Park life

Eftersom Institutets nät har legat nere i över ett dygn kommer gårdagens inlägg först nu. Jag sitter hos vara grannar, Danska Institutet, och använder deras. Inte så mycket för att jag måste blogga (okej, lite), som för att ta reda på hur dags jag ska åka till Anagni imorgon.

Igår firade Rom sina skyddshelgon Santi Piero e Paolo vilket innebar att det var helgdag. (Vilket det inte var i övriga landet där man arbetade på som vanligt, Italien är på många sätt fortfarande inte en nationalstat.) Romare älskar att tillbringa lediga dagar med picknick och parkhäng och when in Rome, act like a Roman säger jag och lät mig därför glatt hämtas av Stefania och hennes två vänner. Vi åkte till Villa Ada (en stor park, ingen göteborgshumor) och tillbringade dagen på en filt. Det är fascinerande att Stes två vänner, trots universitetsexamina, knappt kunde tala någon engelska alls. Men å andra sidan, när jag tog fram mina papper och mitt pocketlexikon for att arbeta en stund kunde alla självklart latin och även datoringenjoren hade full koll på De bello gallico. Och samtalet flöt fint ända, trots att mina kunskaper i italienska är koncentrerade främst till artighetsfraser, skällsord och antikhistoria.

Parkhäng ja, en bra sak med Rom är alla stora parker, en annan sak som jag ibland älskar, ibland blir lite trött på är allt det ständiga småpratet. Visst, det ar jättehärligt och medelhavskulturellt med det ständiga småpratet vid kioskerna i vilka man köper biljetter, men nar jag håller på att missa bussen på grund av allt som måste avhandlas i kön saknar jag den svenska effektiviteten. Men när jag skulle handla picknickmat i torsdagskväll och trodde att affären stängde nio när den i själva verket bara hade öppet till åtta, vilket gjorde att jag knappt hann gå in genom dörren innan högtalarsystemet förklarade att den höll på att stänga, sprang jag mellan hyllorna för att plocka åt mig mina varor när jag insåg att alla runt omkring mig gick i samma tempo som vanligt och då älskade jag det igen.

Och apropå små kulturkrockar har jag och Ste anpassat oss till varandra som alltid; jag byter ut mina små mm:anden som visar att jag lyssnar till si:n, hon stannar vid gult eftersom den svenska scouten bredvid henne säger att den färgen betyder sakta ner, inte gasa.