Suckin too hard on my lollipop

Det finaste med att komma hem igen är alla återföreningar, strax ska jag hem till Sofia i Värpinge för att träffa henne och Linda (och sakna Kristina). Som vanligt är jag den bakfulla i The Senior Staff, även om jag mår betydligt bättre nu. Ska bli spännande att se om även den här kvällen slutar med att jag är tonårsfull i en soffa, ligger på mina vänner och bildgooglar Roberto Donadoni... Hann tyvärr inte träffa Jakob idag, det får bli när jag kommer tillbaka.

Pendlar för övrigt mellan att försöka bete mig åldersadekvat och bejaka mitt inre barn i godisaffären och nu pratar jag mer om mitt kärleksliv än alkoholkonsumtion.

Kärleken

Vill helst inte tänka på hur kopiöst mycket vin jag, Emma & Jonas drack igår, konstant från tre på eftermiddagen till ett på natten, via Folkets Park och Jonas chateau. Men det var himla fint att vara tillbaka hos Triumviratet igen och ägna sig åt självförhärligande varvat med bitterhet så där som bara vi kan.

Dagens prestation står Jonas för som skulle upp och arbeta tidigt imorse. Jonas mobil 06.02.38: Uppe. Fortfarande full. Så jobbar vi.

Förväntan

Åh, är just nu lite uppstimmad över att jag ska åka till Malmö och äntligen få träffa Triumviratet dvs Emma & Jonas dvs mina bästisar igen!

To fancy

För att plocka ytterligare pensionärspoäng hade jag igår en lugn kväll med Fyra bröllop och en begravning på i bakgrunden och kände att jag kunde relatera till scenen där Scarlett sitter under bordet och ska förklara det där med kärlek för en av brudnäbbarna. Älskade för övrigt Hugh Grants glasögon, skulle jag skaffa nya bågar skulle jag helt klart satsa på ett par nördiga.

Kvalitetstid

Mycket trevlig cocktail igår, hostad av beloved Åsa och Sandra som jag inte har sett på år och dar men återsåg med glädje. Idag har jag maratonfikat med Emma O och avhandlat de tre senaste månaderna, sjukt bra prat.

Nu ska jag se Allsångsreprisen med Håkan (att se repris 5 p, att se Allsång 5 p, summa: 10 pensionärspoäng av tio möjliga) och romantisera över min stundande Västkustresa.

Let it fall

Beslöt mig imorse för att inleda dagen med en promenad till stan, njöt till och med lite av att det duggade ute (efter all sol är den här svalkan fantastisk, tro mig) men sedan började det regna helt bisarrt mycket, jag stod under ett stort träd, under ett stort paraply, lyssnade på Lykke Li och insåg sakta hur genomvåt jag blev och vände så och gick hem. 

Gjorde ett nytt försök i eftermiddags, stod i kön på systemet en fredag och kände mig bara så svensk. Hemma igen ja. Ikväll ska jag på cocktail hos beloved Åsa, ser fram emot trevligt sällskap, drinkar och att få lufta min favorit LBD. Funtar även på blomster i håret.

Uppdatering

Har uppenbarligen internet i köket, spännande. Sitter och fixar lite med bloggen, boken jag behöver är borttappad på UB och jag blir som vanligt uttråkad av att inte ha någonting att göra. Att inte ha någonting att göra är klart överskattat.

***
18.37 Okej, jag har saker att göra. Men det känns ungefär så här:
Jag: Jag är ju hopplöst uttråkad. Är van att ha saker hela tiden. Och jag borde plugga, men det känns lite konstigt att börja med det halv sju, i ett ouppackat rum.

Kristina: Sant.

Jag: En halv dag, så länge är det kul att inte ha något att göra.

Kristina: Du kanske skulle... packa upp?

Darling

Har nu ätit lunch med Marie, den sista innan hon flyttar. Som tur var flyttar hon till Göteborg så vi kan fortsätta att ses ofta. 

Fortfarande inget internet, sitter på Athen tillsammans med utbytesstudenter och mailar lite. Vill ni mig något innan imorgon så är det säkrast att ringa eller sms:a.

Funderar för övrigt på att göra som Peter föreslog och skriva alla min terroristhot på latin, tror inte att FRA-människorna knäcker det. Och jag som trodde att jag skulle komma hem till ett välfungerande, demokratiskt, land. 

Hemma igen, med väskarm

Nu är jag hemma igen. Trots 10 hemskickade kilon checkade jag igår in ytterligare 49 (please kill me, kill me now) stycken innan jag boardade för hemfärd. 

Det var svalt när jag kom till Lund, sådär svalt på riktigt och inte bara mindre varmt som en italiensk kväll, det var så grönt överallt och jag insåg, efter att ha levt lite mer asketiskt, hur hysteriskt mycket saker jag har. Orkade inte packa upp, gick och handlade lite, råkade av gammal vana säga grazie när någon höll upp dörren och insåg att mitt internet inte funkade då jag har haft annat nätverk i Rom. Lade mig istället på min soffa, läste och kände mig ganska nöjd. Och glad för fina kort jag fått (Annchen - jag finner heller inga ord för frimärket, det är ganska så bisarrt) och den fantastiska presenten från Kristina som sovit några nätter hos mig när jag varit borta. 

Nu är jag utlokaliserad för att kunna maila IT-ansvarige (denna ironi) och ska snart äta lunch med darling Marie och få en uppdatering om allt som hänt sen sist. 

Arrivederci Roma

Nu åker jag snart. Önska mig och mina kollin lycka till så ses vi i Lund!

Utvärdering

Har precis skrivit en kursutvärdering och tänker återigen älta mitt favoritämne detta att humanister alltid tycker så förtvivlat synd om sig själva. Jag har alltså gått en kurs i Rom med minst åtta timmars lärarledd tid varje dag, rest runt i Italien, fått stipendium och bott gratis vilket är mer än vad jag misstänker att genomsnittsekonomen får lov att göra under sin utbildning. Visst är det inte alltid så här lyxigt, men ändå. Kontentan inför höstens terminsstart är alltså: bli antikhistoriker kids!

Principer

Jag är verkligen världens sämsta på att packa, mest för att jag alltid vill ha med mig allt. Principen inför hemresan var: skicka hem böcker (nu rymde den största kartongen bara 10 kg, men det lättade lite) och boka 40 kg bagage (kostar bara 6 euro om man flyger med Sterling, mycket bra). Tyvärr har jag bara med mig en stor och en halvstor väska vilka nu är fullpackade (de kan väl inte väga mer än 40 kg, kan de?) så om jag ska få med mig allt måste jag få lov att ha ett stort och, euhm leopardmönstrat, handbagage. Är trots allt ganska förvånad att jag inte hade mer saker, jag har ändå tillbringat tre månader här. Okej att jag eventuellt lite ångrar köp av stor ljusblå blomstergirland, men annars är det inte så överdrivet. Och att behöva bära runt på mycket handbagage gör ju att jag inte kommer orka flygplatsshoppa. Ibland är jag bara så genomtänkt.

Sista dagen

Idag är det sista dagen i Rom, imorgon åker jag hem. Gick imorse till posten, skickade iväg drygt 10 kg böcker och anteckningar och bondade med en mopsvalp som inte heller ville lämna det luftkonditionerade utrymmet (pugs and hugs - allt jag vill ha). Åkte sedan till Peterskyrkan för att ta någotslags storstilat farväl, läste om drottning Kristina whilst. Jag föredrar att leva på vatten och bröd i Rom och endast ha en kammarfru till betjäning, framför att befinna mig annorstädes och äga all världens kungariken och skatter...

Packade under dagen och träffade sedan Stefania, min väninna sedan Monteleone, en grävning i Sabinerbergen för två somrar sedan. Vi åt granita på Giolitti till och drack kaffe på Sant' Eustachio och när jag vinkat av henne på hennes röda motorino och sagt ett sista hejdå till Pantheon promenerade jag hem i en mjuk skymning och kände mig gråtmild. Men jag kommer ju tillbaka, Rom har slutat vara ett resmål utan istället blivit en plats som i mitt liv är jämförtbar med Göteborg och Orust; jag måste inte vara där jämt, men återkomma regelbundet. Och om man läser bloggen för exakt ett år sedan var jag i Rom då med. Vi tycks vilja varandra något.

På spåren

Vad jag älskar när det lossnar.

Troppo caldo

Idag har jag på allvar börjat få ångest över/ ta i tu med min packning. Gick därför till posten för att införskaffa en kartong att skicka hem böcker i. De var slut. Gick till ett annat postkontor och hittade en där. Gick hem och packade ner ett gäng böcker. Gick tillbaka till postkontoret för att skicka iväg det. Fick veta att man inte kan lämna in paket efter lunch, trots att paketavdelningen var öppen och trots att detta inte meddelas någonstans. Gick hem igen. Allt detta utspelade sig i 35-gradig värme. Nu sitter jag i biblioteket och tänker inte lämna det (och därmed luftkonditioneringen) på ett tag. Tänker också att det kanske ska bli ganska skönt att komma hem till ett svalt och välfungerande Sverige igen.

01.18

Okej för etthundratjugo minuter utan mål, men resultatet efter straffarna? Så inte okej. Nej hörni, nu slutar jag försöka tycka om fotboll för den här gången, tröstar mig med tanken på att Italien fortfarande är världsmästare och återgår till att youtuba Tre Kronor vinner OS-guld 2006.

Något för alla smaker

Idag har jag varit på marknaden och misslyckats i min ambition att hitta fler av de numera legendariska stickade lamorna. Däremot fyndade jag en klänning samt lyckades pruta ner ett halsband bestående av gyllene discokulor till en tredejdel av priset.

Efter marknaden gick jag till Palazzo Massimo för att utnyttja min tessera lite till och för att återse några favoriter. Till sist promenerade jag hem och höll på att smälta i den 35-gradiga värmen (kände mig nästan längtansfull när jag pratade med föräldrarna på ett regnigt Orust). Och nu alltså är det dags för fotboll på lokal och förhoppningsvis en italiensk seger!

Bilden: jag, Anna och Sofia fyndade klänningar även förra marknadsbesöket. Foto: Annchen.

Heja Sverige?

Det är som bekant EM nu och jag har utlovat ett inlägg om fotboll. Grejen är att bland de oviktiga saker som provocerar mig mest kommer fotboll trea efter heterosexuella män med gitarrer och Jane Austens samlade produktion. Detta framförallt beroende på att det är en så tråkig sport i sig, personen som uppfann fotboll måste ha tänkt ungefär så här: hm, låt mig ta en jättestor plan så det tar jättelång tid för spelarna att springa efter bollen och så kan vi ha två jättestora mål för det lyckas de ändå inte göra, om det står 2-0 när det är en kvart kvar är det ju jättespännande om inget kan rubba det resultatet... vidare har jag svårt för attityden bland spelare att fakebryta benen bara en motståndare tittar hårt på dem men framförallt klarar jag inte av Sveriges landslag. Sluta gnäll människor! Och media, sluta dalta! Tydligen är det helt okej för en svensk fotbollsspelare att stå över en match bara för att han känner sig lite snorig, men om en hockeyspelare missar en cupmatch i bortre Ryssland dagen innan hans flickvän ska föda är det minsann landsföräderi.

Ja, till och med jag har självinsikt nog att förstå att min bitterhet bottnar i att fotbollen får mer uppmärksamhet än den fantastiska sporten hockey. Därför tänkte jag att det kanske är bra för mig att vara i Italien under EM så jag slipper låtsashålla på Sverige (det är inte socialt helt okej att hålla på landslagets motståndare). Och det går ganska bra faktiskt, jag uppskattar kommentatorerna på Rai som pratar nästan snabbare än jag och Moah och jag uppskattar människors engagemang och jag uppskattar att slippa svensk medias fotbollsbevakning (inse, Sverige kommer inte vinna den här gången heller, försök chilla med den tanken). Så ikväll går jag till Trastevere och ser matchen på lokal men tills dess vill jag tipsa om DN:s nya hockeyblogg, kul med en ung hockeyskribent!

Ps. Till er som verkligen bryr er - förlåt, jag förstår om förlusten mot Ryssland svider.

Solvarm

Gårdagens fest var ungefär som så många andra kvällar här med undantaget att vi åt färskpotatis. Vin till fyratiden och idag har jag varit vid havet. Saltvatten på huden och en smygande trötthet, det blir en tidig kväll.

Midsommar

Man märker att det är midsommar när folk har sökt sig hit på dans på Brännö, bordsplaceringslek, midsommar i Hofterup, ros i munnen, mat, vänner och vitchokladparfait och kasedans. Annars märks det inte så mycket här i Rom. Känner inte att jag måste bygga en midsommarstång av pinjeträ bara för att jag är expatrierad. Istället firade jag genom att gå på stan där alla affärer var öppna och köpa mig en väska och ikväll blir det fest i trädgården.

Hoppas att ni alla får en fin midsommar!
Love,
L.

Dagens gnäll

Att söka efter inskrifter som innehåller aug är ett gissel och professorn som måste godkänna mitt besök på American Academy är bortrest så jag hinner inte dit innan jag åker. Och det är dessutom sjukt varmt och jag är hormonellt lättirriterad. Kul kombo.

Dagens tips

Pausade från att sitta på golvet i stora bibliotekssalen och läsa inskrifter genom att spana in de nya bokförvärven och bland dem kan jag tipsa om den första antologin om Rome som bland annat innehåller artiklarna What I learned as an historical consultant for Rome, Latin in the movies and Rome och Spectacle of sex: bodies on display in Rome.

Som en liten humla

Rebecka tipsar om ett test med Ernst-citat som jag, tack vare den fantastiska Ernstologiboken jag fått av Åsa & Martin, scorade fullt på. Funderar på att skicka länkten till kära släkten som en förberedelse inför min ankomst. Älskar Ernst av samma skäl som jag älskar kitsch - det är så skönt med människor som vågar det oironiska.

Kitsch

Imorse åkte jag till Lateranen och därifrån vidare till San Callisto-katakomben för att se på svala gravar och läsa inskrifter. Vid nämnda katakomb ligger även en av de mest prisvärda katolska kitschaffärerna, mammon och Gud i skön förening. Man kanske kan tro att jag ironiserar över kitsch, men det är tvärt om; det jag uppskattar är just att det är så ironibefriat. Gillar man Jesus vill man ha honom i guldglitter, gillar man Colosseum vill man ha anläggningen i en liten snökula, det är bara att bejaka. Så mycket härligare än osäkra stilsäkra inredningar.

Avbockning

Har idag läst inskrifter, läst om inskrifter, kanske snuddat vid något och sedan slutat för att åka till Campo dei Fiori - bara en vecka kvar nu och mycket att få gjort. Har även sett kvällens match, återkommer om detta med fotboll imorgon. Nu: sömn.

Vänder sig om

Jag var härom kvällen med om en märklig sak på väg hem till Institutet. För att komma hit behöver man gå genom en park vilket alltid får mig att slitas mellan att vilja hävda min rätt att gå var jag vill när jag vill och att ta det säkra före det osäkra. Men nu var det inte jättesent och när jag gick av bussen såg jag att en äldre kvinna skulle samma väg som jag så jag tog rygg på henne och kände mig lättad. Men då jag saktade in stegen märkte jag hur hon blev nervös, vände sig om, började leta efter nycklarna osv, och för en sekund insåg jag hur det måste kännas att vara man, att ofrivilligt framkalla den rädslan hos andra människor. Jag, som aldrig har betraktat mig själv som någon andra kan uppleva som obehaglig, kände mig först ställd, men sade sedan ett försiktigt buona sera, kvinnan sänkte axlarna och vi började tala.

Först nu

Igår tillbringade jag och Ellen hela dagen på Forum. Var lite rädd för att gripas av forumskräcken men så skedde inte, deo gratias. Efter en sväng på stan som avslutades med att jag vinkade av Ellen vid Termini för att sedan spontanköpa ett par obscent korta shorts åkte jag hem bara för att mötas av en Stefano som lagat pasta till alla och efter mat och vin var jag tvungen att sova och skriver alltså först nu, fyra dagar senare.

Ps. Jag vill inte åka hem.

Som en glad hund

I söndags åkte jag, Anna och Ellen ut till havet och jag älskade som alltid Ostias slitna dekadens, solblekta pastellfärger och horisont. Som vanligt simmade få, jag kände mig som min mosters goldenretriver med ostyrig ljusröd päls som frustar glatt och rullar sig i vågorna. Identifierade mig även med pappan på stranden som försökte entusiasmera sina uttråkade barn att simma men som till sist gav upp och grävde ner sig själv i sanden medan hans familj solade.

På kvällen åt jag och Ellen middag och promenerade lite. Det har varit mycket fint att ha henne och Sofia här.

Barock 'n' roll

Kom hem vid tre i lördags men gick ändå upp vid sju-halv åtta i söndags för att besöka Villa Borghese (då Sofia skulle hinna innan hemresa hade vi bokat en tidig tid) och se deras samlingar samt utställningen med Correggio. Att de hade ställt ut hans verk med deras antika inspiration som fond var givande, annars uppskattade jag mest Berninis skulpturer (skrev en gång en mycket pretantiöst gymnasieuppsats om hans verk kallad Snapshots i sten) och givetvis de antika, som alltid. Tänker att jag borde bli bättre på att se på konst, men jag blir mest frustrerad över att inte kunna läsa alla nivåer i verken och går istället tillbaka till min älskade antik.

Efter utställningen brunchade vi på Instiutet och vid fem påbörjades utgången som skulle vara över tolv timmar i och med att vi gick bort till Ponte Garibaldi för att se Sverige – Spanien. Därefter åt vi middag tillsammans med Stefanos vänner innan vi fortsatte till en fest på Spanska Akademin (där stämningen var hög efter resultatet och jag som mest tycker svenska landslaget gnäller offrar gärna ett seger för en schysst fest*). De hade verkligen styrt upp det bra; mycket folk, Bossanovaband och fri bar och jag, Anna och Ellen dansade tills fötterna blödde och vi tog en nattbuss som körde livsfarligt fort genom ett Rom som precis höll på att bli ljust och det var mycket kärlek i bröstet. Det var länge sedan jag var ute och dansade till gryningen och jag insåg att jag saknat det.


* Vill här poängtera att om det hade rört sig om säg hockey och säg en fest på Finska Akademin så hade jag inte resonerat likadant.

Take it off baby

Har haft en sjukt intensiv helg, därav denna tystnad. Ska försöka recapa lite. I torsdags åt jag alltså middag med Anna, Karin och Stefano på Ai Marmi i Trastevere (favorit) och i väntan på dem hittade jag även ruinerna av en romersk brandstation som jag visste skulle finnas i området men som jag aldrig letat efter. Man kunde inte se så mycket då det hela var inhägnat och överbyggt, men romerska ruiner är ju romerska ruiner så jag var glad.

I fredagsförmiddags hade jag ett mycket bra möte med Hans Bjur som är professor i arkitektur och bebyggelseantikvarie för att jag skulle få bolla några idéer om vad som händer när antikhistoria möter modern arkitekturteori. Space syntax. Sånt. Fick mycket pepp och input, tacksam.

Vid lunch åkte jag till San Lorenzo för att utforska området lite mer. Hittade bland annat en rolig vintagebutik, två ekologiska vinbarer och, då bussen körde en omväg, även favoritaffären Gay Odins romerska filial. Anledningen till omvägen var Bushs besök i stan (han har träffat Berlusconi och Påven, tänk er själva vilken mysig trekant) och detta ledde oss i torsdags in på ämnet kravaller vi minns. Sist Bush och jag var i samma stad var 2001 under Göteborgskravallerna. Jag var med och minns det hela klart då det skiljer sig så mycket från min göteborgsuppväxt i övrigt. Plötsligt var min stad avspärrad med containrar och jag kunde inte ta spårvagnen hem. I början var vi alla glada, första demon var lugn och fredlig men dagen efter spårade allting ut. Jag försvarar inte på något sätt de som kastade sten men jag vet hur provocerande det är att plötsligt vara omgiven av kravallpoliser av ingen orsak annat än att man har uttryckt sin åsikt, att plötsligt inte kunna lämna platsen då allt är avspärrat. Jag reagerade genom att springa, andra genom att stanna. På samma sätt var det inte den enskilde (och ofta oförberedde) polismannens fel att det gick som det gick, men att högsta ansvarige fick sitta kvar medan demonstranter dömdes gör mig fortfarande djupt upprörd. Det var en viktigt erfarenhet då jag insåg hur annorlunda jag blev behandlad som svensk och icke svartklädd, jämfört med andra som sökt skydd i samma köpscentrum som jag och Felizia men som blev bortförda. Och det var en viktig lärdom då jag insåg att jag, trots att jag var med, egentligen inte riktigt vet exakt vad som hände, något jag alltid tänker på när jag läser historiska skildringar av snabba händelseförlopp.

Oj, detta blev längre än tänkt, men jag har en princip om att inte radera vad jag bloggat så vi kör vidare. På kvällen återvände jag, Ellen och Sofia till San Lorenzo (min lunchtur gick egentligen ut på att se om man kunde ta sig dit trots avspärrningarna) och åt först pizza på Formula 1 (hej Ragnar!) och tog sedan en drinkrunda. Där finns så många schyssta barer och man vill ju gärna testa alla. Citerar Charlotte som citerar The Donnas, I´m on my second drink, but I've had a few before.

Behov

Var tvungen att se ett avsnitt av Mia och Klara (tack Charlotte!) och prata ut med Kristina (tack!) om att jag känner mig intolerant just nu och vad det beror på. Men nu släpper vi det, ska strax äta middag med Karin, Anna och Stefano i Trastevere.

00.38: Har haft en mycket trevlig kväll och känner mig åter mild och tolerant.

Dagens lästips

Läser om saker som documentation - visualization - imagination och får tusen nya tankar. Måste bara pröva och se vilka som håller. Avbröt dock abrubt när jag började läsa Mia Skäringers (numera nedlagda) blogg och kunde inte sluta utan var tvungen att läsa alla inlägg. Så. Bra. Läs!

Annars är dagens lästips senaster numret av Classica som innehåller en artikel om den gloriösa latinfestivalen, författad av Moa och yours truly.

Schmücke diese Stadt

Sitter och läser en bok med engelsk text på vänster sida och tysk på höger och av gammal vana glider blicken från den ena sidan på uppslaget till den andra med ett väldigt märkligt resultat som följd. Utöver det tävlar jag som vanligt med mig själv om att lyckas översätta latinska citat själv istället för att med en gång hoppa till fotnoterna (som inte är översatta från tyskan) så ni kan ju själva föreställa er mina för tillfället flerspråkigt förvirrade tankegångar.

Men de ska snart brytas för vid fyra bjuder Karin och Anna på cocktails vilket känns helt rätt en solslö onsdagseftermiddag. Sedan väntar Sofia och Ellen för middag på Marsfältet. Luxus und Dekadenz är jag helt säker på att min nye vän Lothar Haselberger hade kallat det.

PS. Någon som är insatt i det här med genius loci när det gäller förhållandet mellan en byggnad och dess dedikation? Undrar nämligen ett par saker.

Sodom och Gomorra

Har börjat skriva på allvar nu. Ägnade dagen igår åt inläsning innan jag gav mig av på fototur till San Lorenzo tillsammans med Karin för att sedan gå på ett seminarium och utgrävningar i Sodom och Gomorra. Eller snarare den plats man väldigt länge har velat betrakta som Sodom och där man mycket tidigt lät bygga kloster för isolation och kontemplering. Det är intressant hur det extremt varma och karga landskapet kring Döda havet ständigt tycks nära religiös extremism av olika slag. (Det är även svårt att inte tänka på, även om det är oändligt mycket ytligare, Emmas och mina planer på att gå som Sodom och Gomorra på teologisk maskerad, något vi verkligen borde göra.)

På kvällen träffade jag Sofia och Ellen som även hon har rest hit. Dock var hon tråkigt nog trött och förskyld så det blev en tidig kväll. Eftersom metron i den här stan slutar gå klockan tio krånglade jag och Sofia oss hem på ett rätt omständigt sätt, och i mitt fall även lätt desorienterat då klockan var efter tio och jag således styrdes av reptilhjärnan.

Dagens tips

Världens bästa inredningsjournalist, Charlotte, som har koll på allt från pastellfärgade kylskåp till ekokök har börjat blogga för Hennes, läs henne här!

Io penso che...

I eftermiddags hölls ännu ett uppbyggligt AIAC-möte, den här gången på Institutet, och som vanligt var det en kombination av duktiga forskare och människor lite väl förtjusta i att höra sina egna röster. Jag stod vid grinden och släppte in folk och den sista personen jag släppte in, en kvart för sent, var moderatorn själv, fullständigt obekymrad om sin sena ankomst. Efter det åt jag middag med Sofia och nu lutar det åt pensionärssömn. Eventuellt ska jag bara pensionärsläsa lite brittisk deckare först. Buona notte!

MCA-uppdatering

Var precis och tittade i mitt postfack och hittade ett paket från MCA innehållandes DVD-utgåvan av världens bästa serie; Mia och Klara! Är nu återigen tårögt rörd för jag vet inte vilken gång i ordningen. Tack kära syster, funderar på att ställa in mina kvällsaktiviteter för att istället vara hemma och hetstitta.

Lunchuppdatering

Har hittills viktighetsmailat, utvärderat, skrivit stipendieredovisningar samt de utlovade 3000 tecknen. (Vill väldigt gärna ge efter för göteborgaren i mig och skriva tecknena.) Bland dem ryms:

1 jättepretentiös mening
1 lögn (de bar tweed, vi bar jeans - jag bär aldrig någonsin jeans annat än i kjolform)
1 hemlig hälsning till kursarna

Apokalyps

Internet är tillbaka, deo gratias. Vi har fortfarande inget varmvatten, men det kan jag leva med. Anyroad. Igår kom Sofia och vi gick en sväng på stan. Vi har ju faktiskt varit i Rom tillsammans förut under den numera legendariska kårresan 2005. På kvällen åt vi återigen söndagsmiddag på Da Giggetto och firade lite extra då Anna åker hem idag. Ska snart vinka av, sorgligt. Det är lite Agatha Christie-stämning, snart är det bara jag kvar av kursarna.

Nu är det måndag och jag ska gå in mina nya leopardballerinor till köket, fixa kaffe och sedan ha möte med mig själv om vad jag ska göra de här veckorna. Bisou!

Frågan

Kontemplerar just nu ladies night-fest på brittiska skolan, en drink på terressen eller bara chilla.

Kvar

Nu har jag beställt flygbiljett hem, kommer till Lund 25:e. Har fått lov att stanna kvar på Institutet och ska ägna drygt två veckor åt att framförallt sitta i biblioteket och skriva.

I normala fall brukar jag efter tio veckor i Italien känna mig ganska nöjd med att åka hem, men inte nu. Så planen är att kontrasten mellan intensiva kursveckor och ensamhet i bibliotek kommer göra mig såpass socialt understimulerad att jag kommer vilja åka. Nu kommer jag ju visserligen inte vara ensam, nästa vecka kommer Sofia och Ellen och det är många kvar här, men dagarna kommer se lite annorlunda ut. Tänker mig lugn, ro, böcker, inskrifter och havet om helgerna och känner mig mycket nöjd med den tanken.

Och nu ska jag ta den där promenaden.

Avslut

Så igår tog kursen slut och vi tackade för vår tid här med en avslutningsfest. Konceptet Bleravin, poängpromenad med worthless knowledge om kursen, temapresenter till Simon, ett adopterat får till Barbro och allmänt häng gick hem. Det känns just nu ganska vemodigt, men eftersom jag stannar kvar ett tag till kan jag åtminstone sprida ut de avsked jag annars har så svårt för.

Har lovat mig själv att inte göra något studierelaterat innan måndag och är därför allmänt loj just nu. Har skrivit brev, skrivit kort, gjort paket till gulliga kusinbarn och skrivit till L, eller E som jag alltid tänker på henne som, för första gången på länge. Inte för att vi någonsin bröt, det var jag som var lat. Nå. This ends now.

Nu promenad kanske?

Hemma igen

Är tillbaka på Instiutet och har legat i sängen tillsammans med Baby Ernst. Jag har lagt mig till med en ganska skev tidsuppfattning men man märker på minskningen av mail att terminen i Sverige börjar lida mot sitt slut. Har även ägnat mig åt ett paket jag fått av mamma innehållandes saker hon vet att jag saknar; svenska tidningar och lakritsklubbor, tillsammans med ett akvarellbrev (målning på ena sidan och text på andra, typisk familjegrej) och ska nu sova.

The grand tour III - dag III

Idag inledde vi med att bli guidade hos institutionen för mosaikrestaurering dit studenter från medelhavsområdet kommer för att lära sig ta hand om och tillverka mosaik. Förutom att titta på, ta på och hugga till små tesserae blev vi även förevisade delar av Ravennas arkeologiska museum innan vi fortsatte till en annan utställning för att ha vår sista undervisning på kursen. Passade nog hette den Otium.

Timmarna efter lunch var fria och loja. Jag och Sofia besökte Dantes grav men tyvärr inte hans museum då både det och kyrkan som skulle ha en utställning med korkekslandskap (ni förstår ju själva varför den måste besökas) var siestastängda. Så istället åt vi lunch, åt lite mer, drack kaffe, drömde om att lära oss göra mosaik (ska definitivt återuppta mitt och pappas sommarprojekt) och satt på piazzor och bänkar innan vi åkte tillbaka till Rom.

Om man nu ska säga något kritiskt om Ravenna så är det bristen på andra lämningar än (de visserligen fantastiska) kyrkorna och mosaikerna. Dantes grav var i och för sig fin att få se, jag hyser en viss svaghet för honom, men jag saknade något augusteiskt, något barockt, något annat. Eller så är jag bara hopplöst bortskämd av Rom.

The grand tour III - dag II

Igår blev vi först förevisade Ravennas arkeologiska institution och sedan följde vår guide därifrån med oss ut till lämningarna av den romerska hamnstaden Classe. Vi besökte även San Apollinare in Classe och San Apollinare Nuovo och såg på mosaiker, mosaiker, mosaiker (varav många gick i mina favoritfärger guld och blått vilket även gav ett mycket bra utbud av profilprodukter, typ halsband med helgonberlock i guld och blått som jag eventuellt kan ha köpt) innan vi fortsatte tema Theodorik med att besöka hans mausoleum.

Väl tillbaka på hotellet hade jag en liten tropisk stund med kokosbadskum och mintgranita (smaksatt is, me love) innan vi åt middag och återigen avslutade dagen med en drink och i mitt och Sofias fall även med en promenad och allmän Ravennakärlek.

The grand tour III - dag I

Tidigt i tisdagsmorse tog vi tåget till Bologna för vidare färd mot Ravenna. Jag, Anna och Sofia bar våra matchande klänningar och bildade således en liten freakshow. Av omtanke om föreläsare och övriga kursare valde vi en dag då inga offentliga möten var inbokade. Dock märkte föreläsare inget innan vår klädkombo påpekades, vet ej vilka slutsatser som bör dras av detta.*

Efter ankomst och lunch inleddes vårt kyrko- och mosaiksafari med besök i San Vitale (Theodora och Justinianus-mosaikerna och triumviratlängtan), Galla Placidias mausoleum, San Giovanni Evangelista, ett par babtisterier och ett senmedeltida domus. Ständigt dessa välbevarade byggnader och mosaiker, inte mycket yngre än de från klassisk kejsartid men tack vare kristendomens kontinuitet så oändligt mycket bättre bevarade.

Det var mycket kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Ravenna; staden är italiensk men samtidigt nordeuropeiskt välordnad, det är platt och alla cyklar och när det regnade körde många mitt trick att cykla med paraply. Staden är ungefär lika stor som Lund och har nära till havet, jag kommer tillbaka. Efter middagen tog jag och Anna en drink på Piazza del Popolo och det hela kändes nästan som hemma i Rom, bara lite stillsammare. Det fanns även bra shoppingutbud, även om jag bara handlade ett par flipflops och en ring förutom nödköpen paraply och halsduk på grund av regn och kyla. Är mycket nöjd med min fjolligt babyblåa mansscarves direkt från herravdelningen.

*Jag: Jag skulle kunna bära den här klänningen även i vanliga fall.
Sofia: Jag med. Och det är ju en problematik i sig.

Out of Office AutoReply

Nu åker jag på exkursion till Ravenna och kommer tillbaka sent på torsdag. Har beslutat mig för att inte ta med Baby Ernst så ni får helt enkelt klara er utan mig tills dess. Är det viktigt, eller man bara vill okynnesprata lite, fungerar alltid mobilen. Samma nummer som vanligt. Ttfn!

We were never being boring

Lyssnar på PSB och slöläser en bok om 500-talet inför morgonens exkursion till Ravenna och känner mig som 18 igen, minns första föreläsningen om folkvandringstid när Dick stod framme vid tavlan och skrek medan vi antecknade febrigt. Först flodbåt och nu Justinianus och Theodora-mosaiken, varför gör jag detta utan mina medtriumvirer?

Det märks att det är sista kursveckan

Status just nu, måndag 15.02: Anna gör drinkkannor av resterna från fredagens cocktailkväll, Sofia dricker vin ur en kaffekopp och jag sitter i biblioteket och läser Peter Englund med en drink i ena handen. Cheers!

Parad

Idag är det Italiens nationaldag och efter morgonens föreläsning såg vi militärparaden på Rai Uno (ingen annan än Sofia som sprang hann ner till Via dei Fori Imperiali i tid) vilken var en orgie i italiensk uniformsfetischism. Alla förband, inklusive brandmän, bombhundar, sjuksystrar och hemvärnet, deltog i den stora paraden och flygplanen som sprutade ränder i grönt, vitt och rött svepte ner över vårt tak. Svårt att avgöra om den var en uppvisning i militär styrka eller svag stadsmakt.

Resten av dagen är ägnad åt inläsning, det småregnar ute och jag har krupit in i biblioteket och funderar på att okynnesläsa Peter Englunds biografi över drottning Kristina.

Marknadsdag

Idag har jag, Anna & Sofia varit på marknaden vid Porta Portese, detta ymninghetshorn av onödiga saker. För att vara mig på en sådan plats köpte jag oväntat lite. Två Jesuskitcharmband, två vanliga av pärlor och tre i fakeguld, presenter till kusinbarnen och så givetvis våra matchande klänningar; en blå, en röd, en svart som vi ska bära samtidigt. Det är, som Anna sa, tur att vi inte har så fragila egon.

Efter marknaden tog jag en sväng på Corson för att köpa puder då jag imorse tappade sönder ytterligare ett. Note to self inför framtida lägenhetsinköp: marmorgolv må vara fint men fullständigt omöjligt med tanke på hur ofta jag tappar saker. Dock är mitt favoritpuder betydligt billigare här så det går nog på ett ut.

Efter en behaglig eftermiddag då det var perfekt väder för att sitta i skuggan, läsa och dricka kaffe ska vi nu äta söndagsmiddag på Da Giggetto som kan ha Roms godaste pizza. Jag tänker sparris, kronärtskocka och ost.