Protokollsutdrag

Idag i lunchkön träffade jag min förra latinstudievägledare, numera områdesstudievägledare, som i en projektgrupp arbetar med frågan hur man kan bedriva latinundervisning i en annan form än dagens ekonomiskt ohållbara – utifrån den formulering som jag och Ida yrkade in i områdesstyrelsens protokoll det där jättejobbiga sammanträdet då vi beslöt att inte ge några nya kurser i klassiska språk. Så oerhört glädjande om den kan bli mer än tomma ord, det var ju min tanke. Att reservera sig är inte konstruktivt och jag har inget bättre ekonomiskt förslag, men att rösta för en nedläggning går emot allt jag står för inom humaniora och latinet är min baby punkt. Man kan inte bedriva någon form av historiserande vetenskaper om någonting innan 1800-talet utan klassiska språk, så är det. Och man kan tala sig varm för, och Lord knows att jag brukar göra det, just nu exempelvis, nyttan av dem, men det svåraste av allt är att förklara känslan. Känslan av tusentals år av tankar som blir tillgängliga, utan omvägar och dunkla översättningar utan möter en lika unga som de en gång var. Därför var det så kul att träffa Cajsa som verkligen kommer att jobba för det på ett så bra sätt och jag måste nog maila henne min lista på hur man kan integrera klassiska språk inom området. (Ja, det finns en lista.)

Och om inte området förstår varför de är så livsviktiga så kan det ju suge aquaeductum meum.