Den här veckan har alla grupper på teatern julavslutning. Jag kan inte vara med på alla, men ikväll var jag med på en och knöt rosetter på tio fnittriga musikaltjejer. Och mindes precis hur det var att vara liten och dödsnervös och tokuppspelt på samma gång; svart scengolv, varma strålkastare och fondväggar som hotade att falla om man kom för nära. Det var på liv eller död.
Jag har bestämt mig för att jobba kvar på teatern till våren, trots doktorerandet. Det känns dumt att lämna verksamheten under året, istället vill jag bygga upp något stabilt att ge vidare till sommaren. Dessutom kan jag mycket väl behöva en motvikt till allt det akademiska och teoretiska mina dagar kommer att fyllas med, behöva fnittriga musikaltjejer och svart scengolv.
Jag har bestämt mig för att jobba kvar på teatern till våren, trots doktorerandet. Det känns dumt att lämna verksamheten under året, istället vill jag bygga upp något stabilt att ge vidare till sommaren. Dessutom kan jag mycket väl behöva en motvikt till allt det akademiska och teoretiska mina dagar kommer att fyllas med, behöva fnittriga musikaltjejer och svart scengolv.
2 kommentarer:
Hej vilken fin blogg du har! :-)
Tusen tack! :)
Skicka en kommentar