Jag vaknar svettig av morgonsolen med hav i ögonen och längtan efter Orust i bröstet.
Jag måste varna er kära läsare, vid den här tiden på året lämnar hjärtat Lund för Västkusten, även om kroppen släpar efter. Jag förvandlas till en bad cover version av Evert Taube och lovsjunger saltvatten, tång och maneter. Ge mig knubbsälar och kaprifol, klippor och skär. Ta mig till havet och gör mig till kung.
Men istället sitter jag här i en för stor herrskjorta och försöker skriva en artikel utifrån min förra uppsats, något jag har lovat att göra hela våren. Är rädd för att det inte går så bra eftersom jag har svettats ut min hjärna.
Kvällen räddas av beloved Ernst, mannen, myten, torpet. Åh, jag älskar hur han ser poesi i en ladugårdsvägg och vågar vara sådär hundratio procent Ernst. Det får det att brumma som en liten humla i mitt bröst. Ringer mamma och pappa för att fråga om de har sett på sin blivande svärson på TV, det har de inte, men skrattar och säger att de har planterat fler av mina favoritrosor och att havet är varmt nog att bada i.
2 kommentarer:
Jag längtar osså! Fan i sommar skall det bli av. Jag beöver också havet. Förra sommaren var det bästa jag lyckades med Engelska Kanalen. Inte samma sak.Lycka till med artikel och planering.
Du vet att du är mer än välkommen till Orust! Åh, vad mysigt det vore! Ligga på stranden hela dagen, dricka drinkar i pergolan (mitt och pappas byggprojekt förrförra sommaren), kvällspromenader till doft av kaprifol. Yez, du måste komma.
Skicka en kommentar