Det här härligt att vara i ett land där jag inte pratar mer än de flesta andra (delvis beroende på att jag är något långsammare på alla andra språk än svenska, men framförallt beroende på hur fort italienare pratar) och ingen tror mig när jag säger att jag betraktas som högljudd i Sverige. I och för sig tror ingen på mig då jag förklarar att jag just nu är maximalt brun för att vara mig heller, jag är fortfarande blekast. Till och med en mycket vit brittisk person har fått mer färg.
21 juli 2007
Small talk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar