Dagen efter var det dags för ännu mera pompa och ståt då vi åkte till Belvedere för att se två utställningar, dels den permanenta samlingen med bland annat Klimt och dels en tillfällig om Wiens jugendtid. Inspirerad av den förra fortsatte vi sedan på jugendsafari i staden och förutom husfasader såg jag även den fantastisk dekadenta statyn föreställande Marcus Antonius i en vagn dragen av lejon.
Belvedere en dimmig förmiddag
Här sitter jag i vagnen och är ganska nöjd med mig själv
Klappa mig Marce, klappa mig!
Jugendfasad deluxe
På safari
Efter en dag av jugend deluxe gick vi en sista sväng på stan. Jag älskar ju julen och djuret ren och när jag kom ut ur en affär med renjulpynt (hade det inte varit för att den vägde typ tjugo kilo hade jag lätt släpat hem en renformad kandelaber) möttes jag av föräldrarna iförda renhorn som de köpt åt mig. Stor kärlek. Efter en tidig middag fortsatte vi resan, på ett tåg med Klimttavlor i sovkupéerna.
Så här kommer ni att få se mig i jul. Renhorn är så det nya svart.
Dagens historieförfalskning: guidboken från First Class som beskriver Anschluss som en union mellan Tyskland och Österrike. Ja, så kan man ju också se det.
Belvedere en dimmig förmiddag
Här sitter jag i vagnen och är ganska nöjd med mig själv 
Klappa mig Marce, klappa mig! 
Jugendfasad deluxe
På safariEfter en dag av jugend deluxe gick vi en sista sväng på stan. Jag älskar ju julen och djuret ren och när jag kom ut ur en affär med renjulpynt (hade det inte varit för att den vägde typ tjugo kilo hade jag lätt släpat hem en renformad kandelaber) möttes jag av föräldrarna iförda renhorn som de köpt åt mig. Stor kärlek. Efter en tidig middag fortsatte vi resan, på ett tåg med Klimttavlor i sovkupéerna.
Så här kommer ni att få se mig i jul. Renhorn är så det nya svart.Dagens historieförfalskning: guidboken från First Class som beskriver Anschluss som en union mellan Tyskland och Österrike. Ja, så kan man ju också se det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar