Jag iförd högklackat och därmed drygt en decimeter längre än mina normala 1.63: Men Gud, måste långa människor alltid böja sig ner till diskbänken? Eller vänta nu, man har proportionerligt långa armar va?
Efter mer än 200 högskolepoäng skulle man ju kunna förvänta sig att jag inte säger såna saker.
Men det är faktiskt ett problem att jag är så dålig på att gå i högklackat för stövlarna jag hade på mig idag är fullständigt underbara. Tänk er ballerinaskor transformerade till stövlar. Jag klarade av att ha på mig dom hela dagen eftersom jag cyklade precis överallt och när jag inte cyklade satt jag ner och var representativ.
Men oavsett stövlarnas snygghet och min fjollighet är det något med att ha på sig skor som gör ont och som hindrar mig från att springa om jag skulle vilja. Eller ens gå långt.
Men jag antar att man vänjer sig.
3 kommentarer:
et dar med hogklackat alltsa. Det ar jakla snyggt men sa begransande. Jag forstar inte att man klarar av att ha dte som vardagsskor. Jag har alltid ombyteskor till och fran festen. Forutom dendar dagen da AThen doptes - da hade jag hogklackat i mer an 12 timmar - jag trodde jag skulle do. USch och fy. Ar alltid ett av mina fascinationsmoment da jag ser pa "Sex and the City". PoK
Nej, inte jag heller. Min granne hemma i Göteborg, en mycket Örgrytechick dam, brukar alltid varna mig för att börja ha högklackat till vardags. Hon har haft det hela sitt liv, är nu 89 och kan inte gå i platta skor. Jag kör också tantsmart, dvs hänger in sneakers i garderoben när jag går ut i höga klackar. Minns när jag var på vernissage och missbedömde hur lång tid den skulle ta och behövde stå i fyra timmar i nya stövlar och övervägde att dö, alternativt hämta en liten pall och sätta mig brevid ett gäng gamla emeriti.
Svaret på frågan om dem av oss som är längre måste böja oss ned över diskbänken, så är det, tyvärr, ja, alltid. Det räcker inte med proportionerliga armar... :(
Man får nästan ont i ryggen av att stå och diska... *mumlar över höjden på diskbänkar i 50-talshus*
Skicka en kommentar