Villa Magna - första veckan

Hej raringar!

Jag lever, jag har bara inte tillgång till internet där jag bor (utanför den lilla staden Anagni, utanför den lilla byn med världens fulaste namn, Sgurgola, bredvid en bondgård). Eftersom jag arbetar varannan lördag så åkte jag in till Rom först idag. Gårdagen var dock trevlig; vi jobbade bara halvdag, så på eftermiddagen blev Tom sugen på te och jag förvandlades till italiensk mamma och bakade scones (dock inte som mamma brukar; vi hade bara bakpulver med vaniljsmak och en opålitlig gasspis att tillgå) till alla och på kvällen satt vi ute och drack vin. Imorse var planen att jag, Tom och Melissa skulle ta morgontåget in till Rom. Det skulle gå 8.29 vilket Tom åkt in till Sgurgola enbart för att ta reda på. Efter en uppfriskande fyrtiominuters morgonpromenad visade det sig att nej, det skulle det inte alls. Så vi tillbringade två timmar utanför en stängd bar och improviserade med hjälp av en liten alimentari ihop en frukostpicknick innan nästa tåg kom.

Efter att ha ätit lunch och fixat några saker på stan gick jag till Institutet där jag är nu och njuter av luftkonditionering och internet. Inte så lång stund dock – måste snart åka tillbaka. Ska blogga loss så långt jag hinner så hörs vi om en vecka! <3>
Jag arbetar alltså på en site som kallas Villa Magna och som ligger i en dal omgiven av höga berg och olivlundar (och ett industriområde, men det är inte lika romantiskt att titta åt det hållet). Anledningen till att vi är här är resterna av en romersk villa i vilken bland andra kejsarna Antonius Pius och Marcus Aurelius har bott. (Jag jobbar på att få den sistnämnde att gästblogga, håll ut!) Min favoritbyggnad är det rum där de en gång pressade oliver i vilket de har lagt ett golv i klassisk rustik stil, fast helt i marmor… framför verkar det ha stått en teaterläktare så att den kejserliga familjen kunde titta på när arbetarna framförde någon form av bondskt skådespel. Gotta love that.

Här finns även ett gäng andra romerska lämningar, men även en klosterruin med tillhörande kyrkogård, som har byggts om ett antal gånger (ofta med material från villan), de äldsta delarna är tidigmedeltida. Det långa tidsförloppet är mycket spännande. Jag har haft sån tur att jag arbetar i det trench (man brukar dela upp en site i olika trenches) som är inne i vad som en gång var det gamla kapellet. Det är så litet att man bara kan arbeta två därinne, vilket är jag och Megan, en mycket trevlig amerikanska. Detta är sitens lyxtrench eftersom det är det enda som är i skuggan och de höga murarna håller kvar fukten och svalkan. Min hy är djupt tacksam för detta. Eftersom vi är de enda två rödhåriga deltagarna går vårt område även under namnet the pale trench. Nackdelen med det är att man får stå och klättra i omöjliga ställningar för att få upp all lera, och helst inte trampa på några skelett medan man gör det. Förutom våra directors och vice directors är vi 30 som arbetar i projektet, alla utom jag kommer från Italien, England eller USA och doktorerar vid prestigeuniversitet (det är faktiskt en svensk forskare här, men hon arbetar i USA). Nivån på det hela är alltså extremt hög jämfört med vad jag är van vid. Å andra sidan presenterades jag som the scholar from the Swedish Academy in Rome vilket ju är en smickrande sanning med modifikation. Alla är jättetrevliga och jag trivs, och lär mig tusen saker varje dag (och är djupt tacksam för vad jag lärde mig förra sommaren som gör att jag undviker de mest pinsamma misstagen).