Slukaråldern

Jag läser ganska fort. Det är praktiskt nu när jag ständigt måste plöja texter om tvåtusenåriga saker, värre var det när jag var yngre och varje Kittybok lästes på en timme. Men fortfarande kan jag ibland bli nästan arg på mig själv för att jag läser ut alla böcker så fort. Exempelvis har jag sedan igår läst hela Sos från mänskligheten och då har jag inte ens tillbringat dagen i horisontalläge. Och talböcker funkar verkligen inte, blir bara frustrerad över att de tar så lång tid.

Och jo, Johanna Nilssons senaste har sina poänger. Titeln signalerar mer chick lit än vad som är fallet. Bokens nav utgörs av en lyxprostituerad och hans botvandring samtidigt som man får följa hans kunder och se hur deras öden knyts samman. Framförallt tycker jag om att den, trots all misär, mellan varven lyckas vara riktigt rolig.