Med saltvatten på huden

Idag är första helgen på mycket länge då jag varken har besök och/eller behöver plugga och kan därför göra exakt vad jag vill. Så efter en inledande sovmorgon gjorde jag vad jag längtat så länge efter att göra; åka till havet. Tog tåget ut till Ostia och ägnade sedan hela dagen åt att ligga på stranden, läsa och simma simma simma. De flesta italienare tycker fortfarande att det är för kallt i vattnet och även om de inte gör det badar de mest enligt principen "stå i vattenbrynet och låta vågorna svepa lite sensuellt över vaderna" medan jag och ett par tonårskillar körde västkustprincipen "långt långt ut och sedan in med vågorna." Religiöst skönt.

Det glädjer mig att jag kunde vara på stranden hela dagen utan att utveckla soleksem, däremot kan man med plågsam grisskär tydlighet se var på kroppen jag missat att impregnera mig med solkräm; små mörkröda områden på det annars mjölkvita. Hade det inte känts så ohälsosamt hade jag kunnat tejpa till mig väldigt spexiga soltatueringar.