Skoshopping

Satt hela förmiddagen i möte med utvärderingsgruppen och åt sedan lunch med Petter och pratade om viktigheter, livet etc. 2008 – året då vi ska ha mer kvalitetstid. Därefter shoppade jag skor. Pinsamhetsbekännelse: pappa betalade. Men då jag idag fick en inbjudan i egenskap av modebloggare (inte en titel som jag själv har claimat) så känner jag mig skyldig en redogörelse.

Man skulle vid första anblicken kunna tro att det är mamma som skämmer bort mig mest, men det är den käre fadern som egentligen gör det trots vissa mörkläggningsförsök. När jag var hemma i heldagsregniga Göteborg gnällde jag över att mina stövlar läckte och att jag kände mig lite sjuklig.

Pappa: Jag har lagt fram pengar åt dig så du inte ska bli sjuk.
Jag: Va?
Pappa: Ja, det vore ju tråkigt om du blev sjuk tänkte jag.
Jag: Vad menar du?
Pappa: Mmm, att du ska köpa ett par nya stövlar.

När det gäller högklackat är jag inte alls speciellt lady utan jag vill ha stövlar med låg klack. Av någon absurd anledning tycks de flesta skotillverkare tro att det även innebär att jag gillar tofsar, bollar och päls vilket verkligen inte är fallet. Jag har köpt sitting boots förr som jag klarar av att stå snyggt i en halvtimme innan jag måste sitta ner och det inser ju till och med jag inte håller i längden. Därför har skoshoppandet dröjt ett tag, men igår ringde pappa och förklarade vikten av att ha två par vardagsstövlar att byta mellan och sa åt mig med föräldrarrösten att omgående införskaffa just det. Och då man ska hedra sin fader och sin moder så gjorde jag så. Hittade ett par svarta knähöga med lätt promiskuös snörning och ett par bruna ridstövliga som till och med var fodrade och rent av nästan praktiska. Happy times.

Ps. Nej, pappa brukar inte annars bekosta min shopping nej.