Modeblogg om grävkläder

Ägnade en stor del av tisdagen i Göteborg åt att shoppa saker inför Italienresan och grävjobbet, saker som jag just nu packar ner i min väska. Eftersom jag har gjort det här förut (två grävningar förra sommaren) så vet jag dels ungefär vad jag behöver och dels att jag inte kommer dö av värmen, vilket man skulle kunna tro. Hemligheten är sjuka mängder solskydd och vatten, samt inställningen att man klarar det.

När man ska tillbringa åtta timmar varje dag med att begrava sig själv med jord behöver man slitstarka kläder. (En regning dag förra sommaren lärde jag mina italienska kollegor det klassiska svenska uttrycket det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder när de samlades under ett träd för att freda sig medan jag glatt satte på mig min medhavda regnjacka.) Jag har ingenting emot riktigt praktiska saker, när jag i min ljuva gymnasieungdom sommarjobbade som fastighetsskötare älskade jag mitt blåställ som gjorde det möjligt att sätta sig ner varsomhelst närsomhelst och som innebar förvaringsmöjligheter för alla häftiga verktyg man bar omkring på, men jag har svårt för det semipraktiska. Varför köpa beiga trekvartsbyxor i ett lättskött material när det finns ljusblå kjolar, varför sportsandaler när det finns ballerinor? Det gjorde alltså således ont i själen att shoppa min Indiana Jones outfit, men man gör vad man måste göra och man kan alltid modeblogga om det. Följande inhandlades:

* Ett par rutiga shorts som får mig att se ut som en blandning av Stig Helmer i Den ofrivillige golfaren och en brittisk imperialist.

* Ett par mycket praktiska och slitstarka militärgröna shorts med ett grafiskt blommönster. You can give me klädinstruktioner but you can not stop me from wearing grafiska blomtryck.

* En vegamössa/keps. Jag brukar aldrig ha något på huvudet, jag har så mycket hår att det bara blir varmt och meckigt, men det är bra att slippa ha solen i ögonen när man ska bedöma jordlagers färgskiftningar och solglasögon gör i det läget allting dunkelt. Och det är meckigt att applicera solskydd i hårbotten, tro mig, jag vet. Jag ser dock ut som en dålig svensk pilsnerfilm när jag bär min nya huvudbonad, även fast mamma påstår att jag är bedårande. Men hon är i fråga om mig den minst opartiska som finns.

* Ett gäng linnen i jordfärger (smutstänk).

* Spade, måttband, häftiga handskar med hammare på, pennor, sudd osv.

* En väska (modell man bag) att bära mina verktyg och grejer i.

* Skyddsskor. När jag kom till den stora järnhandeln på Järntorget (åh, gotta love the Göteborgshumor!) och frågade efter ett par skyddsskor i storlek 36 tittade försäljaren på mig och förklarade att det minsta han hade var storlek 42 samtidigt som han mentalt klappade mig på huvudet och jag tänkte bara för att du är en stereotyp heterosnubbe i chinos som inte fattar att jag inte har lust att tappa tvåtusenårigt byggmaterial på mina fötter bara för att jag är tjej och gick istället till Johan Skoglund på Pusterviksgatan som är min nya favoritaffär. Där var de hur snälla som helst och jag fick hjälp med att hitta ett par skyddsskor i rätt storlek som dessutom inte vägde typ två kilo som de brukar (förra sommaren höll Parysa på att inte komma med flyget på grund av den övervikt som hennes arbetsskor orsakade) utan var lätta och som extra bonus designade som sandaler. Om man kisar ser de nästan ut som ballerinor.

* Dagbok, brevpapper och böcker. Just böcker är svårt, förra sommaren tog jag med mig riktigt tunga böcker för att de skulle ta lång tid att läsa så jag skulle slippa släpa med mig så många, men om dina arbetsspråk är italienska, engelska och tyska och du dessutom måste jämföra allt med latin hela tiden och gärna läsa några inskrifter också är inte James Joyce bra avkoppling. En dag när mamma ringde frågade hon om jag önskade mig något speciellt. Ja sa jag, vad som helst som är lättläst. När mitt paket med modemagasin anlände tillbringade jag en mycket nöjd eftermiddag med att bara bläddra, koppla av och äta lakritsklubbor. Förhoppningsvis har jag valt en bättre blandning i år.

* Pyjamas. Förutom klänning är pyjamas mitt favvoplagg, helst alternerar jag enbart mellan de två outfitsen.

Som en bonus slapp jag vaccinera mig, tydligen fick jag allt jag behövde som barn. Tack svenska välfärdssamhället!