Dag 3: Wien

På söndagen var det Österrikes nationaldag och när jag fick reda på det drabbades jag av en smärre crise de nerfs då jag befarade att det skulle innebära att alla museum var stängda, men så var som tur var inte fallet. Anledningen till min extraordinära museilängtan var förstås det faktum att Wien en gång grundades som det romerska härlägret Vindobona (och för alla oss som har läst Vibeke Olssons böcker har just den staden en speciell plats i våra hjärtan). Vi gick först till det nyöppnade Römermuseum som jag verkligen kan rekommendera. Utställningen bestod av tre plan varav man på det understa kunde se lämningarna av Tribunus Laticlavius' hus (mycket högt uppsatt militär, vi talar här alltså inte om någon liten byggnad utan om snarare om en anläggning som sammanlagt täckte cirka 3 500 kvadratmeter) som tycks ha varit i bruk ända fram till femhundratalet från vilket man istället, symboliskt nog, har funnit langobardiska gravar på samma plats. De två andra våningsplanen berättade om vardagslivet i lägret och civilstaden. Utställningarna var mycket pedagogiskt upplagda med VR-rekonstruktioner, barnavdelning och intressanta fynd. Och man måste ju älska ett tagtegel med inskriften venturam terris vid[es me], eller hur? Dessutom kunde man köpa Asterix på latin i museishoppen, bara en sån sak.

Om man är antikhistoriker tycker man att det är jättekul att det på fasaden står både Helvetia och limes.

Under nuvarande Hoher Markt låg en gång Porta principalis dextra.

Efter att ha spanat in jugenduret och dess procession (Marcus Aurelius gick först!) klockan tolv fortsatte vi till Efesosmuseet som bland annat rymmer Lucius Verus' friser efter segern mot partherna. Det ligger inhyst i det nästan perverst pampiga Hofburg där även det konsthistoriska museet återfinns. Efter att noga gått igenom de klassiska samlingarna (Gemma Augustae!) var jag något museimatt och orkade inte riktigt ge Rembrandt och hans vänner den uppmärksamhet de förtjänade.

Jugenduret. Marcus Aurelius syns dock inte på bilen.

I shoppen hittade jag fantastiska kitchreplikor av habsburgska örhängen (kalla mig gärna Maria Teresia) bestående av två stora pärlor, guld och ljusblå rosetter. Efter att ha ätit middag på det av PK rekommenderade 7stern, där de serverade vegetarisk ostschnitzel, premiärbar jag mina nya smycken när vi på kvällen gick på konsert på Musikverein (där de spelar in nyårskonserten ni vet). Vi avnjöt Franz Schmidts Das Buch mit sieben Siegeln som blev en pampig avslutning på en mycket pampig dag (även om jag till slut nästan blev så trött på allt ståt att jag ville åka ut till förorten bara för att få se något annat).

Fejkschnitzel

Kanske verkar det konstigt att jag åker till Wien för att titta på romerska föremål och lämningar, men för mig är det helt logiskt. Römermuseet talade helt självklart om vårt romerska fort och inga erövrares, delar av den legion som var förlagd till Vindobona kallades in till partherkriget och i dagens Wien återfinns krigets segerfris, riket hävdade sig en gång vara det Heliga romerska riket av tysk nation och när jag kom ut från konstmuseet möttes jag på Hofburgs gård av nationaldagsfirande och allt smalt samman.

Olika former av nationalism