Hymen ades o Hymenaee!

Vigseln var fantastiskt vacker, Martin och Åsa så fina och så också musiken som deras vänner spelade. Ibörjan grät jag lite vänt, men på slutet när de vände sig om liksom strålade brast det för både mig och Marie och vi började hulka och snora. Tyvärr har jag inte en så petite gråtprofil utan är mer lik Helena Bergström i kombination med extrem lättrördhet.

Efter vi hade gått ett varv runt parkeringsplatsen för att lugna ner oss, var det middag och dans. Hur trevligt som helst, det enda tråkiga var att jag var tvungen att avvika tidigare på grund av akut illamående (matförgiftning? vinterkräksjukan? Dunno.) vilket jag aldrig någonsin drabbats av förrut. Otrevligt. Men som tur var gick det över lika plötsligt som det kom och idag är jag åter frisk och fortfarande rörd.

Och Åsa&Martin - my heart will always go on for you.