Aeneas oculis semper vigilantis inhaeret

Ägnade morgonen till att trycka uppsatsen. De publiceras numera enbart i en databas, vilket absolut har sina fördelar, men det är ganska trevligt att kunna ge bort tryckta exemplar. Speciellt om de har en ljusblå framsida. Ordnade även fler exemplar av C-uppsatsen eftersom alla har tagit slut, kul! Förstår inte riktigt varför mina uppsatser är så spännande att läsa, men det är såklart smickrande att det uppenbarligen finns en efterfrågan.

På förmiddagen var jag och Karin på Historiska Museet (återigen: gå och se nya utställningen!) och sedan fikade vi. Fortsatte under eftermiddagen min caféodyssé tillsammans med Eva, vår för tillfället tjänstlediga professor. Ni vet hur man har en mental lista med inspirerande människor? Eva är med på min. Hon är inte bara smart och kompetent utan har dessutom lyckats behålla sin ödmjukhet trots alla år inom akademin. Vi pratade planer, framtid och Rom (delvis i förening). Jättekul att hon är tillbaka i Lund! Jag slås ofta av hur bortskämd jag är som har så många människor runt omkring mig som visar sitt intresse, peppar och uppmuntrar. Tacksamheten.

Ikväll har jag träffat mea amica Lina. Vi har ett härligt projekt som går ut på att vi ska läsa alla Aeneidens tolv sånger, vilket lär ta ett par år. Ikväll avvik vi dock från programmet och läste istället ett av Ovidius’ brev ur Heroides, nämligen det från Dido till Aeneas, inspirerat av Ovidus-seminarierna som jag var på. Vi satt på Ariman (prettocafé, likt Java under gymnasietiden för er som var med redan då), drack vin och läste högt. Mest för att driva med alla andra svartklädda människor där som tar sig på för stort allvar. Latin är besserwisserspråk, men man måste ju ha självdistans. Efter ett tag urartade det dock och vi började istället förelämpa varandra med mer obskyra glosor.