12 februari 2009

Resultatet

Åh, jag älskar hockey! Jag älskar macho nachos, öl och känslorna och jag älskar när Frölunda vinner med 4-1. Matchen var riktigt bra med högt tempo och två lag som växlade chanser. Frölundas seger berodde framförallt på Holmqvist övertygande målvaktsspel och att laget satte sina chanser vilket bådar gott inför playoff. Och återigen; att Jonas Johnson plockade ner skridskorna från hyllan igen när laget behövde honom är så himla fint. Johnsonligan!

I slutet av första börjde Jacob skylla på målvakten och säga saker som vi skåningar står med båda fötterna i myllan medan jag ordvitsade (Lars Eller gjorde mål och ni förstår ju själva vad det inbjöd till) och i början av andra diskuterade jag med den blivande läkaren var ryggen egentligen får anses börja i samband med tacklingar medan Johan försökte hålla sig neutral. Imorgon är det dags igen, då blir det livehockey i Malmö. Härlo.

Jag är en sådan man ibland, vill bara dra på mig wifebeatern och luta mig tillbaka.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Är det inte lite tramsigt med alla dessa pensionärer som gör ideliga, åtminstone försök till, återkomster? Var det liksom inte så att det fanns en anledning att dra sig tillbaka till att börja med undrar vän av ordning.

Jag har inte kollat på länge nu, men jag antar att det fortfarande är så att Linköping ligger bättre till än västkustindianerna? Det brukar väl vara så. Men det är fint att du håller modet uppe, courage!

Lovisa sa...

Nej. Inte om man som före dette kapten blir ombedd att göra en insats för sitt lag när de var inne i en svacka och många var skadade. Inte om man själv har skrivit sitt namn och nummer stort på rygggen på min matchtröja. Inte om man återfinns i guldtryck på en av mina hockeytoppar. Inte om man är i samma form som när man slutade.

Lejonen från Linköping må leda serien, men indianerna kommer att ta dem i slutspelet, röksignalerna är tydliga.