Är hemma igen efter middag med Stefania - så härligt det är att kunna sitta ute i linne hela kvällen! Ste hade med sig sin bil så vi körde en tur till Aventinen och till Giardino degli Aranci, Malteserriddarnas priorat genom vars nyckelhål man kan se San Pietros kupol perfekt centrerad. Det är blandningen mellan det storslagna och de små detaljerna som gör att jag älskar Rom så mycket.
Nu ska jag sova för imorgon blir det storslagenhet för då väntar San Pietro som jag inte har besökt sedan 2002 då jag var i Rom för första gången. Nu när jag inte längre är sexton år men har läst x antal historiepoäng börjar det bli läge. Skulle även vilja besöka Vatikanen igen, men det får vänta tills köerna är kortare och mindre turistsvettiga.
Buonanotte.
27 juni 2007
Storslagenheten och de små detaljerna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Dte later som om du har det ljuvligt, som om du ar "hemma". Dte gladjer mitt syndiga hjarta. Och trots att jag vet att varme kan vara forlamande sa skulle jag latt kunna byta din varmevagg mot 10 grader och hotande regn. Fyfan. KRAMAR
Ja, det känns faktiskt så :) Känner ett oförklarligt behov av att hela tiden återvända hit. Har till och med börjat vänja mig vid värmen... (med hjälp av mycket vatten, skugga och iskaffe). Men stundtals hade jag kunnat tänka mig att byta sol mot regn, åtminstone för att få mer gjort. Kram!
att fa sker gjorda ar overrated. iskaffe daremot ar livselixir.
Jag har börjat bli riktigt bra på att göra cappuccino freddo, vad sägs om att dricka det när du kommer och hälsar på på Orust? Du, jag och iskaffe i vår pergola - mitt och pappas Ernstbygge?
kan tänka mig få sker som låter bättre
Skicka en kommentar