Jag har hittat min lägenhet nu. Det går emot all logik för hur ett köp ska gå till, men så här är det:
Förra veckan var jag på min första visning och blev förälskad i en lägenhet. En stor, central, etta med 3.30 i takhöjd, valvformade fönster som man kan sitta i och stuckatur i form av rosor. Köket är så stort att jag lätt kan ha tio sittande gäster, en extra kökssoffa och skrivbord. Ytan och alla förvaringsmöjligheter gör att jag och mina saker skulle få plats och lägenheten skulle verkligen klä i ljusblått. Vi passar varandra. Och då spelar det faktiskt ingen roll om det är en etta eller tvåa, en extra dörr att kunna stänga eller inte, huvudsaken är att jag trivs och känner mig lugn och trygg där jag bor.
Säljaren, som också heter Lovisa, var världens trevligaste så jag la ett bud även om jag vet att man inte ska göra det efter sin första visning och även om jag vet att man inte ska gå på säljarens trevlighet. Därefter hetsades budgivningen upp och jag kände att det började bli för mycket pengar och drog mig ur. Men igår ringde Lovisa och sa att hon ville avbryta budgivningen för min skull, för att hon helst ville sälja den till mig då hon förstod att jag skulle trivas där.
Imorse bestämde jag mig och idag har varit hysteriskt med tusen samtal, bankmän, fullmakter, handpenning, kontrakt osv osv. Kulmen nåddes ikväll då jag var med och höll i Kårens medaljeringsceremoni. Okej att jag ofta gör två saker samtidigt, men kombinationen kontraktsskrivning och medaljering har jag aldrig ägnat mig åt förrut (long story short: var tvungen att hinna få med kontraktet med posten till Stockholm ikväll). Tack Gustav som styrde upp allt när jag var lätt hysterisk.
Det känns något surrealistiskt, speciellt med tanke på hur ekonomiskt ointresserad jag är (först de senaste dagarna har jag börjat läsa ekonomidelen och Riksbanken, I love u). Men samtidigt skönt och bra. Nu har jag jobb och en lägenhet att trivas i, jag har ramarna för de kommande åren och nu är det upp till mig att fylla dem.
Och Forsberg är på Hockeykväll.
Förra veckan var jag på min första visning och blev förälskad i en lägenhet. En stor, central, etta med 3.30 i takhöjd, valvformade fönster som man kan sitta i och stuckatur i form av rosor. Köket är så stort att jag lätt kan ha tio sittande gäster, en extra kökssoffa och skrivbord. Ytan och alla förvaringsmöjligheter gör att jag och mina saker skulle få plats och lägenheten skulle verkligen klä i ljusblått. Vi passar varandra. Och då spelar det faktiskt ingen roll om det är en etta eller tvåa, en extra dörr att kunna stänga eller inte, huvudsaken är att jag trivs och känner mig lugn och trygg där jag bor.
Säljaren, som också heter Lovisa, var världens trevligaste så jag la ett bud även om jag vet att man inte ska göra det efter sin första visning och även om jag vet att man inte ska gå på säljarens trevlighet. Därefter hetsades budgivningen upp och jag kände att det började bli för mycket pengar och drog mig ur. Men igår ringde Lovisa och sa att hon ville avbryta budgivningen för min skull, för att hon helst ville sälja den till mig då hon förstod att jag skulle trivas där.
Imorse bestämde jag mig och idag har varit hysteriskt med tusen samtal, bankmän, fullmakter, handpenning, kontrakt osv osv. Kulmen nåddes ikväll då jag var med och höll i Kårens medaljeringsceremoni. Okej att jag ofta gör två saker samtidigt, men kombinationen kontraktsskrivning och medaljering har jag aldrig ägnat mig åt förrut (long story short: var tvungen att hinna få med kontraktet med posten till Stockholm ikväll). Tack Gustav som styrde upp allt när jag var lätt hysterisk.
Det känns något surrealistiskt, speciellt med tanke på hur ekonomiskt ointresserad jag är (först de senaste dagarna har jag börjat läsa ekonomidelen och Riksbanken, I love u). Men samtidigt skönt och bra. Nu har jag jobb och en lägenhet att trivas i, jag har ramarna för de kommande åren och nu är det upp till mig att fylla dem.
Och Forsberg är på Hockeykväll.
14 kommentarer:
Men är det helthelt klart med doktorandtjänsten nu då, klubbat och allt? för jag vet andra som också ska börja till våren som fortfarande går och väntar på nåt styrelsemöte någonstans...
Nej, så jag tar det i lite fel ordning. På torsdag kommer det att klubbas på fakultetsnivå. Men har man tagit sig igenom ämnesgruppen och institutionsstyrelsen så torde det vara helt lugnt.
Vad kul! Grattis till lägenhet! Ser fram emot att komma på besök!!
Kram!
Från en annan landsdel i SV skulle det vara så intressant att få ngn liten vink om bost.marknaden där i Lund. Inte förstås precis, vad du betalat exakt, men kanske ge en liten hum om prisklassen för en sådan säkert jättecharmig erövring.
Hur är tillgången på "objekt"? Kunde du dra nytta av ev. prisras i krisens spår eller inte där? Jätteglad för tips från "experten(!)".
Stort grattis till bostaden! Beskrivningen imponerar. 3,30 i takhöjd, då slår du mej som bara har 3,00 sådär. Det första du måste skaffa är en rejäl stege av lättmetall så att du kan utnyttja det nyvunna utrymmet närmare himlen.
Linda: Tusen tack! Självklart är du välkommen på besök, vi bor ju närmre varandra nu! Kram!
Anonym: Hm, någon expert är jag ju verkligen inte. Läget i Lund är inte representativt för en stad av den (lilla) storleken utan priserna ligger en bra bit över det. Under hösten, då jag slaviskt har följt Hemnet, tycker jag inte att det har kommit ut så många objekt.
Vet inte hur stor nytta jag kunde dra av det finansiella krisläget, visserligen steg inte budgivningen så speciellt mycket, under 100 000, över utgångspriset men den största vinsten just nu känns som boräntan. Men som sagt, så insatt är jag trots allt inte.
Sven: Stort tack! Om jag skulle bygga en loftsäng på halva höjden så skulle jag, som inte är så lång, med knapp marginal kunna stå i den och därmed få två våningar. Tål att tänkas på?
Grattis vännen! Ser fram emot att beskåda mytt nya (ett av flera) Lundahem ;) Puss!
"Jag säger bara WOW alltså!" På riktigt. Sjukt ballt [notera kongruensen] och helt rätt att göra saker på sitt eget sätt. Det är magkänslan som gör't. Största grattiset från Årstaklacken!
Hej!
Jag håller med Årstaklacken helt och hållet. I huvudsak för att du är en av de mest intuitiva människor jag vet och om det känns rätt för dig så är det helt säkert perfekt!
Grattis och lycka till!
Jag säger bara tack! Lägenheten rymmer er alla, inklusive Kristinas permanenta Lundatandborste och lille Tage, om ni vill komma ner och bo över.
Och ja, ni har helt rätt, man ska gå på magkänsla.
Tage says: "Fördelen med att väga lika mycket som två överfulla mjölkpaket och ha som största mål i livet att mätt och nöjd snusa sig igenom 92 % av dygnet är att man lätt ryms inom Xm * 3,30m. Fast undrar hur akustiken är - kanske hörs mina plötlisga skrikattacker bättre med lite rymd? Jag prövar gärna!"
Tage får mer än gärna pröva! Vet inte hur akustiken är, men jag kommer ju isolera väggarna med ganska mycket saker och huset är inte (tack Gud) det minsta lyhört.
Och se! När man hittar rätt så gör man! Oavsett storlek. Kul och grattis! Ser fram emot att se den!
Ja, det måste kännas rätt och det gör det. Du är välkommen så fort jag har flyttat in!
Skicka en kommentar