Rötter

Fick precis mer information om det samnordiska masterprogram The Religious Roots of Europe som ska starta. Det bygger på att den studerande har en kandidatexamen med grekiska, latin eller arabiska och är intresserad av att fördjupa sig i judendomens, kristendomens och islams framväxt i senantiken och att arbeta med källtexter. Inom programmet ska man kunna läsa vidare i något av dessa språk eller eventuellt koptiska eller syriska. Hur glad blir man inte när det för en gångs skull krävs relevanta språkkunskaper för historiska studier på masternivå? Och att utbildningen verkar baseras på just dem?

Och apropå det, i mitt favoritdokument du jour står det att jag har beviljats dispens från behörighetskraven mot att jag snarast lär mig grekiska. Vilket jag ju mer än gärna vill för att kunna kalla mig själv antikhistoriker med självrespekten i behåll. Eventuellt kommer jag att ta tillbaka det här när jag torrhulkar över grammatikböckerna och krisringer Jonas, men ändå.

För övrigt har jag läst nämnda dokument ohälsosamt många gånger nu, mest för att jag har varit lite paranoid över att ha läst fel. Tänk om de inte alls föreslår mig? Det hade ju faktiskt varit jättepinsamt att gå omkring och tro.