Sitter på mitt teaterkontor, tänkte tillbringa ett par heldagar här för att få jobbat undan så mycket som möjligt. Insåg imorse att shit i helvete, jag måste ju styra upp allt inför nya terminen, packa, flytta, städa, tapetsera, måla, inreda, läsa in mig, planera undervisning och skriva ett påfallande bra abstract innan nästa vecka är slut. Hur har jag kunnat vara så lugn fram tills nu?
I alla fall. Jag delar kontor med producenten på Pipedream och vi har pratat en hel del om hans värld då han coachar många av dans- och musikaleleverna på skolan. Fram till gymnasiet drömde jag om att bli skådespelare, men efter studenten insåg jag att jag trivs bäst med att ha teater som hobby och historia som profession (det var även ungefär då jag insåg att alla de där böckerna jag läst, dokumentärerna jag sett och det faktum att jag aldrig någonsin fått något annat än högsta betyg på historieprov kanske betydde något. Att det sedan inte var någon som upplyste mig om på vilket sätt man kunde arbeta med det förflutna var en annan sak, men så här i efterhand kan jag nästan känna mig tacksam över att ha fått komma på det själv och inte blivit övertalad av någon annan). För även om den akademiska världen är sin egen ankdamm så finns där trots allt en logik. Om man gör vissa saker och skaffar sig vissa meriter kan man ana en karriärsväg, inom det konstnärliga är allt så oändligt mycket mer slumpartat och ytligt. Plus att jag inte hade orkat vara så kreativ och lidande jämt. Jag trivs bättre med att varva kreativitet och inspiration men att bara plöja böcker och skriva text på rent driv.
Men det hindrar mig inte från att trivas riktigt bra med att sitta här ibland och känna mig tacksam över att det inte var jag som nyss fick rådet ovan utan en stackars gymnasist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar