Tears won't dry when mermaids cry

När den svenska sommaren regnade bort satt jag och svettades i Italien och missade således det nationella trauma som så många verkar ha upplevt. Men jag kunde förnimma det idag när jag simmade och vattnet inte var lika salt som vanligt utan snarast bräckt på grund av allt regnvatten och det var som om vore jag på Ostkusten. Detta har jag aldrig någonsin upplevt under mina Västkustsomrar. Mycket märkligt. Och det är fortfarande så kallt i vattnet att brännmaneterna simmar på ytan och tycks inte ha behov att röra sig längre ut och djupare ner. Trots att det är augusti.

Imorse var det yoga på stranden, sedan promenad och bröllopsplaner med kusinen och därefter låg vi vid havet hela dagen och mitt yngsta kusinbarn verkar ha ärvt min förtjusning i att bada och påminner min mamma om alla de tusen gånger jag vägrade gå upp ur havet som liten och var tvungen att simma i t-shirt eftersom solkräm slutar vara vattenfast efter några timmars konstant badande.