Sprang sedan från Stortorget hem för att byta om till kvällens disputationsfest. När jag hade gjort det och sprungit tillbaka mot festen och satt på bänken runt trädet vid AF och bytte från springvänliga sneakers till partyvänliga high heels kom det fram en tjej och delade ut flygblad inför dagens husockupation till alla utom mig. Okej att jag höll på att sätta på mig guldklackar, men ser jag så småborgerlig ut? Blev nästan lite sårad och ville upplysa henne om att jag minsann har kravallat i min ungdom (du kanske är för ung för att minnas Göteborg 01?) men insåg sedan det roliga i det hela, och att jag ändå inte hade tänkt ockupera hus, och gick istället till festen.
Hade en väldigt trevlig kväll med god mat, gott vin och trevliga kollegor. Blev, trots guldklackar, ghettostora guldörhängen, halsband i form av guldfärgade discokulor från Porta Portese och kort svart klänning liknad vid ett prerafaelitsk konstverk vilket visserligen är att ta i, men fint ändå.
Gårdagens konversation:
Kära prefekten: jag tänkte att jag ska lära dig ett ord jag inte tror att du kan, vet du vilket det är?
Jag: nej.
Kära prefekten: precis.
Nu vill jag visserligen hävda att bara de uppdrag som jag tackar ja till syns, inte de jag nekar. Men visst, klart man inte tackar nej till en crash course från en powerkvinna i konsten att säga nej fast man tycker att det mesta verkar roligt. Det och tydlighet ska vi jobba på.
Hade en väldigt trevlig kväll med god mat, gott vin och trevliga kollegor. Blev, trots guldklackar, ghettostora guldörhängen, halsband i form av guldfärgade discokulor från Porta Portese och kort svart klänning liknad vid ett prerafaelitsk konstverk vilket visserligen är att ta i, men fint ändå.
Gårdagens konversation:
Kära prefekten: jag tänkte att jag ska lära dig ett ord jag inte tror att du kan, vet du vilket det är?
Jag: nej.
Kära prefekten: precis.
Nu vill jag visserligen hävda att bara de uppdrag som jag tackar ja till syns, inte de jag nekar. Men visst, klart man inte tackar nej till en crash course från en powerkvinna i konsten att säga nej fast man tycker att det mesta verkar roligt. Det och tydlighet ska vi jobba på.
4 kommentarer:
dixi!
sic!
Och fint är bara förnamnet.
Jag har väldigt fina kollegor.
Skicka en kommentar