Igår var det dags för en ny Rom-återträff så jag, Karin och Sofia träffades först för en fördrink (den gamla klassikern limoncello och mousserande) och gick sedan till Fellini och åt italienskt. Sofia hade med sig en överraskning att ha på vägen; små tetrapaket med vin. Vi drack nämligen ansenliga mängder tetravin under vår resa och att gå omkring i Lund och halsa ur en tvådeciliterskartong är så härligt tacky att det måste man ju göra. På Fellini beställde jag och Sofia på italienska och jag hamnade sedan i ett hyfsat långt samtal med servitören som jag mitt i det för hundra gången fick ta konsekvenserna av att jag aldrig tänker innan jag talar; insåg att mina språkkunskaper inte räckte för att slutföra mitt resonemang. Men eftersom min italienska flyter som bäst med vin i blodet tror jag att jag lyckades rädda det hela ganska så smidigt. Då det regnade ute orkade jag inte gå hem utan tog istället bussen. Underhållande nog förutsatte föraren att jag skulle åka på barnbiljett – jag som alltid brukar bli tagen som äldre än vad jag är såg tydligen ut att vara under sexton. Jag ansträngde mig för att vara hemma i tid bara för att mötas av prebalfest och kom naturligtvis inte i säng förens efter midnatt. Verena och jag gick igenom min garderob för att hitta en eftersläppsoutfit åt henne och hon kommenterade mina kläder så här: jättefina, men de är alla väldigt korta och urringade och så har du väldigt mycket blått. Men ni som läser här regelbundet känner ju till mitt motto: Man kan aldrig ha för många blåa klänningar, för mycket lipgloss eller kunna för mycket om romerska kejsare. Det tycker jag att alla borde brodera och ha på väggen.
05 oktober 2007
Non parlo tanto bene l'italiano, ma un po', speciellt efter ett par glas vin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar