Med saltvatten på huden

Idag är första helgen på mycket länge då jag varken har besök och/eller behöver plugga och kan därför göra exakt vad jag vill. Så efter en inledande sovmorgon gjorde jag vad jag längtat så länge efter att göra; åka till havet. Tog tåget ut till Ostia och ägnade sedan hela dagen åt att ligga på stranden, läsa och simma simma simma. De flesta italienare tycker fortfarande att det är för kallt i vattnet och även om de inte gör det badar de mest enligt principen "stå i vattenbrynet och låta vågorna svepa lite sensuellt över vaderna" medan jag och ett par tonårskillar körde västkustprincipen "långt långt ut och sedan in med vågorna." Religiöst skönt.

Det glädjer mig att jag kunde vara på stranden hela dagen utan att utveckla soleksem, däremot kan man med plågsam grisskär tydlighet se var på kroppen jag missat att impregnera mig med solkräm; små mörkröda områden på det annars mjölkvita. Hade det inte känts så ohälsosamt hade jag kunnat tejpa till mig väldigt spexiga soltatueringar.

Längs Via Tiburtina

Igår packade nästan hela Institutet in sig i två minibussar och begav sig på exkursion längs med Via Tiburtina. Vi följde den antika och moderna vägen, vilka som i stor sätt löper parallellt, från Rom till Tivoli och tillbaka. Jag hade nöjet att åka i samma buss som bebyggelseantikvarie/arkitekt Hans Bjur och gavs därmed många intressanta perspektiv på hur man kan se på antika ruiner i ett modernt stadslandskap. Och någonstans är kursen som bäst när vi står vid sidan om en modern motorväg för att se på resterna av de lavastenar som en gång bildade en antik. Colosseum har jag besökt förr och kommer besöka igen, men den fullständigt bortglömda och övervuxna tabernan vid vägkanten hade jag aldrig hittat till själv. Och kursen är även fantastisk när vi anammar känslan av Grand Tour och äter lunch i ravinen i Tivoli, med Sibyllans tempel som utsikt, på nästan samma plats som Gustav III en gång lät måla av sig själv.

Jag uppskattar verkligen urban arkitektur, storkusin har ju indoktrinerat mig från unga år, men efter ett par somrar i italienska småbyar blir jag alltid lite vek i hjärtat när jag kommer till småorter i bergen även om Tivoli är betydligt större än både Monteleone och Sgurgola.

Efter att ha avslutat dagen med att gå in genom stadsporten, förbi de idag helt överbyggda resterna av Porticus Liviae (stort ögonblick) och genom Suburra åkte jag och Anna och handlade inför kvällens aktivitet; cocktails. Vi satte ute i trädgården och drack drinkar, skåpsöp och hade det härligt i största allmänhet.

All kunskaps moder

Idag har vi haft slutseminarium så förmiddagen ägnades åt repetition med ett fantastiskt tungt sommarregn utanför fönstret som sällskap. Även om jag först kände mig lite stressad (veckans fokus har främst legat på gårdagens seminarium) så gick det bra och det kändes det skönt att få summera och sammanfatta allt. Samt att återvända till alla anteckningar, speciellt de mer bisarra i marginalen från tempelområdet i Paestum, bordellen i Pompeii, det ösregniga Ostia osv osv. Bara en dryg kursvecka kvar nu, tack Gud att jag stannar längre än så, känner mig verkligen inte färdig med Rom än.

Efter slutseminariet körde vi på med ännu ett, den här gången inför morgondagens exkursion längs med Via Tiburtina, från Tivoli till Rom. Därefter firade vi dagen med pizza, pyjamas och darling Romeboxen. Jonas påminde även om årsdagen av Konstantinopels fall för 555 år sedan och samtidigt som jag högtidlighåller detta vill jag även gratulera den käre medtriumviren till uppsatsinlämning och Sofia & Mona på födelsedagen. Cheers! /L.

Att iscensätta den pastorala drömmen

Och ett mirakel det var

Har precis avnjutit en fantastisk frukost under parasollet, hur kan man inte älska en toast formad som Jungfru Maria? Har även gjort en sak för att visa min Goda Vilja och känner mig därför oerhört storsint.

Nu seminarieförberedelser.

Behold a miracle

Ja, i eftermiddags bytte (Martin & Gustav: böt) vi den numera 35-gradiga värmen mot kalla katakomber. Jag har aldrig tillhört dem som går igång på kyrkogårdar på det där gothromantiska viset (jag kan dessutom personligen intyga att gräva upp medeltida munkar är en högst profan syssla) men det tidigkristna intresserar mig. Och så är det ju svalt nere i gångarna.

Väl tillbaka på Institutet lagade vi scarmoza (rökt ost) med päronsallad & valnötter och först då, vid åttatiden, var det behagligt ute. Låg på en filt i trädgården och läste tills det som vanligt blev mörkt utan förvarning (bristen på skymning är en av de saker jag har svårast att vänja mig vid här) och jag och Sofia gick in för att titta vidare på Rome.

Dagens post är den fantastiska MCA-produkten The Holy Toast Miracle Bread Stamper som man kan stämpla sin toast med så den ser ut som Jungfru Maria. Så fantastisk. Återkommer med rapport imorgon efter frukost.

Simultan

Det är fortsatt attackvarmt ute, har nästan svårare för den här luftfuktigheten i början av sommaren än den mer torra värmen som kommer därefter. Men jag brukar vänja mig efter ett par dagar även om jag just nu befinner mig på nivån orkar bara dricka iskaffe med sugrör.

Imorse tog jag igen gårdagens ineffektivitet genom att göra två saker samtidigt. På torsdag har vi ett stor seminarium för att sammanfatta hela kursen så jag har satt in den smärre regnskog av papper vi har fått i pärmar (samt förnekat att de på något sätt måste fraktas hem till Sverige) och sorterat samtidigt som Baby Ernst stod på en stol mitt i all röra och visade en film om Rom under fascismen som jag bör ha sett.

Nu ska jag försöka skapa något slags korsdrag och läsa in mig på vad vi ska ägna oss åt efter lunch; katakomber.

Med en ros i munnen

Har haft en pinsamt ineffektiv eftermiddag, jag älskar att läsa Vergilius men helst inte i kombination med 30-gradig kvavhet och pms. Som tur var gav Sofia mig mat och sedan blev det så svalt att man faktiskt kunde sitta ute. Snart ska vi gå och se Sascha dansa tango, ska bara byta om till något lite mer svart och draperat först.

Kära nån

Nivån på min förmåga att söka information just nu.

Romantik

Det är absurt varmt idag, 30 grader lätt, och jag är så tacksam att vi har inläsningsdag. Uppskattar alltid sol mest när jag kan vara inomhus, att sitta i ett svalt bibliotek och känna hur det fläktar lite utifrån är hundra gånger trevligare än att faktiskt vara ute. Förbereder mitt seminarium och tänker på hur jag skulle kunna arbeta om det till en artikel. Skulle vilja kunna läsa om Förlutenhetens landskap, det finns en tanke där jag behöver återvända till. Det är en av mina absoluta favoriter när det gäller historiska böcker och då jag läste den för första gången på Orust (då jag var 10-11 år gammal, jag har fortfarande knappt läst några svenska klassiker men jag var sjukt brådmogen när det gäller historieskrivning) romantiserar jag just nu kring hur jag i sommar kommer sitta på landet och skriva om vårt förhållande till naturen. Romantiserar dock inte så mycket över det faktum att jag redan nu måste sätta mig ner och arbeta om föredraget inför onsdagens seminarium och att boken jag behöver inte finns här.

Monday morning you look so fine

Klockan är bara elva och jag har redan hunnit träffa Åsa, följa henne till Peterskyrkan, säga hejdå, dricka kaffe vid Vatikanen och promenera hem igen för att lyssna till brittisk gästföreläsning. Yes box alright! Mös förövrigt något oerhört när jag skulle ta reda på Peterskyrkans öppettider och hittade Vatikanens latinska hemsida.

En mycket fantastisk helg

Insåg precis att mina tre senaste statusuppdateringar på Facebook har innehållit ordet fantastiskt. Det är för att Åsa är här.

Mötte henne på Termini i fredags och efter att ha följt henne till hotellet, tagit en första promenad och druckit ett glas champagne slöt vi upp med Karin, Sascha och Ragnar för pizza i San Lorenzo och med rödvin i Roms rödaste kommunistkvarter kickstartades helgen. Efter att ha satt Åsa i en taxi och tagit en öl på vägen hem satt vi på terrassen och skåpdrack seminarievin innan jag somnade som ett barn.

Igår gick vi upp tidigt för att ta flodbåten till Ostia - det enda riktigt värdiga sättet att ta sig till ruiner - och tillsammans med Anna och Sofia picknickade vi med mousserande, jordgubbar och panna spray innan jag och Åsa dröjde oss kvar ett par timmar till. (Triumviratet - vi måste se till att den där flodbåtsresan på Nilen blir av, flodbåt är så vi!) På väg hem hann vi även med Spanska trappan och parkpromenad innan det var dags för kvällens höjdpunkt; ESC på SVT Europa. Orkar inte analysera alla bidrag men konstaterar att då kombinationen schlager + sport verkar gå hem borde Sverige nästa år allvarligt överväga att låta Forsberg skrinna i bakgrunden. Undrar även om det var du Fredrika som styrde upp Maltas tolva till Sverige?

Idag har vi varit på Ara Pacis (oundvikligt då man är med mig) och jag har nu varit där tre gånger på en vecka och förvånas inte längre över att jag känns igen och slipper entréavgift. Därefter gick vi långsamt mot Forum via Marsfältet, glass- och kaffepauser. Det är så roligt med Åsas totala entusiasm, jag har träffat få icke antikvetare som har hookat så hårt på det här som hon. Ikväll tog vi en sväng förbi Fontana di Trevi, Pantheon och Navona innan vi avslutade med middag och pratade om bland annat tatueringar, män och framtider.

Just nu har jag lagt en ansiktsmask, äter överblivna koladragerade popcorn från igår (mitt absoluta favoritsnacks förutom choklad) och betar av helgens mail inför veckan.

Den lilla dekanen

Har nu varit och druckit kaffe och luftat mig lite samt läst en utredning om Humanistlabratioriet vid LU. Känner mig just nu som världens sämsta ledamot som åker till Rom dagarna efter jag blivit vald och blir nästan lite nostalgisk av utredningar och rapporter. Hyser dessutom mer kärlek än vanligt till universitetet som har beslutat sig för att ge mig reseersättning för Latinfestivalen. Jag och Ekonomienheten är såå tighta.

Nu lunch, sedan seminarium.

Out on the line, like a star, like a hero

Igår var vi i Ostia hela dagen. Det var strålande sol och jag fick eksem. Känner mig faktiskt inte riktigt förtjänt av det när jag nu är fullständigt impregnerad med spf 50+. Men annars var det fantastiskt, jag föredrar faktiskt Osta framför både Pompeii och Herculaneum, det är något med att kunna se ett helt förlopp slutföras och inte bara plötsligt upphöra. Och så kan jag väl på något plan relatera extra till det här med hav.

Då vi kom tillbaka först efter klockan sex missade jag inte bara drinkar med Heather utan också föredrag på brittiska. Soltrött tillbringade jag istället kvällen framför schlagerkvalet iförd pyjamas men med ett glas spumante i handen, classy.

Nu ska jag läsa seminarietexter, sedan ha seminarium och sedan händer det fantastiska: Åsa landar i Rom! Qualitätszeit!

Igen

I onsdagskväll träffade jag Karro och Simon och guidade dem på Ara Pacis där jag numera inte bara går in gratis (borde egentligen max få studentrabatt) utan inte ens behöver visa kort då jag är igenkänd. Hej favoritmuseum. Hej nördighet.

Efter lite marmomys gick vi och tog en drink och sedan ut och åt och när jag tillslut kom hem skulle jag och Sofia bara titta lite på Romebonusmaterial men kunde inte hålla oss från att börja se om hela serien. Hej igen nördighet.

Förtjusningen

Har återigen fått paket från den mest fantastiska och omtänksamma Charlotte, den här gången innehållandes en lika fantastisk tröja från Vancouver. Den är blå med gult tryck och föreställer en hockeymålvakt och texten Jesus saves. Blått, hockey och Jesuskitsch, ungefär det jag tycker mest om av allt. Att den dessutom är blå-gul gör att den är perfekt i Tre Kronor-sammanhang. Och är det en slump att den passar, att den matchar kjolen jag redan hade på mig, att färgen är exakt samma som mina MCA-örhängen med hjärtan och att märkesloggan ser ut som mina MCA-örhängen med bandspelare? Självklart inte. It's the pure MCA power.

Dessutom låg även ett beslut om stipendieutdelning i postfacket och precis som jag kom på en ny avslutningspoäng till Vergiliusföredraget version 2 som skall hållas på tisdag kom ett mail angående publicering så nu är jag sjukt pepp på att skriva en ännu bättre version 3 samt är på mycket gott humör i största allmänhet. Livet, I love u.

Och Linda tipsar om en fantastisk skylt som får mig att vilja åka till Budapest omgående.

Ambitionen

Om ni undrar hur det ser ut när jag fakeöversätter inskrifter så har Kristina dokumenterat det här:

(Om ni undrar hur det ser ut på riktigt så lägg till en ljusblå laptop samt en stor och oorganiserad mängd papper, pennor, böcker, lexica, mobil, nycklar och lipgloss till bilden ovan. Och hade det varit tillåtet även ett antal kaffekoppar.)

Those raindrops keep fallin on my head

Jag kan glädja er alla som tror att jag inte gör något annat än att snitsa omkring i solsken att det har attackregnat bisarrt mycket de senaste dagarna. Igår när vi var i Ostia parallellade vädret mellan solsken om monsunregn tills vi fick avbryta i förtid. Vi har lagt om schemat så vi har inläsningsdag idag och åker till Ostia igen imorgon då det åter ska vara uppehåll. Är så där nöjd med det, hade tänkt intensivläsa ikväll så jag hade kunnat ta, vad som känns som ganska välförtjänt, ledigt imorgon för att åka till havet och sedan dricka eftermiddagsdrinkar med Heather innan föreläsning på brittiska skolan.

Men istället har jag inläsningsdag idag, tog en lätt sovmorgon imorse och sitter nu och tja, läser in mig efter att ha värmt upp med lite latinska beställningsöversättningar. Hade tänkt fortsätta med det några timmar till innan jag ska träffa Karro och Simon (kusinvänner) på stan för guidning och middag.

Annars är allt bra. Ostia igår påminde så mycket om den legendariska kårresan, var tvungen att sms:a Christian men tänkte även, av helt andra skäl, på Fredrika. Du måste åka dit snart! Har vidare hunnit med seminarium, middag, regnvåta promenader samt att få en multimedial limited edition utgåva av Ragnars avhandling.

Strindberg says

Inledde dagen med epigrafikgenomgång och därefter hade vi introduktionsföreläsning till Forum innan vi begav oss dit irl och det var dags för mig att redovisa Konstantinbågen. Det gick bra, tror jag. Är egentligen mest nöjd med min återerövrade disciplin, på lite drygt en vecka har jag rott i land en konferens och tre redovisningar, heja mig!

Är dock lite matt nu, efter att kramat Kristina hej då gick jag hem och satte mig ner för vad som kändes som första gången på länge. Vi var på väg ut ikväll för att se Sascha dansa open air tango men när det ställdes in på grund av regn fanns inte ork för något annat än chokladkaka, jordgubbar, öl och allmän härlighet i pyjamas.

I veckan väntar Ostia och kanske kanske tid för havet, Ragnar är här, jag ska hänga med Heather och till helgen kommer Åsa.

Och Forum alltså, det var det jag egentligen skulle skriva om. Strindberg sa en gång att det är en ganska vacker grop, lite skräpig bara och jag kan ana vart han ville komma. Oavsett hur många gånger jag har varit där får jag ändå inte riktigt grepp om det, hur det gick från att vara en utdikad sänka till republikansk pulsåder via marmorkallt monument över gamla segrar och döda kejsare innan det återigen kom att bebos av människor, det är så många lager att jag ser bara detaljer; en murkonstruktion, en inskrift. Men efter idag, då vi även gick igenom de olika kejsarfora, har det klarnat något, jag kan åtminstone ana vart gränserna går.

Allmänt

Är nu mycket nära exakt motiv för ny tatuering (apropå att jag idag blev utskälld av en liten katolsk tant för vissa eldsflammor på bröstet).

Inser att jag är markant mycket sämre på typ klockslag än annat vardagsrelaterat på italienska då de inte överensstämmer med sina latinska motsvarigheter. Det är inte lätt att inte ha en tågluff - i - Spanien - ingång till språket.

Vi lunchade på den baren där jag alltid blir serverad flirt av en tjej vilket gör mig extra glad i det här landet där männen tar sig så mycket utrymme i det offentliga rummet.

Trans Tiberim

Imorse när jag satt och skrev ösregnade det och jag tänkte att det gör en dag på stan mindre festlig men när jag väl gick för att möta Kristina höll det upp och vädret kom att utveckla sig riktigt vackert.

Så vi besökt mitt älskade Ara Pacis-museum och Kristina fick en rätt extensiv guidning minus handout innan vi åt lunch och sedan åkte till Trastevere. Vi tog spårvagnen mest för sightseeingvärdet och strosade sedan omkring där, satt och pratade på en trappa och jag hittade en perfekt Mors dags-present innan vi promenerade tillbaka över Tibern, besökte San Carlo alle Quattro Fontane, promenerade lite till, tog en drink på Canova och åt sedan middag under vilken den här gamla nostalgikicken spelades.

Nu har jag lagt en sval ansiktsmask, ska slå in present och sedan sova, så nöjd med att Kristina är här.

Weekend activities of fun

Vid elva kom Kristina hit för brunch och Bellini (älskar att man kan köpa det på GS i fantastisk 80-tals flaska) och sedan promenerade vi till Marsfältet och vidare till Forum och Palatinen efter att jag glömt Kristinas fågelrädsla och parkerat oss för glassätande vid ett duvtätt Pantheon - förlåt för det Hitchcockögonblicket! 

Tyvärr får jag inte ha folk boendes hos mig här så ikväll sa vi godnatt vid en bro över Tibern och nu sitter jag i pyjamas, lyssnar på bronsmatchen och bildgooglar Ciarán Hinds i Men's Vogue. 

Imorgon blir det ny studiesession med start klockan sju, men redovisningen känns under kontroll och kvalitetstid med Kristina är så värt lite morgonskriv.   

Det är bara att bryta ihop och komma igen

06.30: Vaknade hockeyledsen. Men med tanke på motståndet är att få spela om bronset en god prestation det med, trots finaldrömmar. (Jag hoppas alla tänker på det när fotbollslandslaget hyllas för att typ ha tagit sig till gruppspel.) Marie - jag uppskattade dina sms även om jag såg dem nu först på morgonen, att leva efter principen aldrig hata bara älska är svårt, men man måste försöka. Krisar det kan man alltid förrakta lite.

07.00-10.30 Skriver redovisning; Konstantinbågen, ceremoni, procession, trimphans urbem inire and all that jazz.

11.00 -> Kristina och Lovisas weekend of fun fortsätter.

The MCA love

Postgången inom MCA International är mycket intensiv och häromdagen fick jag två paket av sis på samma gång; senaste Hem ljuva hem som jag genast kastade mig över då jag just nu befinner mig i någonslags postpubertal slukarålder (läste senast Mig äger ingen på tre dagar). Givetvis läser jag alltid Charlottes artiklar först, av ren stolthet.

Paket nummer två kom ända från Kanada och innehöll en fan-tastisk necessär från fantastiska Betsey Johnson, eller som Charlotte sa: den kan för övrigt vara en av de produkter som det stått Lovisa på allra mest i hela världen någonsin.

Tack darling love. MCA 4-ever.

Till ert vänster, mitt höger, kan man även notera ett MCA-örhänge.

Leopard är det nya svarta

Ciao il bloggo,

idag har vi varit ute i EUR och forsatt prata om Rom och fascismen, besökt Museo della Civiltà Romana och spanat på monumentalarkitektur i största allmänhet. Sedan åkte vi till en av mina absoluta favoriter; Centrale Montemartini. Där har delar av capitolinska samlingarna ställts ut i Roms gamla elverk - marmorvita muskler med metallfärgade maskiner som fond.

På väg hem hittade jag och Sofia ännu en fantastisk kitschaffär och för den nätta summan nio euro fick jag ett armband, ett par örhängen, en leopardfärgad shoppingbag, ett limstift och en ljusblå blomsterslinga. Känner att min nya stil är italiensk lyxpensionär, tänkt mycket guld och stora pärlor.

Nu ska jag byta om och sedan äntligen träffa Kristina som är här och hälsar på!

Tu, qui secura procedis mente, parumper siste gradum, quaso, verbaque pauca lege:

Har ägnat dagen åt att, från typ sju imorse, översätta det lilla eposet till inskrift, prata ut med Astrid om detsamma, använda danska skolans bibliotek, börja skriva nästa redovisning och besöka Palazzo Massimo och vara museologisk och Prima Porta-nostalgisk på samma gång då väggmålningarna från Livias villa förvaras där. Ikväll har vi varit på föreläsning hos britterna och darling Heather introducerade mig för sin kanadensiska väninna och jag har äntligen hittat någon att prata hockey med i den här stan!

Ikväll/natt har jag avslutat epigrafikuppgiften och ler nu milt och tillfredställt mot den. Det är en sådan sen kväll då alla är uppe och gör saker (eller, det är mycket möjligt att det alltid är så här men att jag aldrig märker det när jag pensionärssover vid halv elva) vilket nästan känns mysigt.

Men gud vad skönt det ska bli att sova.

Varför det fortfarande behövs latinister

Av nyfikenhet/desperation testade jag Google's översättningsfunktion på de första raderna av min inskrift. Den föreslog följande:

Tu qui säkerhetsföretag procedis mente, för en
siste gradum, quaeso, uerbaque pauca lege.
Här ego quae claris fueram praelata puellis,
hoc Homonoea breui tillverkningen summan Läcka,
cui version Paphie, Charites tribuere decorem,
hur Pallas cunctis Artibus erudiit

Pekoral

Inledde dagen med att sju imorse skriva ut handouts (jag säger ju det; allt går smidigare om morgonen) för att sedan gå till Traianus' marknader för fortsatt museologi. På eftermiddagen arbetade jag med epigrafiken och förbannade mig själv och min ambitionsnivå för valet av aslång inskrift. Här hade jag kunnat glida, men nej nej. Dessutom är den en fruktansvärd pekoral.

Fast det är ändå ganska njutningsfullt att återigen begrava sig i inskriftscorpora och allt kändes bättre efter ett hysteriskt skrattanfall med Sofia följt av vernissage på rumänska akademin, vårblommor i luften och lite svalt vin. Ska nu ägna mig åt darling inskrift en stund till och sedan läsa om de nya gränserna för våldtäkt så jag kan svara Emma och Johanna i Facebooktråden Könsmaktsordningen osv.

Och Moah min nektarin ringde med bästa nyheterna!

Vad jag pratade om

När jag var liten drömde jag om att bli konferencier

Min Ara Pacis-redovisning igår började katastrofalt. Jag skulle skriva ut mina rätt omfångsrika handouts och manus (13 sidor, vi hade ingen begränsning vilket jag älskar och utnyttjar) i färg för att göra de snygga Valentinobilderna rättvisa vilket förvandlades till en parodi på att skriva ut; typsnittet formaterade om sig, sidan tre syntes på skärmen men gick inte att skriva ut, bilderna flyttade på sig osv osv, detta trots pdf-format, tack tekniken för det! Lade till slut efter svett och tårar ner projektet, sprang till museet bara för att mötas av ösregn vilket gjorde min planer på att infoga området i närheten i redovisningen något mindre härliga... Men det klarnade, jag tänkte att manus är för dummies och pratade sedan fritt i, enligt Annas timer, en timme och tjugo minter, en timme och femtio minuter med gång inräknat, allt detta om ett museum som egentligen bara visar ett enda föremål. Men å andra sidan är augusteisk politisk kultur, fascismens utnyttjande av det romerska arvet och tja, att prata, några av mina absoluta favoritintressen.

På eftermiddagen var det seminarium om Tosca och ni som har hört mig försöka ta en ton kan ju föreställa er hur bra jag hängde med i heltonsskalor som genomgick metamorfoser (kom igen, som om jag skulle kunna skilja en helton från andra toner och eh, metamorfos? Mmm, det är kanske ett lite annat ljud ja. Flöjt?) men det var lärorikt. Efteråt var det postseminarium och vin och sedan satt jag och Renée och pratade ett par timmar och jag är nu uppdaterad om allt som hänt på Lundafronten.

Och Åsa & Martin - Berlusconicitatet från ert fina brev spelade en inte obetydlig roll i redovisningen!

You forget all the roses

Idag gillar jag det här

Dagen dårå

Min dag idag har mest bestått i att läsa in mig, skriva och dricka kaffe med Vergiliusmjölk (seriöst, den rorar mig fortfarande så mycket att jag har varit tvungen att googla). Är glad över att under kursen ha fått tillbaka den självdisciplin som var stadd i slösurfförfall innan jag åkte; sedan igår har jag skrivit tio sidor från scratch.

Nu: vernissage.

This just in

För att fixa tre redovisningar på en vecka med så mycket tid över som möjligt för kvalitetstid med efterlängtade Kristina växlar jag nu upp lite. För kvällströtta mig innebär det att göra så mycket som möjligt på morgonen och därför stod jag alltså imorse och hängde på låset till mataffären tillsammans med pensionärer (älskar att morgonhandla; inga skrikande barn utan bara gamla människor och färsk frukt) och diskuterade körsbärstomater. Min morgon gjordes definitivt när jag kom till mjölkdisken och hittade Vergiliusmjölken, mitt nya absoluta favoritmärke!

Nu är klockan elva, vi har klarat av förmiddagsaktiviteten besök på danska akademin och jag ska sätta mig med min redovisning. Ttfn!

Den kosmiska nödvändigheten

Idag har jag mest skrivit på min redovisning om Ara Pacis med undantag för inköp av nödvändigheter typ linsvätska och lunch i kombination med parkhäng. Hade flyt fram tills dess men en eftermiddag då jag mest satt och tittade på skärmen utan att förstå varför inte mina smarta tankar matrialiserade sig själva. Även om jag nog ändå aldrig hade fått till en mening likt denna ur museikatalogen; The altar, examined starting from its vegetal foundations, becomes a kind of hymn to the cosmic necessity of the existence of Augustus. Hade, som ett led i förberedelserna, tänkt gå på ett event på museet ikväll men insåg att det nog är bättre ur ett förberedelseperspektiv att faktisk skriva redovisningen. Är egentligen mycket nöjd med ämnet, Ara Pacis är precis som Vergilius; man kan läsa det på så många nivåer, men är lite postkonferenstrött.

Gav upp vid nio-tiden, drack te med Sofia och har nu lagt en ansiktsmask och ska snart sträckläsa skönlitteratur, ett säkert tecken på att jag pluggar mycket.

För fler konferensrapporter, se carissima Moa.

Transfer

Tromsö-Oslo: det första som hände var att jag hamnade bredvid en italiensk man och hans dotter som skulle resa precis samma väg. De såg något förvånade ut när jag besvarade deras fråga på italienska för att sedan plocka fram en bok om Ara Pacis.

Oslo: köpte present till familjen, dvs kursarna; lakrits.

Oslo-Köpenhamn: sover.

Köpenhamn: känns konstigt att inte åka hem till Lund när man landar, men skönt att åka hem till Rom. Shoppar smink och lunchar på Starbucks och blir överlycklig av upptäckten att man kan köpa svenska tidningar, läste ut min pocket redan på resan ner (Bitterfittan, läs den, den är bra och viktig) och den om Ara Pacis på första flighten.

Köpenhamn-Rom: läser mina tidningar och dagdrömmer.

Dagens konversation under inflygningen:
Kille (på bred skånska): Du, det är ENTE grönare här än hemma.
Tjej (uttråkad) Mmm, undrar vad de odlar?
Killen (övertygad): Jag lovar det är pasta.

Rom: Fiumicino - Leonardo Express - taxi - Institutet - öl och uppdatering med Anna och Sofia. Mjuk italiensk skymning, sömn.

All about Virgil

Vergilius och textkritik, den fjärde eklogen och de eleusinska mysterierna, en djärv segling mellan dem och Georgica, den politiska dateringen, receptionen, storlekens betydelse, den narrativa strukturen, Anchises och den romerska mansrollen, tu quoque, underjorden och bläcktavlor, Vergilius på dollarsedlar och i Skandinavien, Moas sortes och min villa och känslan av att nog ha landat på fötterna trots allt.

Och hur trevliga alla var, alla skämt om textkritiska apparater, pastorala fårkakor, brittiska forskare går på sälmuseum, avantgardistkonferensen längre ner i korridoren, äta frukost med ordförande i The Virgil Society, brittiska forskare äter mesost för första gången, resturanger med utsikter och hela tiden var det ljust ute med fjällen ständigt i bakgrunden; vere novo, gelidus canis cum montibus umor liquitur...

Exotism

Resan Oslo-Tromsö gick bra, landade vid halv nio då det fortfarande var dagsljust och jag var omgiven av fjäll. Satte på mig halsduk och vantar och väntade på flygbussen. Kontrasten till Rom var slående; ingen av taxichaufförerna kastade sig över mig utan allt var lugnt och tyst. Åkte till hotellet, träffade Moa, gick ut och åt när vi lämnade restaurangen vid halv tolv var det fortfarande ljust.

Nu börjar snart konferensen. Trots allt är jag ju inte primärt här för att romantisera kring någonslags naturupplevelse norr om polcirkeln utan för att ägna tre dagar åt att bara prata om Vergilius.

Strul

Hej från Oslo flygplats!

Dagen började bra, gick upp tidigt och packade och åkte sedan ut till flygplatsen tillsammans med Jerry och Camilla vars plan gick en timme efter mitt och vi fick lite sista kvalitetstid på ett förmiddagslojt Fiumicino.

Dock var vi försenade redan från start då inget vatten hade levererats till planet (vilket man insåg precis innan start?) och mina planer på att på femton minuter hinna raca till min Tromsöanslutning grusades när jag upplystes om att Norge har egna regler som säger att måste hämta ut sitt bagage och checka in det på nytt även om man från början har checkat det hela vägen till sin slutdestination. Så istället har jag bokats om till en senare flight och sitter nu och väntar.

Men det är inte hela världen, huvudsaken är att jag kommer fram. Det är granar utanför fönstret, jag äter lakrits och öppnade precis ett mail som sa att jag kommer få resestipendium för den här konferensen. Skönt med tanke på att jag redan är på väg. Dessutom gillar jag Norge; alla som har hjälpt mig har varit hur bedårande som helst, Rosebud är billigare här än hemma och jag har precis förklarat norrmän för snyggast i Skandinavien.

Dagen

Idag besökte vi de epigrafiska samlingarna på Kapitolinska museerna och jag var som en glad tax på rävjakt. Anledningen till att jag gillar inskrifter är för att de är så rena kvarlevor från antiken, inte texter som har skrivits av och skrivits om under århundraden. Och för den information man kan få från dem, och för estetiken. Men framförallt för att det är så tillfredställande att lyckas översätta dem. När det gäller andra skriftliga källor kan man nästan alltid dubbelkolla med översättningar men varenda gång jag läser en inskrift så känns allt latinslit så värt. Besöket avslutades med att vi fick välja varsin inskrift att arbeta med och översätta och i min allmänna entusiast valde jag givetvis den allra längsta. Varav delar är på grekiska som jag ju verkligen inte kan (Jonas - jag kanske hör av mig om det krisar). Kanske inte helt genomtänkt att foga ytterligare en stor redovisning till de två andra plus konferens som redan ryms inom en vecka när jag hade kunnat glida med någon liten och enkel, men alltså fatta vad kul det är.

Efter epigrafiken tog Frederick över och guidade oss genom utställningen Il ricordo del antico som handlade om 1600- 1700-talens bildningsresor och svärmeri för antiken och säga vad man vill om kitsch men det har åtminstone gjort kopior av antika monumenten tillgängliga för fler än de som hade råd med efterbildningar i marmor.

Shoppade sedan lite som om svart verkligen är det nya svarta; svart kofta (nödvändigt, det är kallt i Tromsö), svart sekreterarskjorta (jag ska trots allt på konferens) och svart klänning (jag är inte så bra på det där med att motstå frestelser alla gånger) och besökte därefter Ara Pacis som jag ska redovisa om nästa vecka och köpte en bok att läsa in mig på under resan.

Ikväll har vi haft seminarium och jag har tvättat, gjort en powerpoint och styrt upp i största allmänhet. Nu är det midnatt och jag tänker lämna packandet till imorgon.

Gårdagen

Nätet meckade igår så vi kör en punktlista över vad jag hade för mig:

06.30 Vaknar. Konstaterar att soleksemet är betydligt bättre, ser nu enbart ut att lida av typ lepra light. Är även hejdlöst fräknig, liknar något ur en barnbok.
07.00 Läser grävrapporter och tänker att jag ironiskt nog kommer att hålla mitt mest arkeologiska föredrag någonsin på en filologkonferens.
09.00 Klassificerar keramik med rara Yvonne. Får fortsatta flashbacks från tidigare utgrävningar.
12.00 Äter lunch medan jag letar bilder till en powerpoint. Börjar nu utveckla seriös Villa Magna-nostalgi (förra sommarens utgrävning som står för det arkeologiska inslaget i mitt paper).
13.30 Förläsning om epigrafik med Astrid, får lyckokick. Arkeologi i all ära, men inget slår en sten med text på. Om jag under pistolhot var tvungen att välja en favoritkälla skulle jag lätt välja inskrifter, efter att först ha snott åt mig Aeneidens fjärde sång i smyg.
16.10 Åker till Palazzo Venezia för AIAC-föreläsning.
17.10 Första föreläsningen. Italiensk forskare sitter ner och läser innantill, i ungefär samma tempo som när jag och Moah tittar på hockey, om Vestatemplet.
17.40 Andra föreläsningen. Brittisk forskare sitter ner och läser innantill på minst lika intensiv italienska om etruskisk keramik. Har vissa koncentrationsproblem.
18.10 Amerikansk forskare pratar om romaniseringen av Samnium och nämner inskrifter. Känner mig muntrare.
18.40 Roliga överraskningar delas ut till föredragshållarna: moderatorn har åt den ena tjejen förberett en powerpoint med motargument som han utsätter henne för och berättar sedan glatt för amerikanskan att han har bjudit in den ledande experten på hennes område för att låta honom ställa några extra svåra frågor. Diskussioner. Med den seminariekulturen förstår man om föredragshållarna inte känner sig bekväma med annat än att läsa innantill.
19.20 Slut. Simon utnyttjar det faktum att ingen annan förstår svenska, tittar på sina studenter och utbrister: förlåt att jag utsatte er för det här.
19.22 Mingel. Träffar Lisa Fentress, min chef från Villa Magna.
19.40 Går mot Piazza del Popolo för att träffa Jerry och Camilla.
20.00 Middag. Trevligt och bra.
22.00 Hemma. Blir glad av fina kort från Elin och Charlotte.
23.00 Sömn.

Tack solen för det

Sent igår landade Jerry och Camilla här och i förmiddags kom de hit på brunch. Därefter bjöd jag på en för mig typisk stadsvandring som baseras på principen att det alltid kan finnas något mer intressant bakom nästa hörn vilket resulterar i väldigt mycket gång. Men de verkade bli riktigt förtjusta i Rom och Jerry planerar att låta bygga det antikinspirerde Jerryborg som svar på det medeltidskitschiga Jakriborg. Då han jobbar med grundläggning blev det mycket betong, men tyvärr missar både de och jag föredraget What can ancient concrete tell us about Roman society på onsdag.

Vi träffade även min gamla kursare Anna och hennes pojkvän Gianfranco och plötsligt blev alla de där samtalen om att vi borde ses i Rom verkliga. Så trevligt!

Det enda otrevliga med den långa dagen är att jag, trots spf 50+, har lyckats utveckla soleksem. Jag har inte bränt mig men min hand ser ut som en könssjukdom. Har köpt salva och tänker att det nog blir bra med snö och kallt i Tromsö. Apropå det så övervägde jag idag att ha ångest över att jag inte har skrivit klart mitt paper och har sjukt tight schema tills jag åker, men valde istället att vara nöjd med att bara gå omkring på Marsfältet tillsammans med fantastiska vänner.

The grand tour II - reflektion

Jag kan så se framför mig hur jag kommer att bli en Pompeiipappa; guida/släpa runt på en hyfsat ovillig familj som inte förstår varför man måste stanna och läsa varenda inskrift samt kontemplera över vägaltares funktion och placering i över en timme.

Och angående att jag redan har tagit över den rollen gentemot min egen pappa som bedårande nog låter mig hållas trots att det är från honom jag ärvt mina besserwisserdrag fick jag idag följande sms från honom och mamma: Vi är ute och äter i Kalmar efter två dagar på Öland. Var på Eketorp fornborg, väldigt intressant. Bra guidning, men vi skröt om dig. Faderskärleken.

The grand tour II - dag VI

Är tillbaka i Rom efter en resrik dag. Imorse tog vi tåget från Pompeii till Paestum för att titta på grekiska tempel och romerska bosättningar och det var ruinromantik galore! Visst är det speciellt att vandra omkring i de ögonblicksfrusna Pompeii och Herculaneum, men Paestum är blev ändå min favorit på exkursionen. Någonstans tycker jag bättre om platser som inte har frusits till sten utan långsamt utvecklats till något annat, en påminnelse om att allting förändrats, en blodig arena kan bli till en blomsterbevuxen äng och det är som det ska.

I Paestum besökte vi också museet som byggdes under fascisttiden (då platsen grävdes ut) och givetvis kitschaffärerna varav man i en kunde köpa små Mussoliniminiatyrer. Det är en relativt ovanlig produkt jämfört med exempelvis glitterbeströdda ruiner (trust me on this one, jag kan mitt kitsch) men ändå inte helt sällsynt. Då jag faktiskt anser att man kan utläsa mycket mer än man tror av en illa tillverkad statykopia så skulle jag vilja påstå att produkten avspeglar ett inte helt avståndstagande förhållande till ex-diktatorn; hans museum är bevarat och man kan köpa hans byst inte helt på skämt samtidigt som det inte heller är helt politiskt okej. Hade den varit rosa och glitterbeströdd hade man avpolitiserat sitt arv, men nu var den svart och allvarlig.

Efter att ha ätit lunch och överlämnat en present till Simon som tack för en mycket trevlig exkursion (en krubba i form av Vesuvius) åkte vi tillbaka till Pompeii och vidare mot Neapel och slutligen Rom. Då jag inte har körkort tycker jag det är mycket sympatiskt att vi genomförde hela exposén med tåg istället för bil, lite osmidigare är det kanske, men å andra sidan är det en helt annan känsla att ta sig till Herculaneum med den lilla skumpiga Vesuvianan som är som en sämre spårvagn.

Tyvärr blir det inga bilder från Paestum då jag avslutade dagen med att tappa kameran i marmortrappan utanför museet, men jag sätter min tilltro till mina besökande civilingengörsvänner som kommer imorgon.

Dagens kitschinsköp är för övrigt, förutom MCA-vykortet, det ljusblåglittriga mobilsmyckekorset.

Nu ska jag duscha av mig sitedammet, läsa de brev och tidningar som väntar på mig (<3 MCA!) och sedan sova i vad jag har kommit att betrakta som min egen säng.

The grand tour II - dag V

Idag har vi varit i Herculaneum som blev ännu mer täckt av lava och andra vulkaniska material än Pompeii när Vesuvius fick sitt utbrott och därmed är ännu bättre bevarat, sådär så att man på vissa ställen faktiskt kan gå in i ett bevarat rum och få en känsla för takhöjder och våningsplan. Eftersom exkursionen bara tog sex timmar besökte vi Villa Oplontis på väg hem för att få våra åtta timmar ruiner per dag.

Förlåt för fragmentarisk rapportering, men jag är på språng till avslutningsmiddag.

Herculaneum; då i förgrunden, nu i bakgrunden

The grand tour II - dag IV

Idag är det första maj och allt i Italien är stängt. Förutom Arkeologiska museet i Neapel som Simon hade dubbelkollat med två källor skulle vara öppet. Personligen då det stora, statliga nationalmuseet varken svarar på telefon, mail eller fax. Naturligtvis var det stängt när vi kom dit och vi fick istället ägna oss åt urbana studier. Och trots att staden får Rom att verka rent och välorganiserat föll jag faktiskt för Neapel, staden har en distinkt charm och känns så MCA på så många sätt!

Glädjande nog hyser Sofia samma kärlek till kitsch som jag och vi var som barn på julafton över alla små affärer och stånd medan övriga kursen såg mer och mer lidande ut över vår fascination inför plastmadonnor och blinkande julkrubbor. (Neapel har ett eget julkrubbsdistrikt, året runt. Ni förstår ju själva att man måste älska det.) Köpte även två skivor; volym tre i serien Era Fascista med hits som Saluto al Duce och Impero (tidsdokumentet!) och den underbart smöriga Solo per te med en inoljad italienska på framsidan. Som sagt, man måste älska det.

Ikväll gick vi efter middagen, under vilken jag uttryckligen frågade om en rätt innehöll kött, fick svaret att den inte gjorde det, fick ändå in skinka, påpekade detta och fick svaret att det inte är kött, en sväng på stan i Pompeii (en också trevlig stad, som skönt är kretsar inte allt här kring den döda staden bredvid vilket jag fruktade) och spanade in Meeting di Giovanni som är något av en kombinerad festival och väckelsemöte och hann även in en sväng på nöjesfältet Eden Park. Så jag roar mig även om jag inte står bland magnolior i Lundagård och lyssnar till Studentsångare.

Så här kul tycker Sofia det är med kitsch

Skivshopping

Ett altare till Maradona. I ramen finns en av hans hårlockar. Funtar på att resa ett liknande till Forsberg.

Först tyckte jag att detta var dagens roligaste affärsnamn...

...men det var innan jag hittade detta.

The grand tour II - nostalgisk utvikning

Nu tänker jag bli nostalgisk för ett ögonblick. Jag saknar inte Lund på ett längtande sätt, naturligtvis saknar jag alla er som finns där, men just nu befinner jag mig hellre här än hemma, fast igår gick tankarna till siste april och allt jag har haft för mig. Verkligen hela spektrat från det året då jag fick reda på att mormor dött under sillfrukosten och Emma höll om mig när jag storgrät i en vitsippsdunge för att sedan inte släppa min hand på tio timmar till festen då vi inte ska gå in på vad som hände med tanke på att det här är en offentlig blogg. Herregud. Och Laibachdiscot med triumviratet, dansadet i fjädrar till Edith Piaf, alla galopper, grillningar, nationer... Och jag är inte ensam om min nostalgi.

The grand tour II - dag III

Igår var det Valborg, eller siste april som vi säger på punchstudentikos lundensiska. Det firade vi även här med prosecco till frukost men sedan höll vi löftet till Simon om att hålla oss nyktra under dagen. Vilket det var väl värt att göra då vi hade tillstånd att besöka flera av de för allmänheten stängda husen så som Casa dei Casti Amanti, di Julius Polybius, dei Vettii, dei Ceii osv. På kvällen när vi var ute och åt delade jag och Sofia på en babá, en egentligen ganska äcklig efterrätt som är som en svampformad sockerkaka indränkt i sprit, men om man hade kramat ut all alkohol så skulle det räckt till minst två snapsar. Till detta serverades även jordgubbar, så ni ser, vi försöker även i exil.