Wining & dining

När jag kommit tillbaka från parken duschade jag dammet ur håret och gick ut och åt med Ragnar, Roy och Isabella på en fantastiskt härlig romersk restaurant som seglade upp som favorit på listan. Det var ett sånt där ställe där man sätter sig och sen bär de in maten allteftersom, utan att man beställer. För 18 euro fick vi följande: det obligatoriska brödkuvertet plus en ost som smakade som en väldigt stark Stilton plus en mixtallrik med oliver, grönsaker och annat plus olika sorters supplì (friterat) plus tre olika sorters pasta plus friterade squashblommor plus grillade grönskaker plus polpetti (typ köttbullar) plus efterrätt plus kaffe plus grappa plus obegränsat med vin. Och det basta var att polpetti var det enda som innehöll kott, resten var vegetariskt. Det jag älskar med Italien ar att man som vegetarian aldrig behöver äta från en specialmeny utan att grönsaksrätterna räknas som fullvärdiga måltider och att man därmed slipper bli placerad vid ett mentalt barnbord. Att få däremot är etiska vegetarianer i det här landet ar en annan sak, jag kan ända önska att vi slutade göra så stor skillnad i Sverige, att en köttätare kunde välja en grönsaksrätt bara för att den verkar god istället för att slentrianäta stek.