Efter lunchen med Marie satte jag mig och läste ett par texter inför eftermiddagens seminarium om Ovidius’ Epistulae Heroidum. Det var ett mycket trevligt seminarium, I love latin. Först diskuterade vi texten ur ett historiskt och kontextuellt perspektiv och sedan närläste vi några passager. Alltså antikhistoria och orginaltext alltså precis så som jag tycker det ska vara. Inga shitty översättningar som må vara välgjorda men som aldrig kan förmedla den där lager-på-lager-känslan som är halva upplevelsen med att läsa latin. Hur ett ord kan betyda så många saker, låta på så många sätt och väcka så många associationer. Gotta love it. För att inte tala om den filologiska humorn och den metapoetiska ironin. Har aldrig riktigt läst Heroides förut, men ska definitivt göra det nu. Speciellt brevet från my beloved Dido till Aeneas. Aeneidens fjärde sång är ju en favorit och jag erkänner villigt att jag gråter på slutet atque in uentos uita recessit. Man borde göra någonting med det brevet. Typ en artikel. Artikel är det nya skriva uppsats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar