Åh, nu börjar alla bli sommarlediga och ringer och vill göra saker men jag är fast med min uppsats. Saker jag hellre skulle vilja göra än att analysera informella maktstrukturer och Livias nätverk i de östra delarna av imperiet:
alternativt ligga på en filt och dricka vin
alternativt okynnesgöra i största allmänhet.
Åsa sms:ade och undrade om jag ville ta en kaffepaus vilket jag såklart ville, för det tar ju bara en kvart. Eller hur. Fyrtiofem minuter senare när vi sagt hejdå kom Johanna förbi och två timmar senare sitter jag åter framför datorn. Att det ska vara så svårt att göra det där sista. Att skriva klart kandidatuppsatsen förra terminen gick mycket enklare. Det kan i och för sig ha berott på att jag tillbringade nästsista veckan i Rom, samt att den sista veckan av höstterminen inte badade i sol, luktade syren och var allmänt lockande.
Jag iförd högklackat och därmed drygt en decimeter längre än mina normala 1.63: Men Gud, måste långa människor alltid böja sig ner till diskbänken? Eller vänta nu, man har proportionerligt långa armar va?
Men jag antar att man vänjer sig.
Kände att det har varit för lite flärd i bloggen på sistone, men idag kombinerades faktiskt världssamvete och glamour (hur ofta händer det?) eftersom Hans Kungliga Höghet Prins El Hassan bin Talal av Jordanien var här för att inviga vårt nya Centrum för Mellanösternstudier samt lend his royal lustre to the inauguration som det så fint stod i inbjudan. Gästerna bestod till 80% av män i kostym, och så jag och Marie då. Och när jag satt där vid bordet och kände att det visserligen är hemskt trevligt att vara uppklädd och salongsberusad mitt på dagen en onsdag, men är det här egentligen mer än titlar och tomma ord och är inte Jordanien en diktatur? så reser sig prinsen upp för att hålla tal och säger I am 60 years old and I am fed up with the taste of shoe polish in my mouth och fortsätter med att tala om vikten av samarbete och freds- och konfliktforskning och vägrar vara politisk korrekt gör det så bra att jag blev alldeles imponerad. Äntligen någon som använder sin tid till att säga något vettigt och inte bara the noble art of representation.
Nu har jag skickat in mitt råmanus. Tyvärr innebär det inte på något sätt att jag är klar; det är fullt av luckor, ofullständiga referenser och icke avslutade tankegångar. Imorgon är det isolering på UB som gäller. Nu däremot ska jag ägna eftermiddagen åt möten. Först ska lärarförslagsnämnden träffas för att diskutera tillsättningen av två forskarassistenttjänster, området har testat ett nytt grepp och har inte utlyst dem ämnesvis utan brett, de två inriktningarna är kultur, kulturanalys och kulturell gestaltning och mänskligt handlande och kulturella praktiker. Med tanke på hur få forskartjänster som utlyses och att ungefär alla humanistiska ämnen går att foga in under de beskrivningarna så kan ni ju er tänka er handlingarnas omfång. Vi pratar en smärre barrskog här. Nu är jag i och för sig för tvärvetenskap, så länge den är förankrad i en gedigen ämneskunskap, men ändå. Som tur är består nämnden av ett gäng vettiga människor, så det ska nog bli bra det här även om jag räknar med att det kommer kräva sina timmar. Ikväll ska jag fortsätta min mötesodyssé till kåren. Det är vårens sista fullmäktige och budgeten för nästa verksamhetsår ska ta, så ja, även det mötet räknar jag med kommer att ta sin lilla tid.
Har ägnat dagen åt att analysera vad romersk religion egentligen är, religione id est cultu deorum osv, det gäller ju att förankra det man skriver, eller åtminstone få andra att förstå vad man menar, vidare druckit för mycket kaffe, varit allmänt ostrukturerad, lekt med Vergilius-generatorn, oskynnesmailat och i största allmänhet befunnit mig i det där jobbiga känsloläget när man är inspirerad och odisciplinerad på samma gång. Jag vill knyta ihop säcken men hittar inte snöret.
Den här dagen har inte bjudit på så mycket bra bloggmaterial, men så har jag å andra sidan tillbringat den i självvald, och nödvändig, isolation. Eftersom jag är fullt och fast övertygad om att man inte kan förstå den romerska kulturen om man inte förstår dess språk, något som borde vara lika självklart som att en person som forskar om Frankrike naturligtvis kan franska, har jag ägnat dagen åt att skriva en analys av de olika latinska begreppen för ordet makt som en introduktion till vad som komma skall i uppsatsen. Jag känner mig som Adrian Goldsworthy, det vill säga som en brittisk historiker som överhuvudtaget inte bryr sig om några som helst sociala aspekter utan bara ägnar sig åt makt, krig och politik. Nu håller jag inte helt med good old (eller, han är inte alls så stofilgammal som man kan tro, typ 38 tror jag) Goldsworthy om att det är så man bäst skriver historia. Men jag är däremot, ytlig som jag är, hemskt avundssjuk på hans namn. Om bara det här samhället hade varit mer queer och tillåtit mig att ha ett mansnamn hade jag lätt hetat Adrian Goldsworthy och alltid gått klädd i tweed. (Nu bortser jag glatt ifrån det faktum att man antagligen inte får ta andra personers namn hur som helst, det här är ju ändå ett rent hypotetiskt resonemang.) Till dess får jag väl underordna mig de patriarkala strukturerna och försöka bli mrs. Goldsworthy.
(Och i Björkesons översättning: Sedan han talat så går han åter snabbt till sin boning)
Gick förbi Akademibokhandeln för att köpa två spontan- överraskningspresenter (de bästa presenterna) och då hittade jag Moleskines City Notebook för Rom som jag har letat efter i typ ett halvår och även har misslyckats att hitta på Feltrinelli i Rom, där alla andra städer i serien däremot fanns. I alla fall. Den är hemskt fin och innehåller kartor och linjenät men framförallt kan man själv fylla i alla sina favoritplatser, affärer, restauranger, museum, kaféer och annat. Har den senaste veckan känt att jag vill ha ett nytt pysselprojekt och det här blir perfekt, speciellt eftersom jag ofta får frågor om mina bästa Romtips. Köpte även en bok, försöker alltid läsa skönlitteratur vid sidan om alla fackböcker. (Och ju hårdare jag pluggar desto mer easy-reading vill jag, så nu när jag skriver klart magisteruppsatsen kan ni ju föreställa er den stilistiska nivån på boken jag köpte idag.) Blev även så glad av det fantastiska vädret att jag köpte Lady Grey att göra iste på och tvålar och ljus eftersom jag var på det här humöret.
Igår drack jag och Åsa bara två öl (sic!) och jag var hemma vid elva (sic! sic!) och därmed pigg och glad idag. Latinbloggen tipsade om den här artikeln om Sture Linnér som är min absoluta favoritforskare. Om jag någon gång tvivlar över vad jag håller på med räcker det med att läsa ett kapitel ur någon av hans böcker. Han är så kärleksfull och kritisk på samma gång att man inte kan annat än att bli djupt imponerad. Ska genast köpa nya boken från Alexander till Augustus.
Men det var ju imorgon jag skulle träffa Kristina insåg jag när jag hade efterlyst henne på hela kansliet. Hej förvirring. Mötet och triumviratträffen var dock rätt inbokade (två saker jag tycker mycket om: effektiva möten och mina medtriumvirer). När jag sprang omkring som en förvirrad bäver på Palais d'Ask träffade jag Åsa som undrade om jag ville ses ikväll över en öl och det ville jag såklart. Har intensivskrivit en dryg timme nu, och ska snart iväg.
Jag drömde om min stora ungdomskärlek Pulp i natt och när jag vaknade ville jag bara lyssna på Countdown. Så det har jag gjort under morgonen. Nu ska jag snart gå iväg till ett möte, sedan äta lunch med Kristina och planera nästa nämndsmöte och därefter träffa Emma och Jonas. Jonas åkte till Istanbul några dagar innan jag kom hem från Rom och har varit borta i fyra veckor så det är över två månader sedan triumviratet sågs på tre man hand. Ska såklart bli mycket kul att ses! I eftermiddag däremot bör jag skriva lite kan man tycka.
Områdesstyrelsemöte, seminarium, skriva, dröja kvar för länge i korridoren och dricka kaffe, småfix, mail och ett par nya album på Facebook, ungefär det har min dag bestått av idag. Och så är det klart vart jag ska gräva i sommar: Villa Magna strax söder om Anagni, ungefär mellan Rom och Neapel. Projektet leds av British School at Rome och University of Pennsylvania.
Nej, vet ni vad. Nu räcker det med Livias visuella manifestering i den romerska offentliga miljön för idag, jag ska åka till Malmö och dricka öl med Daniel. Man kan ju inte sitta inne i det fina uteserveringsvädret hela dan.
Jag tar tillbaka: jag älskar min inre pensionär. Inga problem med att gå upp halv sju imorse, så lätt rubbar man inte den dygnsrytmen. Satt och skrev fram till tio då det var dags för styrelsemöte på Historiska Museet. Efteråt dröjde jag mig kvar och tittade på nya utställningen (var i Rom när det var vernissage); mycket bra! Roligt material (från Uppåkra, eller Skånes Pompeii som vi brukar säga), snygga videoinstallationer, foton och teckningar och föredömlig pedagogik. Jag föredrar lite text vid montrarna men informativ guidebok så att man själv kan välja. Hade en stund över innan min lunchdejt, så jag hann gå förbi Humana och shoppa en second hand-klänning; blårutig, 50-tals chick med ett smalt vitt lackskärp i midjan. Mycket nöjd, kommer bli perfekt att ha på landet i sommar. Fikade i tre timmar med Fredrika, lite uppsatsangst men annars väldigt trevligt. Har under eftermiddagen segskrivit en stund (mina mest produktiva timmar är på morgonen och förmiddagen) och mina kvällsplaner är stillsamma; pyssel och promenad.
Idag har jag varit sjukt sömnig hela dagen, inte bakfull, bara sömning. Pensionären i mig blir helt förtvivlad över denna dygnsrytm, 23-åringen tycker däremot att det är härligt. Har inte orkat göra något vettigt alls, fast efter mat, promenad och hårinpackning känner jag mig nu slightly piggare, lagom till läggdags. Förstår inte varför man ska behöva plugga nu när allt man vill är att ligga på en filt under en syrenbuske och läsa skönlitteratur. Fick ett fint mms från Charlotte så nu längtar jag ännu mer efter västkust och kaprifol.
Middag hos Jakob, två minuters promenad, hemma i rimlig tid, pigg idag. Så tänkte jag igår, men kom hem halv sju imorse. Det började planenligt med middag tillsammans med redaktionen; god mat och vin i äppellunden. Sedan fick jag, Gustav, Anna-Karin och Jakob för oss att, delvis ironiskt, gå till Malmö (nationen alltså, inte staden) vilket vi gjorde. Det var inte så bratsigt som jag befarade (är nästan lite besviken över att ingen ung man med backslick och pappas klackring sprutade champagne på mig) men däremot schysst drag. Där någonstans tror jag tanken på Odyssén föddes och vi bestämde oss för att gå vidare till Lunds* och därefter till Ariman och jag fortsatte på mitt drinktema (kvällen drink var någon härlig hallonvariant som dessutom hette High Five så jag kunde inte motstå) och när de stängde fortsatte vi hem till Anna-Karin på efterfest och någon gång vid sex imorse när tidningen damp ner på hallgolvet låg vi i hennes säng, lyssnade på musik, drack ren Bacardi Razz och lekte en litteraturtävling som gick ut på att någon läste ett stycke ur en bok och de andra skulle gissa vilken. När jag och Jakob gick hem var det sådär sur- realistiskt dagsklart ute, fåglarna kvittrade men inga människor syntes till och vi kunde gå mitt i vägen. Lund är som allra vackrast just nu när alla träden blommar och det luktade tungt av syren, kaprifol och äppleblom och jag tänkte som det stod i någon av böckerna vi läste; det är nog det här som är ungdom.
* Snabb jämförelse mellan nationerna som ligger typ hundra meter från varandra: det var bättre drag och dansgolv på Malmös, men de hade inga öronproppar (ja, jag måste sluta glömma mina) och det är inte okej att behöva undra om man dricker en drink eller bara kolsyrat vatten. Drinklistan på Lunds var betydligt roligare, och de hade både öronproppar och sugrör.
man på Emmas fråga om när man ska vara i Italien i sommar svarar är antagligen i Italien halva juni och hela juli och i Sverige i augustus.
Igår var jag på förfest hos Karin och My, mycket trevligt, lyckades dock få rödvin spillt över min älsklingsblåa klänning, men I revealed my inner Magdalena Ribbing, log och hällde salt på mig själv. Kommentaren ”har du rökt den här vattenpipan har du hånglat med alla på Smålands” fick mig att återigen inse hur liten den här stan är. Jag skulle ha träffat Helena, men vi lyckades gå om varandra och sedan var hon tvungen att följa en magknipande vän hem så jag fortsatte istället till Smålle med de andra; där var det schysst musik (men för hög! och öronpropparna var slut i baren! jag är en tant, jag vet) och dansgolv.
Ikväll: middag hos Jakob.
Jag har alltså sedan jag sist tvättade använt sju blåa klänningar?
Imorse tog jag sovmorgon, kom sent hem från Malmö igår. Mycket trevligt att träffa Klotet och bonusmänniskor, måste göras snart igen. God mat, vin, och oss själva på storbild. (Inte den egokick som ni kanske föreställer er, det var en fruktansvärd kameravinkel och det hela drog stundtals mer åt lyteskomik.) Har pluggat lite, tvättat, varit på Systemet, köpt ett guldglittrigt nagellack, lagat min favoriträtt rabarberkräm, gjort en ansats till städning och nu sitter jag här och försöker jämka samman mina fredagsplaner. Det lutar åt en mycket trevlig kväll känner jag bestämt.
Hej bloggen, idag har jag gjort det slutgiltiga urvalet och bestämt vad som ska och inte ska vara med i uppsatsens analys, struktur! som Jonas skulle sagt. Nu ska jag bara skriva allt också. Har även bakat biscotti som jag ska ta med mig ikväll, ska träffa Klotet och se föreställningarna på storbild. Roligt men lite läskigt – min bild av hur någonting har sett ut stämmer sällan överens med kamerans.
Inledde gårdagen någon gång vid sju, förberedde det fakultetsmöte jag skulle leda vid nio, ledde det, gick på seminarium, slutade tidigare, blev hittad av Marie, åt lunch med henne och Åsa, fixade blommor till kvällen, snabbshoppade en casual svart klänning, också den tills kvällen, fastnade under ett träd i Lundagård (bättre än Facebook) eftersom så många jag kände råkade gå förbi, fick en officiell förfrågan om att åka till Athen på konferens i oktober (den har varit inofficiell ganska länge nu, så jag tackade glatt ja utan betänketid), gick till kåren, skrev nomineringstexter, handlade med Gustav, bytte om till svart klänning och lila scarvs (lila är stabila, intern valberedningshumor som nog inte riktigt går att förklara här, men jag tycker så mycket om mina ledamöter, inte bara för att de är stabila, smarta och självgående, utan också för att de ställer upp på mina temafärgsprojekt och för att de fattar att man även i allvarliga situationer kan bjuda på sig själv) och så var det dags för val-FUM.
Gick till kåren tidigt imorse, förberedde valmötet imorgon och skickade iväg min seminarietext, också den tills imorgon. Sedan ägnade jag större delen av dagen åt latinseminarium; 2xOvidius, varav ett hölls av en brittisk gästforskare, båda mycket intressanta. Missade tyvärr flera av de sociala aktiviteterna runt omkring (varav alla var mer eller mindre matorienterade; lunch, förfika, öl på brittisk fakepub ala Sverige samt middag) för att jag behövde skriva. Träffade även Karin SN som det var länge sedan jag såg, kul. Och ikväll knackade Elin och Petter på min dörr, också det trevligt.
Jo, just nu gör jag det.
I normala fall sover jag som ett barn, men ungefär en gång i kvartalet drabbas jag av insomnia, och detta hände i natt. Har varit trött och lite gnällig hela dagen, noli turbare circulos meos liksom. Känner den djupaste sympati för alla med sömnproblem, jag som är van att somna på fem minuter och vakna utvilad åtta timmar senare. Nåja, nog gnällt om detta.
Ps. Roliga saker folk har googlat sig hit på under dagen: staff, klänningar och vetenskaplig artikel om dagbok.
Åh jag glömde en sak när jag schlagerbloggade: den finska imagen! Om man nu har chansen att göra PR för sitt land för hela Europa så spelar man in just de snuttfilmerna innan varje bidrag? Och har tomten som hemlig gäst? Som dessutom ger bort en present (till de förövrigt annars duktiga programledarna som tog lagom mycket plats) som han själv tar tillbaka? Räckte det inte med utklädda monsterrockare förra året? Förstår inte. Och var det bara jag som tänkte på hur mycket smygreklam de gjorde för Nokia?
Pensionärslovisa
Jag har haft en mycket softisch söndag: läst, promenerat, pysslat halsband och kollat på hockeyn. Tyvärr spelade Tre Kronor lika lamt idag som igår, okej, både Kanada och Ryssland hade bättre lag, men vad hände med viljan? Som Håkan Södergren sa: i båset sitter nitton killar och ser ut som de har tappat lördagsgodiset. Jag förstår inte varför alla dissar treans vm-sändningar, jag lär mig massor av kloka saker. Som att man själv måste vara kaptenen i sitt eget lag, det sa en av kommentatorerna idag.
Årets hade jag varit med hade jag också velat ha en tyllklänning och körtjejer med lagerkransar: Bosnien-Hercegovina
Iprenmannen goes Dame Edna: Ukraina
Herre min påve vilken röst: opera-popbidraget från Slovenien
Benen som aldrig slutade: Makedonien
Hej jag vill gärna vara med i Evanescence: Hanna från Finland
Namnet jag är mest avundsjuk på: Roger Cicero
Brunkräm och ett kritvitt leende går hem har jag hört: Vitryssland
Coolt att de var så påklädda med tanke på deras image: Ryssland
Bästa textrad Put your cherry on my cake and taste my cherry pie (Ryssland)
Men är det inte lite fint ändå? Mina barn skulle få lyssna på det här: Rumänien
Italienska fakeballad: Lettland
Varför pratar alla om körtjejernas troschock när han dansar som en påfågel? Grekland (Cred till Johannes som sett honom live!)
Rosa designkostym ÄR mest schlager: Frankrike
Hej jag är arg och jag har en trumma: Bulgarien
Jag tycker faktiskt de förtjänade fler poäng: Sverige
Det känns som ett väldigt öppet mål att gå loss på schlager och svågerpolitik, ja, klart Öststaterna röstade på varandra, men eh, Sverige fick typ alla sina poäng (om man bortser från vårt nya broderland Andorra) från Norge, Danmark, Island och Finland. Ja, Västeuropas dominans är bruten, men ärligt talat var Serbiens låt så mycket bättre än Storbritanniens flygvärdinnor goes E-type, de nästan parodiskt väna irländska folkmusikerna, Spaniens latinopop och Frankrikes galna bidrag (men av ovannämnda är det nog det enda som jag kan se mig själva dansa till, om än ironiskt). Dessutom – om det nu är den med flest grannländer som vinner, hur kunde då Finland ta hem det förra året? För att bidra med ett historiskt perspektiv så tänk på hur det vore om Sverige fortfarande var en stormakt; då skulle i princip alla våra poänggivare ingå i riket. Å andra sidan skulle vi haft fler grannar i Europa. Petter tycker att Skåne ska bli självständigt så att vi ska få ett grannland till, det kanske är en vettig utrikespolitik.
Jag känner mig förvirrad i min könsidentitet idag. Jag har precis sett på semifinalen i hockey-vm, iförd min Tre Kronor-tröja och pratat om icing, slagskott och tacklingar. Nu ska jag byta om till klänning och gå till Petter för att titta på Eurovisionsschlager- festivalen, dricka rosa bubbel och prata om glitter. Från machoman till schlagerbög, och jag tycker precis lika mycket om båda sakerna.
Gårdagskvällen inleddes med dekadent förfest hos Andreas; vi drack mousserande, rökte vattenpipa och lyssnade på jazz. Sedan gick vi till Neon, drack mer mousserande, jag kan ha dansat på något form av podium? och var allmänt fab fram till dess jag blev akut pensionärstrött och gnällde på Emma för att få åka hem. Vi somnade som alltid på bussen och vaknade strax innan fem i ett Lund där det redan hade blivit ljust och fåglarna var vakna, ett säkert vårtecken. Jag mös när jag gick (åkte taxi) hem.
Men snälla, finns det mer vidöppna dörrar att slå in än att säga att hockey-vm inte är lika stort som fotbollens dito? Förstå att man måste, om man nu måste, jämföra fotbolls-vm med vinter-OS. Hockey-vm kan man istället likna vid den uppsjö av tramsiga fotbolls-cuper som finns. Pff.
Efter lunchen med Marie satte jag mig och läste ett par texter inför eftermiddagens seminarium om Ovidius’ Epistulae Heroidum. Det var ett mycket trevligt seminarium, I love latin. Först diskuterade vi texten ur ett historiskt och kontextuellt perspektiv och sedan närläste vi några passager. Alltså antikhistoria och orginaltext alltså precis så som jag tycker det ska vara. Inga shitty översättningar som må vara välgjorda men som aldrig kan förmedla den där lager-på-lager-känslan som är halva upplevelsen med att läsa latin. Hur ett ord kan betyda så många saker, låta på så många sätt och väcka så många associationer. Gotta love it. För att inte tala om den filologiska humorn och den metapoetiska ironin. Har aldrig riktigt läst Heroides förut, men ska definitivt göra det nu. Speciellt brevet från my beloved Dido till Aeneas. Aeneidens fjärde sång är ju en favorit och jag erkänner villigt att jag gråter på slutet atque in uentos uita recessit. Man borde göra någonting med det brevet. Typ en artikel. Artikel är det nya skriva uppsats.
Nu så, förutom val-FUM, är det över för den här gången. Nomineringarna är lagda, handlingarna utskickade och protokollet anslaget. Usch, att göra människor ledsna och besvikna är verkligen inte roligt, speciellt inte när valet var svårt, men å andra sidan har vi gjort många glada och jag är övertygad om att kåren går ett strålande verksamhetsår till mötes. Valberedningen har ätit operatårta för att fira och nu är jag äntligen hemma. Tackade ikväll nej till vin med två favoritvänninor som ringde; först Emma och sedan Marie. Men imorgon har jag varken det här eller föreställning så då tänker jag mig att ta tag i uppsatsen och mitt sociala liv.
Lovs
Jag vet inte hur mycket klokare jag blev under natten, men jag har däremot lyckats sova mig till en frisyr som seriöst är större än Elisabeth Höglunds. Underbart. Tänker behålla den under dagen due to the comedy value. Nu ska jag på seminarium, au revoir!
Det ska bli skönt när hela det här valberedandet är över. Enda tiden idag jag inte var uppbokad var innan klockan tio. Alltså skrev jag seminarietext mellan sju och halv tio, sedan satte jag på mig en av de nya klänningarna och gick på forskarutbildnings- nämndsmöte (oh, långt ord). Det var terminens sista, vilket påminde mig om att det inte är så lång tid kvar till sommaren. Syrenerna har börjat blomma här, samtidigt som det regnade och jag kom på mig själv med att längta höst. Fast sedan skiftade vädret och jag trivdes bra med maj igen.
Äh, jag ska sova på det.
Ganska ofta när man studerar det förflutna slås man av hur vidskepliga människor en gång var. Men då försöker jag tänka på hur jag, som betraktar mig själv som en lugn och sansad person, är lite sådär vardagsvidskeplig ibland. Speciellt när jag spelar teater och är mer nervig än normalt. Exempelvis så hade jag en vattenflaska bakom scen (typ Ramlösa, helt random och utan affektionsvärde) på premiären och eftersom den gick bra så var jag tvungen att ha samma flaska bakom scen även under de andra föreställningarna. Igår fixade Patrik vatten till alla, men jag smög in min speciella ändå. Karma osv. I alla fall, i fredags råkade jag av en slump hitta min Sahara Hotnights skiva, deras första, som vi hade med i vår pjäs Grönsakspojken som jag spelade när jag gick i nian. (Ja, den var pretto.) Och ni kanske anar mönstret här; jag lyssnade på den i fredags, föreställningen gick bra och jag spelade den därför varje dag i helgen. Då kom jag att tänka på det fantastiska bandprojektet Martin Hotnights – kommer du ihåg det Charlotte? Och var det by the way Jonna Bergh som du är så yeah yeah wow wow syftade på?
På grund av att ett tungt lärarförslagsärende sköts upp så ägnade jag idag en mycket effektiv timme åt shopping. Skulle egentligen bara köpa en vit top (tråkigt, men basnödvändigt) och linsvätska (ännu tråkigare, men kanske även ännu nödvändigare) men kom förutom det hem med två (eh ja, två) blåa klänningar, en knallblå och en kornblå. Jag älskar klänningar. Det är världens bästa plagg som man kan klä upp och ner efter situation och humör. Jag skulle kunna tänka mig en garderob som bara bestod av klänningar, kanske rent av bara av blåa klänningar om man vill hårdra det. Sedan köpte jag lite fix som hårinpackning, nagellack (har en låång intervjudag framför mig imorgon, peppknep: rött nagellack), bronsglitterkajal samt mascara och Body Butter från Body Shop, som helt bekostades av min härliga bonuscheck. Jag gillar klubbmedlemsskap som lönar sig. Kan rekommendera deras bruna mascara som är just stiligt brun och inte svart, svart mascara får mig nämligen att se ut som en rödhårig panda och fasen då det var målet med min make up har jag lyckligtvis lämnat bakom mig. Deras Vitamin E Body Butter är lika härlo som de andra, fast det luktar inte lika hysteriskt fruktigt vilket är bra om man vill samköra med parfym. Hittade även en lovely guldig plånbok från Friis vilken faktiskt var helt legitim att köpa eftersom dragkedjan meckar på min nuvarande.
Lyckades inte komma hem i rimlig tid ikväll heller, det är mycket jobb med kårens valberedning. Det är spännande, men också ett stort ansvar. Det är många kandidater till flera poster och jag vill att det ska skötas så snyggt och smidigt som möjligt, men det är inte en helt lätt balansgång. Fick dock mycket beröm på kansliet idag för hur jag leder GU-nämnden. Det var roligt att höra, det är en roll jag trivs med.
Nu har jag uppdaterat och omlayoutat (ord?) mitt CV enligt mallen ”elegant meritförteckning.” Ska skicka in min ansökan strax, sedan äta lunch, gå till kåren och valbereda, träffa min sekreterare (var tvungen att formulera mig så eftersom det får mig att framstå som en medelålders manlig VD, haha) och diskutera dagordningen inför arbetsutskottet, sitta i lärarförslagsnämnden, sedan antagligen valbereda lite till och därefter förhoppningsvis skriva uppsats och ikväll kanske även hinna höra av mig till alla de som jag inte har hunnit prata med under produktionsveckan, jag hade nämligen tänkt försöka vara hemma i rimlig tid.
Och alltså, är det inte lite skönt att det inte är soligt idag? Det känns mycket bättre att sitta inne och skriva när inte solglasögonsglassande (helt klart inte ett ord) lockar och man kan ha på sig långärmade tröjor man gillar. (Idag: min favorit från Nanso.)
Sista föreställningen är spelad. Det är svårt att sammanfatta så här direkt efter, mer än att F spelade idag och överträffade sig själv på ett helt annat sätt än någon av oss andra. Nu har vi suttit på K's gård, pratat, ätit och druckit vin. Snart kommer jag säkert att drabbas av PPS*. men just nu är jag mest glad och stolt och även ganska sömnig.
* PPS = Post Production Syndrome
Dagens konversation: Hej pappa, det är jag. Jo, jag undrar bara hur mycket som är rimligt att kräva i levnadskostnader för åtta veckor och hur man gör rabarberkräm?
När jag ändå är inne på ämnet kan jag tipsa om hela Peter E:s hemsida, inklusive hans blogg. Jag brukar alltid läsa den när jag känner mig opepp på vad jag håller på med och genast går det mycket lättare att fortsätta skriva.
Varför använder du ibland så märkliga ord? Senast lär det ha varit en person som sagt upp sin prenumeration på DN, för att du där använt uttrycket "molma i mull".
Det här är bra, det är viktigt, tankeväckande och intelligent och idén är genialisk. Ladda ner!
Hittade ett gäng pokerspelande människor när jag kom hem och har spelat ett parti. Vilket påminde mig om att detta är en aktivitet för The Senior Staff när Toby kommer tillbaka från London. Vad säger ni girlies?
Idag säger vi även grattis till världens bästa moster som fyller 60! Tyvärr kan jag inte vara med på den stora festen ikväll, men jag hoppas att den blir lyckad och härlig!
Frida kom ikväll, och även om hon inte spelade kändes det väldigt bra att hon var med oss, annars är vi inte kompletta. Kvällens föreställning var inte riktigt lika energiexploderande som igår, men det är det å andra sidan sällan dagen efter premiär. Däremot sa Linda P som såg oss igår också att vi ikväll var tydligare och lugnare. Längtar redan efter imorgon, det är som knark detta.
Gick en promenad imorse (universalmedel) för att jag kände mig så ledsen för F's skull. Jag handlade på vägen hem och åt min favoritlyxfrukost (grekisk yoghurt med honung och nötter. Okej, det kan även kvalificera sig som efterrätt, men jag skrev faktiskt lyxfrukost) i gröngräset på min nya eminenta picknickfilt. Har nu gått till kåren för att styra upp hela den ganska så gigantiska valberedningsapparaten (som tur är har jag de mest stabila ledamöterna i mitt utskott som spontant gör allt man önskar utan att man behöver be om det) och skriva en ansökan. Är fortfarande lite upprörd, men längtar efter att träffa de andra i Klotet.
Sekunden innan jag går på scen är jag dödsnervös, sedan älskar jag varenda minut. Det är värt allt slit, den är ren lycka. När jag inte spelade stod jag och kände mig varm över hur fina och duktiga de andra är och vad vi har åstadkommit gemensamt.
Har ägnat morgonen åt att plugga, valbereda och dricka kaffe samt planera in några latinseminarier.* Inte helt simultant lyckat, men ändå. Nu ska jag leta rätt på det sista jag behöver inför ikväll, plocka upp en bok på UB och sedan äta lunch med Gustav. Det lutar åt take away till Botan.
* Lina! Det är 3xOvidius - du ska inte komma ner till Skåne?
Min mobil har börjat mecka – batteriet klarar i snitt tre samtal och vissa sms tar omotiverat lång tid att komma fram. Jag har haft den i nästan exakt två år – tråkigt att tekniken inte är gjord för att hålla längre. (Okej, jag hade inte behövt tappa den fullt så många gånger i golvet, men ändå.) Å andra sidan kan jag nu köpa en ny och tjusig. (Heja konsumtionssamhället!) Funtar på en ljusblå eller guldig.
Ikväll har vi genrepat. Det var lätt det sämsta genomdraget på länge, men det är väl så det ska vara kvällen innan premiär? Malins boyfriend Jonas var provpublik, extra roligt eftersom han är med i Varanteatern som länge varit en inspirationskälla.
(Och Tommy Svensson! The Cranberries! Detta är mycket roligt.)
idag inledde jag dagen med att skriva klart en text om lokala romerska kvartesaltare, gå på seminarium och diskutera samma text, pratade även med min handledare om att söka pengar för att i sommar skriva en artikel om de prästinnor som ombesörjde kulten av Livia sedan hon gudinneförklarades. Det finns ett stort epigrafiskt material bevarat om ingen tycks ha tittat på, att upprätta en lista med inskrifter, översätta dem samt diskutera prästinnornas roll och status vore en mycket spännande studie. Jag förstår inte varför det inte tidigare har gjorts i någon större utsträckning? Om vi nu är överens om att romersk religion inte alls var uppdelad i stat och kyrka som i den kristna världen utan att den var integrerad på ett helt annat sätt så borde det väl vara självklart att betrakta religiösa ämbeten som politiskt viktiga för kvinnor i samma utsträckning som för män? Ska genast sätta samman en projektbeskrivning och förhoppningsvis ägna ett antal veckor i sommar med att komma underfund med det.
Idag i lunchkön träffade jag min förra latinstudievägledare, numera områdesstudievägledare, som i en projektgrupp arbetar med frågan hur man kan bedriva latinundervisning i en annan form än dagens ekonomiskt ohållbara – utifrån den formulering som jag och Ida yrkade in i områdesstyrelsens protokoll det där jättejobbiga sammanträdet då vi beslöt att inte ge några nya kurser i klassiska språk. Så oerhört glädjande om den kan bli mer än tomma ord, det var ju min tanke. Att reservera sig är inte konstruktivt och jag har inget bättre ekonomiskt förslag, men att rösta för en nedläggning går emot allt jag står för inom humaniora och latinet är min baby punkt. Man kan inte bedriva någon form av historiserande vetenskaper om någonting innan 1800-talet utan klassiska språk, så är det. Och man kan tala sig varm för, och Lord knows att jag brukar göra det, just nu exempelvis, nyttan av dem, men det svåraste av allt är att förklara känslan. Känslan av tusentals år av tankar som blir tillgängliga, utan omvägar och dunkla översättningar utan möter en lika unga som de en gång var. Därför var det så kul att träffa Cajsa som verkligen kommer att jobba för det på ett så bra sätt och jag måste nog maila henne min lista på hur man kan integrera klassiska språk inom området. (Ja, det finns en lista.)
Och om inte området förstår varför de är så livsviktiga så kan det ju suge aquaeductum meum.
Idag samlades demonstranterna på Stortorget, jag gick till Seven Eleven och köpte kaffe. Mitt småborgerliga beteende ursäktades dock i viss mån av ett niotimmars rep (med en paus för att se Studentsångarna sjunga in våren på universitetstrappan, borgerligt var ordet). Gud vad jag just nu är trött, men ändå nöjd med dagen och småsugen på premiär.
Jag är bättre på att posa än att lägga upp bilder snyggt, men håll till godo med några ögonblick från en galen, fast ändå härlig, dag.
