Ringar på vattnet

Det är roligt detta med bloggen. Den började för några månader sedan som ett projekt för mitt eget höga nöjes skull, ett ställe att samla mina tankar på. Möjligtvis förväntade jag mig att några vänner skulle hitta hit och läsa, men inte mer. Det är min dagbok i den betydelsen att jag skriver om allt som faller mig in, it’s my blog and I’ll cry if I want to, blandningen av antikhistoria, hockey och lipgloss är inte direkt marknadsanpassad. Men uppenbarligen läser många det här, vilket såklart är roligt om än lite konstigt. Häromdagen blev jag citerad på latinbloggen, jag länkar dit återigen för den är skriven av en synnerligen smart människa.