Idag har jag intervjuats för Sydsvenskan. En journalist där ska skriva en artikel om synestesi och tack vare ett blogginlägg blev jag tillfrågad att medverka. Trodde först att fokus skulle ligga på en synestesiforskare och att jag skulle bidra med ett tankesträcks- uttalande eller två, men tydligen är jag the big thing. Det är svårt att förklara synestesin, men jag hoppas att jag inte framstår som ett freak som lever i sitt eget regnbågsland. För att försöka förklara så berättade jag att jag aldrig har förstått studietekniken som går ut på att skriva saker med olika färger för att komma ihåg dem – de färgerna finns ju redan i min hjärna. Himlen är blå och så även siffran tre och båda är lika konstanta.
Efter intervjun gick vi omkring i stan för att hitta en bra miljö att fota i och tillslut hittade vi rätt. Jag fick beröm för att jag så naturligt posade och tackar min ovana att alltid fyllefota mig själv för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar