Jag blev så himla glad

I tisdags var jag inte på topp. Det var första dagen som vi gick upp 04.45, vi arbetade nästan tolv timmar för att det var så mycket att göra, jag var tvungen att fylla i massa dokument på italienska trots att min hjärna hade regregerat till isglass och jag kände att alla andra var sjukt begåvade (har jag sagt att typ samtliga doktorerar vid prestigeuniversitet?) och kunde hur många språk som helst medan jag var handikappad för att jag glömt mitt italienska pocketlexikon hemma och kunde inte luta mig mot latinet som jag annars alltid gör ty Ovidius besjöng aldrig sin flickas lårbenshuvud som förstördes vid byggnationen av en brandvägg och Caesar högg aldrig sin fiende i hans till synes ännu inte fullt utvecklade ländkota som verkar har flyttats ur position för att ge plats åt ytterligare än kropp och jag hade precis lärt mig hur man hanterar jordprover som en nätt liten extrauppgift och hade dessutom jätteont i mitt vänstra ben efter att ha sträckt en muskel (eller, jag vet inte. Jag har förväxlat en tunn bit ljus terakottatakpanna med ett skallben och är ingen medicinsk expertis, men det verkar som en rimlig sak att ha gjort) eftersom vi aldrig sitter ner när vi gräver (för att man kan råka sätta sig på något viktigt, förlorar översikten och gräver i cirklar) utan står på huk eller framåtböjd. Jag hade förväntat mig att få ont i ryggen eller i armarna eller andra svaga kroppsdelar och inte benen som är mina mest (eventuellt även enda) viga delar, men det kanske är just därför att jag har överutnyttjat min böjlighet som jag fick ont. Non lo so, men det har gått över nu och på tisdagskvällen hände en sak som gjorde mig så glad att jag fick tårar i ögonen och log i över en timme medan jag mätte marmorblocks omfång; jag fick paket.

Förra sommaren när jag läste James Joyce (kids, lyssna inte på era svensklärare, det är inte avkoppling!) saknade jag svenska tidningar vilket världens bästa mamma skickade ner och i år gjorde hon likadant, så nu kan jag sitta under ett olivträd och läsa svenska Elle, tack mamma! Men det finaste paketet var ljusblåmönstrat och kom från Charlotte och innehöll plåster med strippande cowboys som fick mig att vilja skada mig själv för att kunna använda och en fantastiskt fab klänning från Monki (favvoaffär i Göteborg) som är sjukt snygg och over sizad och jag vet inte riktigt om du förstår hur glad jag blev och hur mycket jag just då behövde det där paketet? Tack världens bästa!

MCA 4-ever.