Jag står i mitt vita kök och diskar mormors rosenservis iförd diskhandskar och känner mig precis som just mormor. Till hennes begravning kom den fina, fina personalen från hennes gruppboende och gav oss alla varsitt kort på henne för att vi skulle minnas hur hon var när hon levde. Det ska jag rama in och ha i köket. I mitt rum däremot ska jag ha filmstjärnekortet från hennes heydays i Stockholm då hon gick på premiärer iförd knallrött läppstift, lagda lockar och med ett champagneglas stadigt i handen. Detta var enligt mormor en uttalad anledning till att hon valde att gifta sig sent. De två korten sammanfattar henne väl, precis som programmet från hennes begravning. På framsidan hade min kusin målat hennes blommiga förkläde som symboliserar trygghet för oss barnbarn och på baksidan hade jag skrivit en dikt om hur jag älskade att höra hennes filmstjärnehistorier. Jag lovade mormor att aldrig gifta mig med någon som också vill göra akademisk karriär. Du ska ha en hemmaman mitt hjärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Man blir tårögd. Vilken mormor! Vilken människa.
Ja, hon var den bästa. Och du får tänka på att det är mormor som har format min mamma! :)
Åh vilka varma ord, och jag kan se mig din mormor framför mig! Vilken underbart god och stark förebild hon verkar vara!
Hade gärna velat träffa henne, och få lite goda råd om hemmaman och sånt :D Girlpower-mormor! <3
Men hon finns med dig. och hon skulle le åt dig i ditt nya kök som påminner dig om henne, hennes rosenservis och fotot du ska rama in. Ditt kök känns varmt och vänligt, bara en doft av nybakade kanelbullar som saknas ju :D
Och du är själv en så stor, underbar personlighet Lovisa. Du ska vara stoltöver att just du är du! För du är något alldeles extra! <3
Kramar - Elin
Ja, det känns jättefint att ha mormor och farmors saker runt mig. Det är ett sådant kök jag vill ha, dit alla kan komma och äta bullar.
Tusen tack för dina fina ord, och dito Elin!
Många kramar!
Skicka en kommentar