Okej, alla pratar om jordbävningen, hela tiden. Jag känner mig utanför och ämnar idag enbart samtala med människor från norra Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Lovisa
Leaena
Leaena [le-ajna] är latin och betyder lejoninna. Latin är mitt älsklingsspråk och jag är speciellt förtjust i ae-diftongen. För att inte tala om hur mycket jag gillar lejon! När jag lockar mitt hår ser jag lite ut som ett själv - eller som Joey Tempest, beroende på hur man vill se det.
Kontakt
Fanmail, chocolate boxes & roses skickas lämpligast till lovisa.leaena@gmail.com
Raringar
Bloggarkiv
-
▼
2008
(637)
-
▼
december
(43)
- Välkommen 2009
- Minnen
- We look so good together
- Havsluft
- Det finns en gata där alla kan mitt namn
- Jag är en gubbe
- Lugn
- Dagen är kommen, kärlek triumferar
- Genuspedagogiken
- Och så köket, alltså ett skönt kök, där man har li...
- Söndag
- Ensambarnet - The look
- Ensambarnet
- Som det kommer
- Edit
- 14.57
- I know that you've been you crying, the tears in y...
- Jag undrar...
- Förställd ordning
- Forts.
- Shake it
- Hem
- Lucia
- Julbord
- Scenkärlek
- Härligheten
- Världens bästa
- Kongruens
- Vi två hör hemma i ett rum med inga andra
- Hjärta vs. hjärna
- It's the season to be jolly
- Buffertdag
- Glada nyheter
- Konsekvenser
- Kvalitetstid
- Fortsatt firande
- Godmorgon!
- Vuxen?
- Genius loci
- Dagen efter
- Try and tears us down!
- Välkommen till världen Tage
- FokusRom
-
▼
december
(43)
20 kommentarer:
Eller i England! Jag upplevde inte heller Skånejordbävningen ju.
Ja, dig vill jag också prata med. Eller, det vill jag ju alltid, men speciellt idag.
Jag bor i norra Sverige och delar dessutom din erfarenhet. Jag sov mig nöjt igenom en jordbävning av liknande magnitud när jag uppehöll mig i Nya Zeeland när seklet ännu var ungt. Visst kände jag mig lite snuvat på det (ändå ofarliga) äventyret, men tycker samtidigt att det säger något fint om värdet av god sömn.
Ja, det kanske är så man ska se det. Att i vårt fall har evolutionen kommit så långt att vi skulle överleva och därmed istället kan ägna oss åt nattsömn istället för att gripas av panik?
Panik?! Nej nej nej. Spänning och vis glädje skulle jag vilja kalla det! På jobbet idag var alla väldigt upprymda :-)
viss glädje skulle det vara. Även om jag också gärna ser mig som vis ibland...
Haha, ja, jag förstod av Mona att det här är en stor dag för er geologer! :) Jag är glad för er skull. Själv kände jag faktiskt en viss samhörighet med Pompeii...
Jag sov mig faktiskt också igenom en jordbävning i somras i Turkiet. En morgon vaknade jag av att något tycktes skaka på sängen, ganska försiktigt sådär. Jag såg mig om och konstaterade att det var INGEN som skakade sängen. Det komiska är nu att jag inte blev nervös, utan mest bara irriterad över att jag hade blivit väckt. Det hördes inga sirener, inga larm. Alltså bestämde jag mig för att det nog inte fanns någon orsak till oro, och somnade om. Vid frukosten blev jag sen varse för det första att de andra i grävteamet hade varit betydligt mer nervösa och för det andra att jag hade lyckats sova mig igenom det värsta. Jag undrar fortfarande om jag var den kallblodige eller den korkade i teamet.
Först så kände jag ju att jag måste vara ett evolutionärt hopplöst fall som kommer dö först av alla i en eventuell katastrof men nu börjar jag tänka att det kanske är tvärt om. Att evolutionen i mitt fall har kommit så långt att jag bara vaknar när det är absolut nödvändigt och annars prioriterar min skönhetssömn.
Smarta och snygga. Så jobbar vi. 4,7 – kom igen!
Precis. Kalla oss gärna Kronorna på verket, gör det!
Men den största kronan...
... hänger i stadshuset. [SÅ skulle det vara och på intet annat sätt]
Och vem guidar där..? :) Hade för övrigt en helt annan arkitektonisk behållning av Nobelfestligheterna i år, tack vare dig!
Tänkte du också på hur det fina folket INTE tittade på stjärnan i väggen som Ragnar ville att de skulle? Nej, nej, här stirrar vi på våra egna fötter istället, visst, visst.
Nästa år kanske du kan hålla en specialguidning för gästerna? Det tycker jag hade varit lämpligt.
Och som tack för hjälpen kanske en lämplig takkrona modell ståtligare kunde passa? Särdeles lämpligt sådär två veckor före jul. Och eftersom vi inte har 3,30 i takhöjd hemma kanske den gjorde sig bättre i en annan, lite ljusblåare boning?
Åh herregud ja, nu vill jag ha en av takkronorna mer än någonsin, de hade passat min takhöjd och stuckatur perfekt!!
Skicka en kommentar