). Jag träffade doktorander i latin, historia, antiken och litteraturvetenskap som alla håller på med Rom och i vår kommer doktorandträffar hållas för oss. När jag efter after worken åkte tillbaka till Lund gjorde jag det mycket glad och inspirerad.

Hold

Förlåt för tystnad, men det har varit ett par sjukt intensiva dagar. Återkommer med full rapport imorgon, just nu är jag så trött att jag inte ens orkar vara exalterad över att det är första advent. Puss så länge.

Go west

Åkte alltså till Göteborg idag då det imorgon är dags för FokusRom-semiarium. Lyssnade på soundtracket till Hedwig på väg upp, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Efter att ha åkt hem och lämnat mina saker (min packning för två dagar är inte okej, att jag aldrig lär mig osv) träffade jag Suss och baby Hjördis med vilka jag tillbringade stora delar av dagen; långlunch, fika och promenad. Sedan gick jag en sväng på stan och shoppade saker inför lördag innan jag blev akut trött. Hann inte sova mina åtta timmar i natt och var således tvungen att powernapa innan kvällens middag. Jag och föräldrarna gick till Taras för att fira vissa doktorandtjänster och jag halvligger just nu i min favoritfåtölj, proppmätt efter en fantastisk vegetarisk mezetallrik.

Prioriteringar

Ikväll var jag inbjuden till social aktivitet med Institutionens doktorander. Den hann jag tyvärr inte vara med på, men det känns väldigt fint att de redan bjuder in mig trots att jag ännu inte har börjat och trots att vi inte känner varandra särskilt väl/i flera fall inte alls. Det här kan nog bli några väldigt fina år.

Istället har jag bland annat:
* Läst
* Förmiddagsfikat med PK
* Trots det kvällspratat en dryg timme PK då de patriarkala strukturerna återigen behövde diskuteras. Team PK - The Queens of Ält.
* Skrivit en ansökan (vilket numera känns oerhört odramatiskt).
* Gått på stan
* Lackat och pysslat accessoarer till lördag
* Korresponderat
* Packat inför imorgon
* Samt deltagit i en kristen sångstund på Öppna Förskolan gullandes med Bella. Jag var där med Karin och hennes tvillingar som avlastning. Kände mig oerhört mild och moderlig (roligt även att springa in i en gammal föreläsare som gratulerar mig till tjänsten i samma andetag som hon ser en niomånaders baby i min otippade famn - den blicken) samt dödstrött efteråt. Nu med kusinbarn och teaterbarn börjar jag känna mig något mindre tafatt med små liv, även om jag fortfarande föredrar djur. Tänk er en 4H-gård för vuxna, det hade jag älskat. Att få gå och gulla lite päls.

Nu ska jag sova, tåget till Göteborg går tidigt imorgon.

Kissing just for practice

Lugn dag. Har klarat av att studera utan att planera vilka jag ska tacka i avhandlingen. Har vidare, i tur och ordning, fikat med Sara och Åsa. Sitter just nu och tänker på hur länge sedan det var jag var på hockey och att jag saknar det. Men Frölundas avancemang i tabellen glädjer mig mycket.

Fabulous

Idag åkte jag, Lina och Cissi över sundet till ett snöigt Köpenhamn för att proviantera inför helgens alla regnbågsdrinkar. Är redan nu så oerhört pepp! Även om det inte behövs så mycket för att få i gång mig dessa dagar då mitt allmäntillstånd är glatt & festligt. Pratade precis med Camilla och Thérese och i present kommer jag på lördag att få en frukost på Grand som start på dagen, så det kommer bli fab rakt igenom.

Godmorgon

Dagens Jarvis i The Guardian (tack Kristina!):

I want it to be part show, part lecture, and part disco.

Bra

Jag och Petter spontangick på bio ikväll; Vicky Cristina Barcelona. Kände att Petter och biomörker var allt jag behövde, söndagsmelankolin är nu helt borta. Däremot längtar jag lite till Medelhavet.

Är för övrigt genomfrusen efter kvällspromenad. Note to self: bostadsrätt måste ha badkar.

Hjulspår

Idag har jag promenerat och fikat med Å. Vi pratade om vad vi vill göra med våra liv och varför. Det är ju på förekommen anledning mycket framtidstänk just nu. Det känns som att jag för en gångs skull kan se det val jag just nu gör i perspektiv. Medelklassuppväxt och universitetsstudier ger doktorandtjänst och ett akademiskt vuxenliv med middagar, trygghet och Bruno Mathsson-möbler. Nu är det visserligen det här jag vill, men ändå, denna stereotyp! Å vill flytta till Spanien och spela in alternativ porr, jag vill köpa bostadsrätt.

Cocktails

Det var mycket trevligt igår. En bra blandning av människor, en tilltagen cocktailbuffé och cigarrer - mycket mer än så begär jag inte. Fint också att se Daniel efter lång tid.

... fast det känns fortfarande som om jag är omgiven av spilld mjölk.

Lördag

Älskar att vakna till snö. Älskar att bära solglasögon men inte solcreme. Sommar är så sjukt överskattat, det är vinter som gäller. (Här kan man fråga sig varför jag flyttade till Lund, men vi släpper det.) Har gått på stan och köpt nya benvärmare men de skall inte bäras nu ety nu väntar cocktailklänning och drinkar hos Daniel. Ttfn!

Vinterfras

Imorse började det snöa och det har fortsatt hela dagen. Nu är det alldeles vitt utanför mitt fönster, jag har tänt ljus och tindrat. Annars har jag fikat med Ellen, pratat om framtiden, läst och okynnesutforskat Google Earth Ancient Rome 3D. Eller, det är faktiskt inte helt oskynnes. I den där projektbeskrivningen som säger vad jag ska ägna de kommande åren åt ingår faktiskt 3D-modellering och VR-teknik och för en gångs skull känner jag mig helt rätt i tiden.

Ad utrumque parata

Jag har gått från att vara fullständigt exalterad till frireligiöst tacksam och börjar nu sakta återvända till verkligheten. Trots allt har jag mer att göra än att le rakt ut i luften. Kickstartade med den härliga 06.00-tvättiden imorse. Ägnade mig därefter åt teatern innan jag lunchade med Fredrika. Försökte mig sedan på, med varierad framgång, lite inläsning innan kvällens karnevalsmingel. Då jag planerar att arbeta 2010 kommer jag inte engagera mig nämnvärt, men det var trevligt att som gammal tältchef träffa andra karnevalister och teama upp med PK.

Karnevalen var lite som jag tänker mig lumpen; sjukt kul men fruktansvärt lerigt och jobbigt mellan varven och något som man glorifierar i efterhand. Karneval, karnevöl, karneveau, 733 fullsatta föreställningar, monologer, såpbubblor, fest, galenskap, VM-guld, vänner, kärlek, regn, känslor och acid acid acid. Dagen efter tentade jag till mig min kanske minst välförtjänta femma någonsin, eller mest förtjänta beroende på hur man ser det. Sedan började det ösregna, vi rev tältet och jag sov i ett dygn.

Rötter

Fick precis mer information om det samnordiska masterprogram The Religious Roots of Europe som ska starta. Det bygger på att den studerande har en kandidatexamen med grekiska, latin eller arabiska och är intresserad av att fördjupa sig i judendomens, kristendomens och islams framväxt i senantiken och att arbeta med källtexter. Inom programmet ska man kunna läsa vidare i något av dessa språk eller eventuellt koptiska eller syriska. Hur glad blir man inte när det för en gångs skull krävs relevanta språkkunskaper för historiska studier på masternivå? Och att utbildningen verkar baseras på just dem?

Och apropå det, i mitt favoritdokument du jour står det att jag har beviljats dispens från behörighetskraven mot att jag snarast lär mig grekiska. Vilket jag ju mer än gärna vill för att kunna kalla mig själv antikhistoriker med självrespekten i behåll. Eventuellt kommer jag att ta tillbaka det här när jag torrhulkar över grammatikböckerna och krisringer Jonas, men ändå.

För övrigt har jag läst nämnda dokument ohälsosamt många gånger nu, mest för att jag har varit lite paranoid över att ha läst fel. Tänk om de inte alls föreslår mig? Det hade ju faktiskt varit jättepinsamt att gå omkring och tro.

Tack

Det blir pekoral hur jag än gör.

Jag skulle vilja tacka lite.

Tack pappa, Åsa, Viktor, Marianne, Moa & Ragnar för att ni tog er tid att läsa ansökan och för att ni är så fina och begåvade.

Tack Triumviratet för att ni har delat, och därmed som inga andra har förstått, mina ambitioner sedan dag ett på Historiska. Det finns inga andra jag hellre vill dela mina drömmar med.

Tack The Senior Staff för alla frukostsamtal och kemiska diskussioner.

Tack FAB för analysfikor och stöd. Och tack PK för att du var den som på slutet fick stå ut med all hets och ält.

Tack Lina för att jag nog inte hade tagit mig igenom latinet utan dig. Åtminstone hade jag inte haft lika roligt.

Tack Fredrika för kedjerökning och öl, det var så uppsatserna skrevs klart. Och tack för att du var den första som gratulerade mig.

Tack Petter för att ha försökt förhandla posten som vice rektor mot mitt studiestöd och för erbjudandet om att rektor ska underteckna min anställning. Jag vet inte om det är varken lämpligt eller ens lagligt, men jag uppskattar gesten.

Tack MCA for being MCA.

Tack Åsa, Martin, Marie, Elin, Annchen, Ellen, Erika, Sofia S, Sofia I, Karin D, Karin O, Johan, Lena, Suss, Johanna B, Sandra, Ann, Kattis, Sara, Anna, Thomas, Daniel, Netta, Parysa, Özge, Gustav, Moah, Felizia, Pegah, Therése, Camilla, Johanna S & systrarna för alla hejarramsor den senaste månaden.

Tack alla andra vänner för att ni finns.

Tack till Peter Forsberg för inspiration.

Tack till mamma & pappa för att ni alltid har trott på mig och tack Institutionen för att ni valde att göra det nu.

Tack.

Disclaimer

För att förtydliga: jag är bara föreslagen och har ännu inte fått jobbet. Det går att överklaga och flera steg i processen återstår. Men peppar, peppar osv., jag befinner mig i luften över bäcken och ropar hej och ska djävlar i mig komma över till andra sidan. Om någon skulle få för sig att överklaga så pratar vi näbbar, klor och min samlade viljestyrka.

Är nu så lugn (eh, nej, jag dricker bubbel, lyssnar på min allra bästa pepplåtar, tar ut segrar i förskott, hånglar av mig några av alla dessa endorfiner som bor i mitt blod och beter mig inte alls som en mogen och vuxen doktorand) att jag har lyckats svara institutionen utan att använda frasen jag älskar er och femton utropstecken. Och det är väl också ett steg på vägen.

Livet, jag älskar dig!

Lyckades ta mig själv samman och gå på guidning av ESS (en anläggning som ska kunna accelerera protoner till typ ljusets hastighet och sedan göra balla saker med dem och som är föreslagen att placeras i Lund) tillsammans med sällskapet. Det serverades bubbel under visningen och jag kunde omöjligt, hur intressant det än var, fokusera på vad som sades. Efteråt fortsatte vi ut och jag firade vidare. Det kändes fint att få göra det tillsammans med systrarna.

Kan fortfarande inte sammanfatta det här. En av mina största drömmar håller på att slå in, jag förstår inte att det händer men sitter ändå här med ett leende på läpparna och en värkande lycka i bröstet.

Take your passion and make it happen

Vi förordar således FM Lovisa till innehavare av det utlysta studiestödet i Antikens kultur och samhällsliv.

Åh herregud jag DÖR av glädje, DÖR!!!

Återkommer med något mer substantiellt efter jag har slutat gråta av glädje/ringa alla jag känner.

Slukaråldern

Jag läser ganska fort. Det är praktiskt nu när jag ständigt måste plöja texter om tvåtusenåriga saker, värre var det när jag var yngre och varje Kittybok lästes på en timme. Men fortfarande kan jag ibland bli nästan arg på mig själv för att jag läser ut alla böcker så fort. Exempelvis har jag sedan igår läst hela Sos från mänskligheten och då har jag inte ens tillbringat dagen i horisontalläge. Och talböcker funkar verkligen inte, blir bara frustrerad över att de tar så lång tid.

Och jo, Johanna Nilssons senaste har sina poänger. Titeln signalerar mer chick lit än vad som är fallet. Bokens nav utgörs av en lyxprostituerad och hans botvandring samtidigt som man får följa hans kunder och se hur deras öden knyts samman. Framförallt tycker jag om att den, trots all misär, mellan varven lyckas vara riktigt rolig.

Söndag

Har tillbringat delar av dagen med Petter. Efter soffan, kaffet och analysen av allmäntillståndet gick vi på bio och såg Låt den rätte komma in. Den hade ett väldigt vackert, och samtidigt ytterst suggestivt, bildspråk (speciellt de mordscener där inga huggtänder förekom var jag tvungen att tokblunda mig igenom) och en välbesatt rollista. Och även om inte slutet lämnade mig fullständigt tillfredställd var det intressant med en vampyrfilm i vardagsmiljö.

Peaches and cream

Inledde helgen igår eftermiddags med cocktails på Grand tillsammans med Åsa, Sandra, Ann, Jenny och Kattis - charmerande trevligt, som alltid. Därefter mötte jag upp Petter som hade ätit middag med alla gamla LUS-presidialer och ledningsgruppen. Efter en kort sväng förbi universitetshuset hamnade vi på hans kontor där vi skåpsöp portvin och var exakt så studentikost dryga som ni just nu föreställer er. Ja, ibland blir det så och det kan vara ganska härligt. Den enda som saknades av presidialerna var Marie, men vi får ta igen det snart darling!

Gick hem genom småregnet, möttes av en efterfest och långt senare, efter whiskeyröster och gryningsljus och vad det kan leda till, somnade jag. Ikväll ska jag träffa Johanna, dricka te och ta det lugnt.

Places to go and faces to kiss, boys to confuse and appointments to miss

Igår glömde jag min kalender hos Lina och min värld stannade en smula. Men snäll som hon är (tibi gratias ago, optimae) åkte hon in till Lund med den så nu vet jag åter vad jag ska göra när.

Inte för att jag hade kunnat glömma att det ikväll var dags för torsdagsfika med Johanna och Emma, numera känd som Tinget. Ah, mycket bra stim!

Det hade varit mer okej om det kom bubblor när jag öppnade munnen

Senaste nytt från mitt glamourliv: råkade precis dricka diskmedel (fråga inte hur det gick till). Inget jag kan rekommendera. Men nu släpper vi det, hittade precis en lila klänning jag glömt bort att jag ägde (funderar även på att initiera projekt inventera garderoben, men å andra sidan är det alltid trevligt med överraskningar), ska gå en sväng på stan och sedan åka hem till Lina. Vi ska först planera födelsedagsfest och därefter bjuda in till visning av festens temafilm: Hedwig and The Angry Inch, såklart.

Over the hills and far away

Det är just nu två (!) fantastiska regnbågar utanför mitt fönster och ett tungt solljus. Jag har fikat med PK, lunchat med Karin och varit på teatern. Annars är det mest framtid just nu.

Stöd

Har haft en lugn dag. Först möte med referensgruppen, sedan fika med Åsa, vilket alltid får mig på strålande humör oavsett utgångsläge, och därefter teaterjobb, lokalbokningar etc. Och ikväll, i väntan på torsdagsfikan, har jag stödtittat på Mia & Klara. Nu ska jag skissa lite på nästa tatuering.

Dirty martini

Hade en mycket trevlig kväll igår. Först åkte jag hem till Emma för vad som var tänkt bara skulle bli en liten fördrink men som slutade med en flaska vin och våra bästa Italohits och andra favoriter. Därefter gick vi vidare till Nene som fyllde år och bjöd på cocktailparty. Det var mingel, mimosas, många trevliga gäster, en strålande värdinna och som körsbär på toppen lärde jag mig uppskatta en Dirty martini vilket aldrig tidigare har varit min paraplydrink. Men på en balkong med vattenpipa och lånad kavaj mot kylan älskade jag den.

Idag har jag tagit det lugnt, sett på Karjala Cup och glatt mig åt Tre Kronors vinst. Och så har jag, på förekommen anledning, återigen lyssnat på Tell no one about tonight.

Something happens when she hears the music... It's her freedom. It's her fire. It's her life.

Idag har jag varit på teatern hela dagen. Mitt jobb är ju sådant att jag själv väljer när jag vill arbeta, bara mina uppgifter blir utförda. Teatern delar lokal med Lunds dans- och musikalgymnasium vilket innebär att jag ständigt är omgiven av elever och lärare som dansar, sjunger, stretchar och nästan alltid bär kläder inspirerade av Flashdance. Har själv blivit så påverkad av det att jag funderar på att börja med hoodie och benvärmare till vardags. Men istället för Jennifer Beals är jag rädd för att det kommer att se ut som den klassiska bakisbratslooken mysbyxor och pärlhalsband.

Hursom. Idag har jag framförallt gått igenom alla register och anmälningar och dubbelkollat så att alla elever är i rätt grupper, har betalat rätt faktura osv. När man går igenom alla föräldrars mailadresser (ofta kopplade till deras jobb), adress och namn på barnen blir alla strukturer så fruktansvärt uppenbara. Man behöver inte vara sociolog för att se kopplingen akademikerförälder bosatt i centrala Lund döper sina knoddar till Albin eller Tage medan hotmail-föräldrarna i Helenelund döper sina kids till Patricia eller Cassandra. Man kan även notera att kulturadministration är en kvinnodominerad och mycket mjuk värld. Visserligen avslutar jag mail till mina ledare med kram ity jag gullar med dem även när vi ses, men jag blir ändå förvånad när en person jag aldrig har träffat, men däremot hyresförhandlat med, glatt slänger iväg en avslutningskram.

Ett mycket kort och ganska tråkigt inlägg

Har haft ledarmöte på teatern hela kvällen, kom precis hem. Var hes redan innan och det är inte bättre nu, men det är så bra människor som jobbar där så det känns fint ändå. Nu ska jag läsa lite Speer och sedan sova.

Obamarama

Andra kommenterar nattens val bättre än jag, så jag andas ut och lämnar det därhän.

Idag har jag långlunchat med beloved Petter vilket, förutom lunch då, inkluderade italienskt kaffe på hans kontor (de borde ha espressobryggare även på UB!) och promenad på Kulturens gård. Sedan återsåg jag PK och AK och tillbringade resten av dagen läsandes. Först en bok jag planerat att gå igenom och sedan, då den bok jag egentligen borde läsa var utlånad, oskynnesfördjupade jag mig i romersk provinspolitik i Mindre Asien och sms-chattade med Annchen whilst.

Vaka

Skulle bara kolla upp en sak och det slutade med att jag började läsa om Albert Speer och sanningen för kanske sjätte gången. Läste både den och hans egna böcker i samband med att jag såg föreställningen baserad på Gita Sereny's bok på Stadsteatern i Göteborg för länge sedan. Speers kamp mellan samvete och skuld, makt och moral fångar mig varje gång. Och så minns jag när jag och Athena var på seminarium och en av professorerna i panelen hade en lång utläggning bara för att få höra sin egen röst och hur Sereny lade huvudet på sned och vänligt sa har du någon poäng eller och hur hon har varit min idol sedan dess.

I natt är det val. Funderar på att stödsova några timmar och sedan gå upp för att vaka. Älskar känslan av att gå upp mitt i natten för att se på något spännande som Christer Fuglesangs rymdfärd, NHL-hockey eller politik. Men som sagt bara om jag får sova först för då känns det som om det är tidig morgon även fast det fortfarande är mitt i natten. Och så har jag blivit lovad scones och te.

Ain't nuthin shakin

Jaha, så var man hemma i vardagen igen. Vilket faktiskt känns helt okej. Det har varit sol utanför fönstret, jag har druckit kaffe från Sant'Eustachio och fått ett paket från Charlotte (gulle!) som önskade mig välkommen hem. Ikväll har jag suttit i styrelsemöte på teatern och nu ska jag fixa lite. It's all good in the hood.

Dag 9-10: Bologna-Brennerpasset-Lund

I går förmiddags påbörjade vi hemresan via Bolzano-området och Brennerpasset med dess snötäckta alptoppar och idag vid elvatiden var jag åter hemma i Lund. Någon som jag inte hann träffa under resan var Valerio som förra veckan befann sig på konferens i Paris, men Trento verkade så vackert att jag absolut ska anta hans erbjudande om att komma och besöka honom. Man vill ju tillbaka.

Dag 8: Bologna

I fredags fortsatte vi till Bologna. Där tittade vi på de två tornen, arkaderna och domen. På kvällen träffade jag en av mina favoritpersoner i hela Italien, Stefano, som jag arbetade tillsammans med i Monteleone för två somrar sedan. Vi inledde kvällen med ett antal drinkar efter vilka Ste föreslog att vi skulle ta en nattlig promenad och titta på kyrkor (speciellt nöjd var han med Santo Stefano). Efter ha gjort det samt druckit ytterligare ett par cocktails visade han mig under en regnig, men mycket fin, promenad Bolognas underjordiska kanaler. Det är något speciellt med ruiner och vatten; vatten som har runnit samma väg under lång tid har en ytterst påtaglig kontinuitet som få andra ruiner. Åh, I'm ever the geek. Fredagskvällen var en mycket värdig avslutning på resan; bästa sällskapet, goda cocktails och intressanta historiska monument.

Enligt guideboken skall Luther ha konventerat när han såg hur mycket pengar som lades på San Petronio. Man kan undra varför han inte gjorde det när han såg San Pietro.

Det regnade men vi var glada ändå

Min bästa Ste och jag

Dag 7: Rom

På torsdagen lämnade jag föräldrarna, utrustade med instuderingsmaterial och noggranna instruktioner, själva i Revarna för att åka till Rom. Till slut måste man ju inse att de klarar sig själva och släppa taget. Jag hade tänkt göra en Strindberg och ironisera över vad man hinner se i Rom på en dag, men jag kan inte ironisera över något jag älskar. Istället gick jag till Pantheon, Navona, Governo Vecchio, drack kaffe på Sant'Eustachio, hittade granita trots att det inte längre är säsong, sa hej till Sant'Ignazio och Trevi. Uträttade även ett ärende åt MCA International som innebar att jag gick omkring och bar på ett stort paket märkt Venus. Förutom kära återseenden var Rom även fyllt av demonstranter. Till skillnad från dagen innan var tåg jag såg fredliga, efter att ha varit med om Göteborgskravallerna har jag utvecklat en viss vaksamhet, men allt kändes tryggt. Förutom då de beslut de protesterade mot.

Under tågresan läste jag Sofias bok Zebraflickan i vilken hon beskriver hur viktig teatern jag arbetar på var för henne under sjukdomstiden. Förutom att bli gripen av hennes berättelse blev jag glad då boken fick mitt arbete där att kännas än viktigare.

Demonstrationer

Älskade

Dag 6: Ravenna

Nästa dag var mjukt höstvarm och vi ägnade den åt det klassiska kyrko- och mosaiksafarit; Galla Placidias mausoleum, Sant'Apollinare Nuovo, San Vitale och babtisteriet i San Giovanni in Fonte. När staden tog siesta tog jag ett skumbad med italienska Vouge och var allmänt nöjd. I Sant'Apollinare Nuovo träffade jag två ortodoxa präster som senare skulle visa sig äta middag på samma restaurang som vi, då ivrigt diskuterandes fotboll istället för krucifix.

Åh, gruppon vad jag saknade er när jag såg den här skylten!

De ortodoxa prästerna

Dag 5: Venedig

Nästa morgon vaknade vi i Venedig. Jag som älskar havet är imponerad över hur de har använt vattnet (men undrar hur man gör som handikappad i staden). Däremot vill jag inte tänka på hur där är om sommaren så mycket turister och klaustrofobi som det var nu, lågsäsong till trots. Inne i San Marco kunde man bara följa ett snitslat löpande band som nästintill förstörde upplevelsen. Men att ha sett statyn av tetrarkerna känns bra, den står ju på listan över vad varje antikhistoriker bör ha stått framför. På eftermiddagen tog vi tåget till Ravenna där allt kändes hemtamt. Till skillnad från exempelvis Rom har jag bara besökt Ravenna tillsammans med arkeologiska kursen och därmed är alla minnen förknippade med den. Gick hela tiden omkring med förväntningar på att Annchen skulle finnas på hotellrummet (och ha lagt karameller på min kudde), höra Sofia läsa högt ur sin guidebok och se Simon kika fram ur ett gathörn.

Vad varje antikhistoriker bör ha sett eller De är så söta när de kramas.

Mamma på Piazza San Marco. Kristina, jag tänkte att det här kortet kanske kan fungera som lite terapi för dig då det föreställer en sak du tycker mycket om (min mamma) och en sak du avskyr (den gulliga duvan)? Tänk på mamma nästa gång du ser en duva liksom.

Dag 4: Wien

Dagen efter var det dags för ännu mera pompa och ståt då vi åkte till Belvedere för att se två utställningar, dels den permanenta samlingen med bland annat Klimt och dels en tillfällig om Wiens jugendtid. Inspirerad av den förra fortsatte vi sedan på jugendsafari i staden och förutom husfasader såg jag även den fantastisk dekadenta statyn föreställande Marcus Antonius i en vagn dragen av lejon.

Belvedere en dimmig förmiddag

Här sitter jag i vagnen och är ganska nöjd med mig själv

Klappa mig Marce, klappa mig!

Jugendfasad deluxe

På safari

Efter en dag av jugend deluxe gick vi en sista sväng på stan. Jag älskar ju julen och djuret ren och när jag kom ut ur en affär med renjulpynt (hade det inte varit för att den vägde typ tjugo kilo hade jag lätt släpat hem en renformad kandelaber) möttes jag av föräldrarna iförda renhorn som de köpt åt mig. Stor kärlek. Efter en tidig middag fortsatte vi resan, på ett tåg med Klimttavlor i sovkupéerna.

Så här kommer ni att få se mig i jul. Renhorn är så det nya svart.

Dagens historieförfalskning: guidboken från First Class som beskriver Anschluss som en union mellan Tyskland och Österrike. Ja, så kan man ju också se det.

Dag 3: Wien

På söndagen var det Österrikes nationaldag och när jag fick reda på det drabbades jag av en smärre crise de nerfs då jag befarade att det skulle innebära att alla museum var stängda, men så var som tur var inte fallet. Anledningen till min extraordinära museilängtan var förstås det faktum att Wien en gång grundades som det romerska härlägret Vindobona (och för alla oss som har läst Vibeke Olssons böcker har just den staden en speciell plats i våra hjärtan). Vi gick först till det nyöppnade Römermuseum som jag verkligen kan rekommendera. Utställningen bestod av tre plan varav man på det understa kunde se lämningarna av Tribunus Laticlavius' hus (mycket högt uppsatt militär, vi talar här alltså inte om någon liten byggnad utan om snarare om en anläggning som sammanlagt täckte cirka 3 500 kvadratmeter) som tycks ha varit i bruk ända fram till femhundratalet från vilket man istället, symboliskt nog, har funnit langobardiska gravar på samma plats. De två andra våningsplanen berättade om vardagslivet i lägret och civilstaden. Utställningarna var mycket pedagogiskt upplagda med VR-rekonstruktioner, barnavdelning och intressanta fynd. Och man måste ju älska ett tagtegel med inskriften venturam terris vid[es me], eller hur? Dessutom kunde man köpa Asterix på latin i museishoppen, bara en sån sak.

Om man är antikhistoriker tycker man att det är jättekul att det på fasaden står både Helvetia och limes.

Under nuvarande Hoher Markt låg en gång Porta principalis dextra.

Efter att ha spanat in jugenduret och dess procession (Marcus Aurelius gick först!) klockan tolv fortsatte vi till Efesosmuseet som bland annat rymmer Lucius Verus' friser efter segern mot partherna. Det ligger inhyst i det nästan perverst pampiga Hofburg där även det konsthistoriska museet återfinns. Efter att noga gått igenom de klassiska samlingarna (Gemma Augustae!) var jag något museimatt och orkade inte riktigt ge Rembrandt och hans vänner den uppmärksamhet de förtjänade.

Jugenduret. Marcus Aurelius syns dock inte på bilen.

I shoppen hittade jag fantastiska kitchreplikor av habsburgska örhängen (kalla mig gärna Maria Teresia) bestående av två stora pärlor, guld och ljusblå rosetter. Efter att ha ätit middag på det av PK rekommenderade 7stern, där de serverade vegetarisk ostschnitzel, premiärbar jag mina nya smycken när vi på kvällen gick på konsert på Musikverein (där de spelar in nyårskonserten ni vet). Vi avnjöt Franz Schmidts Das Buch mit sieben Siegeln som blev en pampig avslutning på en mycket pampig dag (även om jag till slut nästan blev så trött på allt ståt att jag ville åka ut till förorten bara för att få se något annat).

Fejkschnitzel

Kanske verkar det konstigt att jag åker till Wien för att titta på romerska föremål och lämningar, men för mig är det helt logiskt. Römermuseet talade helt självklart om vårt romerska fort och inga erövrares, delar av den legion som var förlagd till Vindobona kallades in till partherkriget och i dagens Wien återfinns krigets segerfris, riket hävdade sig en gång vara det Heliga romerska riket av tysk nation och när jag kom ut från konstmuseet möttes jag på Hofburgs gård av nationaldagsfirande och allt smalt samman.

Olika former av nationalism

Dag 2: Wien

Efter att ha checkat in och tagit en första koll på stan, vi bodde precis vid Stephansdomen, lämnade jag och mamma pappa på ett kafé för att spana in även shoppingutbudet. När vi kom tillbaka möttes vi av en mycket nöjd pappa som lyckats vara med i en fototävling då han tydligen såg oerhört wiensk ut. På kvällen gick vi ut för att äta. Ganska snabbt konstaterade jag att Wien inte är en veggievänlig stad. Jag ville gärna äta något inhemskt, det känns ju tråkigt att beställa in pasta ett par dagar innan man kommer till Italien, men i princip det enda som erbjöds var pumpasoppa. Som dock smakade fantastiskt gott tillsammans med weißbier och apfelstrudel, speciellt då allt äntligen slutat snurra efter den gångna tågresan.

Det var fint att vara tillsammans med föräldrarna i ett tyskspråkigt land. Mamma har så gott uttal att hon kommer undan med vad som helst, pappa är lärare och därmed ett ständigt gott föredöme som alltid försöker medan jag insåg att jag, för att kunna tala tyska, var tvungen att börja tänka efter före. Inte min starkaste gren. Min tyska har de senaste åren, med undantag för nyåret i Berlin, enbart övats av tyskspråkig antikhistorisk litteratur samt ett visst lyssnade på tysk synth.

Hej Österrike!

Hej Wien, hej Mozart!

Dag 1: Lund-Wien

Jag lämnade Lund i regn och oktoberdis för att hoppa på ett tåg över sundet på vilket mamma och pappa redan satt. Från Köpenhamn tog vi nattåget till Nürnberg. Det är roligt med nattåg; även fast det är hundra gånger mer tekniskt avancerat att flyga blev jag ändå imponerad av min lilla kupé med badrumsavdelning. Efter att ha ätit middag i restaurangvagnen ägnade jag mig åt en av mina favoritsysselsättningar: att gå och lägga mig tidigt. Somnade som ett lamm vid niotiden och väcktes exakt 06.00 med frukost – älskar den tyska tågdisciplinen! Fyrtiofem minuter senare var vi framme i Nürnberg och jag som, för att bli bättre på vad som hänt efter 476 e.Kr., läste en bok om Andra Världskriget kände vingslagen. Resan därifrån till Wien tog fem timmar och vi åkte genom ett dimmigt och trolskt Sydtyskland där träden såg ut som målningar av Klimt.

Hejdå Lund!