Eftersom jag har lämnat storstaden för livet på landet presenterar jag härmed stolt Lovisas dagbok: The Simple life
Tecken på hur jag har anpassat mig:
1. Det bor en ugglefamilj i ruinen i vilken jag gräver och jag vet numera att ugglor inte äter varje dag utan mer då och då. För när de äter hittar man nämligen musskelett på morgonen, och ibland hela möss som de bara har lekt med, inte ätit. (Jag respekterar att vi inte alla kan vara vegetarianer, men jag tycker åtminstone att man ska äta upp vad man har haft ihjäl. Dock har jag grävt upp döda människor så jag har för stunden förbjudit mig att tycka att det är äckligt.)
2. Jag trodde för ett ögonblick att jag hade fått mustasch, men insåg sedan att det var en rand av jord.
3. Jag har full förståelse för hur en bonde kan säga att han känner sin mark; jag känner jorden i mitt trench alla skiftningar och kan med slutna ögon avgöra vad jag gräver bara genom hur den känns mot spaden.
4. Arbetet på fältet börjar 07.00. Jag väcks av en tupp.
5. Min närmsta grannar är får. (Charlotte – de är värsta seriösa med mjältar!)
6. När det regnade (har hänt en gång och det varade i tio minuter) tänkte jag det här är bra för jorden, nu är den inte så tung att hacka imorgon.
7. Jag har ont i kroppen om kvällarna.
8. Jag är hungrig på ett grovjobbarsätt.
9. Jag har skor med stålhätta och jord under mina omålade naglar.
10. Jag har blåsor i händerna.
11. Jag skulle inte använda ordet solbränd om mig själv, men jag är mindre blek in a very red neck kind of way; armar, nacke och smalben har fått färg, resten av kroppen är lika mjölkvit som vanligt, så även mina händer eftersom jag arbetar i handskar (se punkten ovan) vilket får mig att lite se ut som en mimare.
08 juli 2007
The Simple life
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha. Shit vilken rolig lista... :) Och jag som tycker att jag var slumming för att det igår tog 50 minuter att powerwalka till närmsta brevlåda... :)
Men shit jag håller på att bli tokig på mjälthänvisningen. Jag vet ju att jag vet men det har typ lagt sig ett musskelett ovanpå den lådan i min hjärna eller så... HJÄLP!
Det var jag som sa det en gång, jag tror att jag pratade om en hund och ville precisera att den var på riktigt genom att säga att den var värsta seriösa med mjälte (jag vet att jag inte alltid låter helt smart nej). Minns dock inte vad vi pratade om, tror inte att det var något viktigt. Men värsta seriösa hunden med mjälte blev ett av våra ordspråk. Jag skrev om det i dina julklappsrim, remember? Lite som när vi citerade kungen (åh, kungen och pungen!)i vårt samhällsarbete "det är den med flest ballonger på lastbilen som vinner", om amerikanska presidentvalet. Typ random uttalande som vi lika gärna hade kunnat formulera själva, men det var roligt att vi citerade kungen minns jag.
Skicka en kommentar