A presto

Nu åker jag snart tillbaka till mitt trench, ska träffa Melissa först och äta indiskt så vi är redo för en till pastavecka. Nu har jag varit här i tre veckor och arbetat i Villa Magna i två, det vill säga lika lång tid som jag har kvar. Att vara där är som att vara i en bubbla; tiden flyger och står stilla på samma gång, men framförallt är den egoistisk. Jag har ingen koll på vad som händer i omvärlden förutom korta glimtar givna av uppdykande italienska dagstidningar, det är först om helgerna jag hinner uppdatera mig. Det är roligt att läsa vad ni har för er, även om jag saknar att träffa er irl. Den här veckan har vi korthelg så vi hörs först på lördag. Kärlek/L