Dag 7: Rom

På torsdagen lämnade jag föräldrarna, utrustade med instuderingsmaterial och noggranna instruktioner, själva i Revarna för att åka till Rom. Till slut måste man ju inse att de klarar sig själva och släppa taget. Jag hade tänkt göra en Strindberg och ironisera över vad man hinner se i Rom på en dag, men jag kan inte ironisera över något jag älskar. Istället gick jag till Pantheon, Navona, Governo Vecchio, drack kaffe på Sant'Eustachio, hittade granita trots att det inte längre är säsong, sa hej till Sant'Ignazio och Trevi. Uträttade även ett ärende åt MCA International som innebar att jag gick omkring och bar på ett stort paket märkt Venus. Förutom kära återseenden var Rom även fyllt av demonstranter. Till skillnad från dagen innan var tåg jag såg fredliga, efter att ha varit med om Göteborgskravallerna har jag utvecklat en viss vaksamhet, men allt kändes tryggt. Förutom då de beslut de protesterade mot.

Under tågresan läste jag Sofias bok Zebraflickan i vilken hon beskriver hur viktig teatern jag arbetar på var för henne under sjukdomstiden. Förutom att bli gripen av hennes berättelse blev jag glad då boken fick mitt arbete där att kännas än viktigare.

Demonstrationer

Älskade