Efter att igår ha kommit tillbaka till Lund åkte jag hem till Anna för att tillsammans med henne, Gustav och Anna-Karin förbereda en festlig soppa. Förutom detta ägnade sig Team Förrätt åt att piffa, spela in en låtlista till kvällens aktivitet, dansa till powerballader och jag genomgick en smärre kris när dragkedjan till min klänning gick sönder. Men säg det problem som inte kan lösas med en hovtång!
Några timmar senare gick vi hem till Josephine för att tillsammans med Emma, Anders och de andra äta en fantastisk god middag, dricka bubbel, titta på raketerna vid tolvslaget (jag som är ytterst paranoid i närheten av smällare och raketer, speciellt när de används av tonåringar, var nöjd med att allt gick så lugnt till), dansa och fira i största allmänhet. Jag ignorerade glatt min förskylning tills dess jag började tappa rösten och insåg då att det började bli läge att gå hem. Väl hemma vid femtiden lovade jag mig inget speciellt, har aldrig avlagt några direkta nyårslöften.
2009 känns väl förberett, jag har mitt drömjobb och min fantastiska lägenhet och min enda farhåga är att allt inte alls ska bli som jag tänkt. Det enda löfte jag kan ge är att försöka vara i fas med mig själv och mitt liv, ta allting lugnt och som det kommer. Funderar just nu på var i nya lägenheten jag ska hänga den bonad som mamma broderat till mig i ljusblått korsstygn med texten Lugn det ordnar sig. Tror att 2009 blir ett bra år, året då jag tatuerar in vingar på anklarna.
Några timmar senare gick vi hem till Josephine för att tillsammans med Emma, Anders och de andra äta en fantastisk god middag, dricka bubbel, titta på raketerna vid tolvslaget (jag som är ytterst paranoid i närheten av smällare och raketer, speciellt när de används av tonåringar, var nöjd med att allt gick så lugnt till), dansa och fira i största allmänhet. Jag ignorerade glatt min förskylning tills dess jag började tappa rösten och insåg då att det började bli läge att gå hem. Väl hemma vid femtiden lovade jag mig inget speciellt, har aldrig avlagt några direkta nyårslöften.
2009 känns väl förberett, jag har mitt drömjobb och min fantastiska lägenhet och min enda farhåga är att allt inte alls ska bli som jag tänkt. Det enda löfte jag kan ge är att försöka vara i fas med mig själv och mitt liv, ta allting lugnt och som det kommer. Funderar just nu på var i nya lägenheten jag ska hänga den bonad som mamma broderat till mig i ljusblått korsstygn med texten Lugn det ordnar sig. Tror att 2009 blir ett bra år, året då jag tatuerar in vingar på anklarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar