26 maj 2007

Nulla dies sine Leaena

Den här dagen har inte bjudit på så mycket bra bloggmaterial, men så har jag å andra sidan tillbringat den i självvald, och nödvändig, isolation. Eftersom jag är fullt och fast övertygad om att man inte kan förstå den romerska kulturen om man inte förstår dess språk, något som borde vara lika självklart som att en person som forskar om Frankrike naturligtvis kan franska, har jag ägnat dagen åt att skriva en analys av de olika latinska begreppen för ordet makt som en introduktion till vad som komma skall i uppsatsen. Jag känner mig som Adrian Goldsworthy, det vill säga som en brittisk historiker som överhuvudtaget inte bryr sig om några som helst sociala aspekter utan bara ägnar sig åt makt, krig och politik. Nu håller jag inte helt med good old (eller, han är inte alls så stofilgammal som man kan tro, typ 38 tror jag) Goldsworthy om att det är så man bäst skriver historia. Men jag är däremot, ytlig som jag är, hemskt avundssjuk på hans namn. Om bara det här samhället hade varit mer queer och tillåtit mig att ha ett mansnamn hade jag lätt hetat Adrian Goldsworthy och alltid gått klädd i tweed. (Nu bortser jag glatt ifrån det faktum att man antagligen inte får ta andra personers namn hur som helst, det här är ju ändå ett rent hypotetiskt resonemang.) Till dess får jag väl underordna mig de patriarkala strukturerna och försöka bli mrs. Goldsworthy.

Återigen tack vare fantastiska latinbloggen, tibi gratiam maxime ago, har jag hittat vad måste vara det bästa som har hänt Internet sedan YouTube. Med ett enkelt tryck på pekplattan kan man när som helst utföra sortes Vergilianae, alltså förutspå framtiden med hjälp av slumpvis vald rad i Aeneiden, likt hur många gör med Bibeln. Detta är fantastiskt och ger en helt ny dimension till min redan ack så passionerade Vergliuskärlek.

Alright, going ahead; jag vill egentligen gå ut ikväll, dricka för mycket vin och dansa till lättsam musik, men jag borde stanna hemma så jag kan gå upp tidigt imorgon för att skriva klart mitt råmanus, hur tycker du att jag ska göra Vergilius?

Vergilius says: Haec ubi dicta dedit rapidusque in tecta recessit
(Och i Björkesons översättning: Sedan han talat så går han åter snabbt till sin boning)

Detta kan jag inte tolka på annat sätt än att Vergilius tycker att jag borde stanna hemma och titta på Eternal Sunshine of the Spotless Mind och kanske äta lite av den där kladdkakan som just nu bakas i köket istället för att vara ute och slarva.

1 kommentar:

– – – sa...

Adrian Goldsworthy är inte alls dum. Hans bok om de puniska krigen är en trevlig, liten underhållande lektion i antik krigskonst. (Kan krig egentligen vara underhållande? Kanske om man kan använda flera sidor för att beskriva skillnaden på romerska, grekiska och kartagiska triremer.)

Och tweed är ju alltid en klassisker... Bara synd att det är så förbenat dyrt med kavajer i det...