Something happens when she hears the music... It's her freedom. It's her fire. It's her life.

Idag har jag varit på teatern hela dagen. Mitt jobb är ju sådant att jag själv väljer när jag vill arbeta, bara mina uppgifter blir utförda. Teatern delar lokal med Lunds dans- och musikalgymnasium vilket innebär att jag ständigt är omgiven av elever och lärare som dansar, sjunger, stretchar och nästan alltid bär kläder inspirerade av Flashdance. Har själv blivit så påverkad av det att jag funderar på att börja med hoodie och benvärmare till vardags. Men istället för Jennifer Beals är jag rädd för att det kommer att se ut som den klassiska bakisbratslooken mysbyxor och pärlhalsband.

Hursom. Idag har jag framförallt gått igenom alla register och anmälningar och dubbelkollat så att alla elever är i rätt grupper, har betalat rätt faktura osv. När man går igenom alla föräldrars mailadresser (ofta kopplade till deras jobb), adress och namn på barnen blir alla strukturer så fruktansvärt uppenbara. Man behöver inte vara sociolog för att se kopplingen akademikerförälder bosatt i centrala Lund döper sina knoddar till Albin eller Tage medan hotmail-föräldrarna i Helenelund döper sina kids till Patricia eller Cassandra. Man kan även notera att kulturadministration är en kvinnodominerad och mycket mjuk värld. Visserligen avslutar jag mail till mina ledare med kram ity jag gullar med dem även när vi ses, men jag blir ändå förvånad när en person jag aldrig har träffat, men däremot hyresförhandlat med, glatt slänger iväg en avslutningskram.