Den kosmiska nödvändigheten

Idag har jag mest skrivit på min redovisning om Ara Pacis med undantag för inköp av nödvändigheter typ linsvätska och lunch i kombination med parkhäng. Hade flyt fram tills dess men en eftermiddag då jag mest satt och tittade på skärmen utan att förstå varför inte mina smarta tankar matrialiserade sig själva. Även om jag nog ändå aldrig hade fått till en mening likt denna ur museikatalogen; The altar, examined starting from its vegetal foundations, becomes a kind of hymn to the cosmic necessity of the existence of Augustus. Hade, som ett led i förberedelserna, tänkt gå på ett event på museet ikväll men insåg att det nog är bättre ur ett förberedelseperspektiv att faktisk skriva redovisningen. Är egentligen mycket nöjd med ämnet, Ara Pacis är precis som Vergilius; man kan läsa det på så många nivåer, men är lite postkonferenstrött.

Gav upp vid nio-tiden, drack te med Sofia och har nu lagt en ansiktsmask och ska snart sträckläsa skönlitteratur, ett säkert tecken på att jag pluggar mycket.

För fler konferensrapporter, se carissima Moa.