The sky is the limit

Idag var jag på stan vid tio för att fixa några saker: blommor till Fanni samt filt och alkohol till på måndag. Efter att ha träffat Emma och konstaterat hur mycket öl, vin och snaps vi behöver till siste april (för mycket, den dagen går på ren vilja) så åkte jag tillbaka till kåren och SOL. Duktige och charmige Zanyar Adami var årets Rausingpristagare och höll ett jättefint tal och jag blev platoniskt kär (note to self: börja prenumerera på Gringo). Sedan fick Fanni pris som årets studievägledare. Hon är även min studievägledare och det var jag som hade skrivit nominerings- texten som lästes upp. Hon är så sjukt bra, peppande, smart och realistisk på samma gång att man vid varje tillfälle man har träffat henne går därifrån och känner att man faktiskt kan förverkliga sina drömmar. Eftersom jag var extra glad för hennes skull hade jag köpt blommor och bundit en bukett (själv, eftersom jag inte gillade butikens färgmatchningar) och det var så kul att träffa henne. Fanni är mammaledig just nu, så vi ses inte längre på institutionen till vardags. Hon gav mig lite snabb coaching: Lovisa, the sky is the limit. I love her.

Nu har jag och Åsa ätit sushi och på 4s är det brännboll, grillkväll och sedan utgång. Men jag har knappt skrivit på uppsatsen och vet att vore jag hemma nu skulle jag leka med de andra istället för att plugga. Så just nu är jag på en öde kår och känner på ett lite perverst sätt för att sitta här, dricka kaffe och skriva. När man kommer in i det kan det vara så rofyllt; det är jag och tvåtusen år.