Efter min fika med Fredrika så möttes jag av feststämning på Fjärde Söder eftersom vi skulle ha Hejdå (obs! uttalas på skånska, det vill säga som ett ord med betoning på hej) fest. Vi grillade, lekte lekar, spelade brännboll, skåpsöp, hade 90-tals disco, råkade stänga av all ström osv. Idag har jag njutit av vad som har känts som min första lediga dag på mycket länge. Jag har inte gjort något vettigt alls; sovit, pratat i telefon och tittat på film. Och just det ja, vi såg på fotbollen också, och jag gjorde ett halsband under tiden. Ju mer jag ser på fotboll desto mer inser jag hur mycket jag älskar hockey. (Jag är ledsen Linda, men så är det ;)
Apropå hockey så tycker jag att det är jättetråkigt att mitt sympatilag Ottawa ligger under med 1-3 i matcher mot köpelaget Anaheim. Jag hoppas Alfredsson och de andra i laget biter ihop, upprepar miraklet från 1942 då Toronto lyckades vända ett 1-3 underläge och tar hem Stanley Cup. Jag menar med en frölundait som lagkapten är det möjligt. Go Alfie!
Det är visst nationaldagen idag. Jag vet inte riktigt hur jag förväntas fira detta? Betänka min relation till Sverige? Sitta under Tegnérstatyn i Lundagård och kontemplera? Dricka mellanmjölk? Det närmsta jag har kommit nationaldagsfirande var för ett par år sedan då jag på en fest med AF/KK/LUS (= very lundastudentikost för er utsocknes läsare) som hölls 6 juni var utklädd till studentbordsdekoration med ballonger och blågula band knutna runt mig själv. Detta hade jag dock inte energi nog att uppbåda idag…
Bild: jag och baby box grillar. Foto: Kajsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar