18 februari 2009

Gnäll och en lösning

I måndags var jag verkligen så trött och gnällig, en kombo som ledde till att jag regregerade till en femårings nivå, ocharmigt nog. Kan ju inte riktigt tåla mig när mina tidsplaner rubbas av omgivningens rutiner. Färgproverna som jag hetscyklade ut till väster genom snön för att köpa såg inte ut som jag ville (men det gör de nu, uppmålade och sedda i dagsljus), att få hem möblerna från IKEA skulle ta mycket längre tid än jag trott (om man inte styr upp deras transportservice vilket ingen upplyste mig om när jag höll på att börja gråta av trötthet på kvällen och allt skulle beställas från centrallagret) min inköpta återvinningsback gick inte in i skåpet och taklampan passade inte i kontakten. Kort sagt, jag hade bestämt mig för att få allt klart på två veckor men omgivningen vägrade att samarbeta. Lunchade med Petter som försökte förklara det där med att inte alltid få sin vilja igenom, det gick la in sådär.

Men nu djävlar ska det ordna sig. Tapeterna kom en vecka tidigare så på fredag kommer mamma & pappa ner och hjälper mig att sätta upp dem. Tills dess ska allt vara spacklat, målat och klart. Ägnade lunchen åt att köpa listfärg och hämta ut min Jetsondyna (tänk dansk design möter mig – oheligt men härligt) och planerar att tillbringa all vaken tid med arbete och inredning.

Då det tydligen behövs: jag vet att Bruno Mathsson inte är dansk. Det innebär dock inte att man inte kan associera en produkt till dansk design. PK & Wixe, släpp det.

Till alla andra läsare: vi gillar varandra egentligen.

4 kommentarer:

Kristina sa...

Hmph. Tradigt, men det ser ju ljust ut tycer jag. Lycka till med allt fixande och hälsa dina kära föräldrar så gott. Kram!

Anonym sa...

Ser fram emot tjusiga bilder på resultatet :)

Anonym sa...

lilla vän, det här var ju helt oundvikligt men det finns ju överhuvudtaget inget sätt att få det här att passera obemärkt. försöker du provocera, kom då ut till väster och plocka...

vad menar du skulle vara danskt med jetson, jag blir så upprörd. du river och skär i min sköra själ.

Anonym sa...

Bruno Mathsson, den gamla dansken.