Nästa morgon vaknade vi i Venedig. Jag som älskar havet är imponerad över hur de har använt vattnet (men undrar hur man gör som handikappad i staden). Däremot vill jag inte tänka på hur där är om sommaren så mycket turister och klaustrofobi som det var nu, lågsäsong till trots. Inne i San Marco kunde man bara följa ett snitslat löpande band som nästintill förstörde upplevelsen. Men att ha sett statyn av tetrarkerna känns bra, den står ju på listan över vad varje antikhistoriker bör ha stått framför. På eftermiddagen tog vi tåget till Ravenna där allt kändes hemtamt. Till skillnad från exempelvis Rom har jag bara besökt Ravenna tillsammans med arkeologiska kursen och därmed är alla minnen förknippade med den. Gick hela tiden omkring med förväntningar på att Annchen skulle finnas på hotellrummet (och ha lagt karameller på min kudde), höra Sofia läsa högt ur sin guidebok och se Simon kika fram ur ett gathörn.
Vad varje antikhistoriker bör ha sett eller De är så söta när de kramas.
Mamma på Piazza San Marco. Kristina, jag tänkte att det här kortet kanske kan fungera som lite terapi för dig då det föreställer en sak du tycker mycket om (min mamma) och en sak du avskyr (den gulliga duvan)? Tänk på mamma nästa gång du ser en duva liksom.
2 kommentarer:
Den hemska duvan tänker attacker din förtjusande mamma!!!! Om ngt tycker jag ännu sämre om fåglar nu. :)
Hm, okej. Vi får fortsätta att jobba på det här. :)
Skicka en kommentar