Tackade nej till en sak som hade fört mig till Rom om två veckor. Är imponerad över min egen styrka. Insåg att jag faktiskt inte hade hunnit (med viss insiktshjälp från handledaren, tack) och är stolt över mig själv samtidigt som jag gråter inombords. Nu diskuterar vi hösten istället.
Note to self: måste sluta låta så dramatisk.
Note to self: måste sluta låta så dramatisk.
2 kommentarer:
Vad dillar du om? KOM HIT!!
Tyvärr var det villkorat med vissa administrativa uppdrag som jag verkligen inte skulle hinna med just nu, men förhoppningsvis kommer jag ner till hösten (med USI-kursen). Och i sommar.
Eftersom jag inte kan motstå Rom (eller spännande uppdrag) klarade jag själv inte av att säga nej när dekanen sa "jag vill inte föregå ditt beslut, men jag har bokat ett rum på Insitutet om två veckor" så handledaren fick gå in och stödja.
Men jag vill verkligen ner. Nu.
Skicka en kommentar