31 maj 2007

Disciplinen och jag spelar inte i samma lag

Åsa sms:ade och undrade om jag ville ta en kaffepaus vilket jag såklart ville, för det tar ju bara en kvart. Eller hur. Fyrtiofem minuter senare när vi sagt hejdå kom Johanna förbi och två timmar senare sitter jag åter framför datorn. Att det ska vara så svårt att göra det där sista. Att skriva klart kandidatuppsatsen förra terminen gick mycket enklare. Det kan i och för sig ha berott på att jag tillbringade nästsista veckan i Rom, samt att den sista veckan av höstterminen inte badade i sol, luktade syren och var allmänt lockande.

2 kommentarer:

Kristina sa...

Men tank sa underbart dte kommer kannas nar du val ar klar? (Kande for att vara lite spykack i min egna fornojelse.) Tank om jag haft mojlighet att locka dig till mer reella avbrott an en facebookkommentar. Kram! Du ar snart fardig!

Lovisa sa...

Och jag lovar, hade du lockat mig med ungefär vad som helst förutom det där äckliga tv-programmet så hade jag släppt min analys av det romerska informella maktsystemet och kommit springande med öppna armar. Kram!