Kräsenhetens kranka blekhet

Uteserveringsväder och uteserveringsväder, eftersom infravärme är det nya sol kan man ju sitta ute ändå. Vilket jag och Fredrika gjorde tillsammans med luckies och en ansenlig mängd öl. Vi satt ganska länge på Möllan innan vi gick vidare till Debaser. Plötsligt började några personer bära förstärkare och annat från scenen och medan alla andra i rummet antagligen tänkte jaha, de röjer lite där ja så tänkte jag nämen titta, de gör performance till musiken, vad trevligt. Note to self: sluta umgås så mycket med svåra teatermänniskor. Anyhow, det var en mycket trevlig kväll, även fast det där med att ta sista 171:an hem har förvandlats till en urban legend; igår var ytterligare en av alla de kvällar då jag åkte segbussen hem till Lund alldeles för sent. Men att se solen gå upp över skånska åkrar har sin charm det med. Spillde ut mjölk igår igen, men jag har hört att man inte ska gråta över sådan.