För Vasastan är som Chinatown

Idag hoppade världens bästa Emma ur en bil vid Vasaplatsen och vi satte oss i de gröna sofforna på Java och påbörjade uppdateringen om allt som hänt sedan vi sågs sist (i oktober, vi är sällan i samma stad samtidigt). Förhoppningsvis hinner vi träffas en gång till innan vi återigen åker åt olika håll.

Sedan tänkte jag ta vagnen hem som vanligt men hindrades av både Kulturkalaset och aggro fotbollsfans. Okej att hockey är en buskis sport, men jag föredrar män med för mycket hår i nacken som alla följer Frölundas princip om att aldrig hata bara älska och okej att fotbollen till och med omskrivs på kultursidorna, det är fortfarande hundra gånger roligare att vara del av en publik som inte skriker att de hatar motståndarlaget. Ungefär så tänkte jag när jag istället promenerade hem.