Skrattar bäst som skrattar sist

Jag håller som bekant på Frölunda, av hela mitt hockeyhjärta. Jacob håller på Rögle. Igår fick vi stryk med 5-0 (skamvrå!!!) mot just Ängelholmslaget. Sålunda var imorse hela min dörr, mina skåp, mitt porslin och mitt yogurtpaket tapetserat med hånfulla post-it-lappar. Jävla störiga människa. Och jävlar vad jag kommer sakna det här. Det har bloggats om Teutoburgerskogen en del på sistone och idag gjorde jag min egen tolkning som jag delgav Jacob. Mina besserwisserdrag blir som tydligast när jag är upprörd, och när det gäller hockeyupprördhet drar jag mig inte ens för att förfalska historien. Alla medel är tillåtna. Frölunda FTW! Okej lille vännen, det är dags för en historielektion. Ja, vi underskattade er. Tänkte "hur kan ett gäng bönder från en stad dit hockeycivilisationen aldrig nått, ledda av en kille med taskig hy, rubba oss, hockeyns stormakt?" Ungefär som romarna resonerade kring Germanien. Gårdagens match var ert slaget vid Teutoburgerskogen. Kenny Jönsson var er Arminius. Ni besegrade oss, betedde er fruktansvärt efteråt (människooffer, post-it-lappar) men nu slickar vi såren, lär oss av erfarenheten och krossar er en gång för alla. För likt hur barbarerna först krossades för att sedan för alltid bli en del av den romerska kulturkretsen kommer vi först ge Rögle så mycket stryk att ni inte kan sitta på en vecka för att sedan göra ert till vårt farmarlag med ingen annan uppgift än att producera talanger åt oss.